Internationella olympiska kommitténs ordförande Thomas Bach har sett till att hans organisation hanterat det känsliga fallet med Peng Shuai exakt på det vis som Peking önskar. (Bild: Pixabay)

I väntan på OS i Peking vägrar IOK att kommentera fallet Peng Shuai

/

Tennisstjärnan Peng Shuai har varit spårlöst försvunnen sedan 2 november, då hon anklagade en av Kinas mäktigaste politiker för våldtäkt i ett inlägg på mikrobloggen Sina Weibo, som togs bort inom en halvtimme.

Den snabba censuren följdes av blockerade sökord, vilket i kombination med de senaste årens ökade risker att på något vis utmåla landets ledarskikt i dålig dager innebär att ingen större diskussion om Pengs öde är att vänta i Kina.

Internationellt har dock reaktionerna blivit betydligt starkare. Som Kinamedia rapporterade för ett par dagar sedan, så har det kvinnliga internationella tennisförbundet WTA stått på sig och hotar nu att dra in sina planerade tävlingar i Kina om fallet inte hanteras på ett lämpligt vis.

Naomi Osaka, Serena Williams, Andy Murray och Novak Djokovic är bara några av de många tennisstjärnor som uttryckt oro för Peng Shuais situation.

Djokovic har kallat affären ”chockerande”, och sade efter sin senaste ATP-seger i Turin att han ”till 100 procent” stödjer WTA:s uttalande och planer att flytta tävlingarna från Kina.

Såväl FN som vita huset har uppmanat kinesiska myndigheter att framföra bevis på var Peng Shuai befinner sig och att hon är säker, samt utreda hennes anklagelser mot den numera pensionerade toppolitikern Zhang Gaoli.

Vita husets pressekreterare Jen Psaki har kommenterat saken under en presskonferens, och USA:s vice utrikesminister Wendy Sherman har sagt följande via Twitter:

En i sammanhanget mäktig aktör som sin vana trogen när det kommer till Kina dock inte levererar någon form av kritik är internationella olympiska kommittén (IOK).

Inte bara har IOK valt att avstå från kritik. Man har även tagit det enligt nästan alla andra inblandade parter uppenbart falska ”mail” från Peng Shuai som statliga kinesiska medier publicerade för ett par dagar sedan som intäkt för att allt står väl till med henne.

Efter mailet sade sig IOK vara ”uppmuntrade” av de senaste rapporterna om att Peng Shuai befinner sig säkerhet. Efter uttalandet fick IOK kritik för att som enda utomstående aktör av betydelse ta den kinesiska regimens parti i fallet.

För IOK är det inträffade givetvis mycket besvärligt. Organisationen har tagit emot hård kritik såväl för att tilldela Peking vinter-OS 2022, som för att springa kinesiska myndigheters ärenden genom att vända bort blicken från förtryck av etniska minoriteter och andra övergrepp genom att motsätta alla former av bojkott mot spelen.

Men mindre än tre månader kvar till invigningen, så frihetsberövar regimen nu en av Kinas mest kända idrottsstjärnor som själv har ställt upp i OS tre gånger.

Efter att ha blivit kritiserad även för sin hantering av fallet Peng Shuai, så försökte IOK i ännu ett uttalande ge intrycket av att man pratar med kinesiska myndigheter om saken bakom stängda dörrar.

Bland andra New York Times citerade organisationen säga att tyst diplomati är mest framgångsrik för att lösa problem som detta:

After some criticism, the committee followed up with another statement, hinting its representatives were talking to the Chinese.

“Experience shows that quiet diplomacy offers the best opportunity to find a solution for questions of such nature,” it said, offering no evidence of prior success. “This explains why the IOC will not comment any further at this stage.”

IOK uppgav dock inga exempel på när denna tes har visat sig sann. Uttalandet betvivlades därför av såväl medier och analytiker, som av personer vilka själva har erfarenhet av hur fallet med deras försvunna familjemedlemmar hanterats med så kallad tyst diplomati:

IOK har även tidigare försvarat kommande vinter-OS i Peking med argumentet att idrott och politik gör bäst i att särskiljas.

Ovanstående artikel i New York Times påminner dock om hur IOK och dess ordförande Thomas Bach ofta slår sig för bröstet genom att framhålla hur den olympiska andan och uppdraget förespråkar mänsklighetens finaste idel, samt att alla olympiska idrottare är del av en familj.

”En gång olympier, alltid olympier”, är ett av de citat som Bach och hans organisation gärna slänger sig med.

Som Kinamedia rapporterade i slutet av fjolåret, så försökte IOK framstå som ansvarstagande genom sanktioner mot Belarus president samt en uppmaning till bojkott av ishockey-VM, med motiveringen att landets ledare ”inte gjort tillräckligt för att skydda vitryska idrottare från politisk diskriminering”.

Men att man undviker all form av kritik när ledarskapet i Kina ser till att en idrottare försvinner på grund av att hon talar öppet om hur en toppolitiker våldtagit henne, visar verkligen på hur IOK endast selektivt efterlever sina högt uppsatta ideal.

Men även såväl Peking som IOK försöker tysta ner det inträffade och hoppas att Peng Shuais öde, så har skandalen resulterat i en storm av uppmärksamhet och blivit förstasidestoff i flera ledande medier:

Då debaclet – i alla fall på kort sikt – inte går att tysta ner, så försöker man från kinesiskt håll istället att ta kontroll över narrativet. Detta sker som så ofta annars genom en intensiv propagandakampanj på västerländska sociala medier som ironiskt nog är blockerade och förbjudna i Kina.

Anställda vid statliga kinesiska medier publicerar nu gladlynta bilder av Peng Shuai som man menar att hon själv tagit de senaste dagarna, samt lovar att hon inom kort kommer ”framträda offentligt”.

Säkerligen kommer Peng Shuai också snart att göra något form av framträdande, med största sannolikhet orkestrerat av kinesiska myndigheter för att stilla eller i alla fall skapa en annorlunda bild av Pengs situation för de som vill att tro på.

Flera personer som följer fallet varnar för att vi rentav snart kan få se Peng Shuai i ett videoinspelat ”erkännande”, likt de som den svenska förläggaren Gui Minhai tillsammans med hundratals andra individer som anses motverka regimens intresse tvingats till sedan Xi Jinping blev dess ledare.

Det vore i så all en skam utan motstycke om Thomas Bach och IOK mottog en sådan video med någonting annat än ett skarpt fördömande.

Två intressanta artiklar för den som vill dyka djupare i fallet är ”China’s disappeared: high-profile figures who have gone missing in the past decade” av The Guardian med en lista över offentligt kända personer som Kina fått att försvinna på senare år, samt ledarartikeln ”Where Is Peng Shuai?” i New York Times där kinesiska myndigheters krishantering i fall som detta förklaras näramre.