Den kinesiska tennisspelaren Peng Shuai
Peng Shuai i US Open 2010, ungefär samma tid som hennes första sexuella kontakt med Zhang Gaoli ägde rum. (Bild: Robbie Mendelson, CC BY-SA 2.0 , via Wikimedia Commons)

Därför publicerar kinesiska medier ett falskt mail från Peng Shuai

Det har nu gått två och en halv vecka sedan tennisstjärnan Peng Shuai tog till sociala medier för att anklaga Zhang Gaoli – en 40 år äldre före detta toppolitiker – för våldtäkt. Hennes inlägg raderas av censurapparaten inom en halvtimme, och sedan dess har Peng själv varit spårlöst försvunnen.

Fallet ger en utomordentlig insikt i den kinesiska ledningens krishantering i besvärliga situationer som denna.

Liksom med aktivister som belyser orättvisor eller känsliga frågor, så är det första steget att tysta Peng Shuai och ta död på all diskussion om det inträffade.

Detta sker genom att blockera hennes sociala medier och sökningar på namn eller termer som kan relateras till fallet. Sedan förhindras Peng all kontakt med omvärlden, sannolikt genom en form av strikt övervakad husarrest.

Om detta inte hjälper, så är nästa steg att försöka ta kontroll över narrativet.

Detta gjordes genom att China Global Television Network – den utländska avdelningen av det statliga tv-nätverket CCTV – natten mot i dag lokal tid publicerade ett mail som man menade att Peng Shuai har skickat till Steve Simon, ordförande för det internationella kvinnliga tennisförbundet (WTA):

Fler oegentligheter kring detta mail har redan pekats ut. Om det är skrivet till Steve Simon, varför inleds det då ”Hello Everyone”? Och varför syns en markör i tredje meningen, som ger vid hande att texten är från ett ordbehandlingsprogram snarare än ett mail?

Men det främsta argumentet för att mailet är falskt är ändå CCTV:s tidigare agerande.

Mailet publiceras alltså av samma tv-kanal som tidigare har paraderat den svenska förläggaren Gui Minhai i rutan. Sammantaget har CCTV inte bara visat utan även producerat dussintals framtvingade erkännanden från aktivister eller andra personer vilka den kinesiska regimen upplever som meningsmotståndare.

Med tanke på detta – samt, givetvis, att Peng Shuai fortfarande är okontaktbar – finns ingen anledning att tro att det så kallade mailet är äkta. Samtidigt finns det också all anledning att tro att detta heller inte är syftet med CGTN:s utspel.

Att texten och hantverket är så slarvigt hintar i sig om syftet. Även om tv-kanalen i alla fall hade försökt att få ”mailet” att se mer autentiskt ut, så är det få om ens någon som läser texten och tänker: ”Jaha, så bra, då vet vi att Peng Shuai har det bra och att det heller inte låg något bakom den där anklagelsen. Nu går vi vidare!”

Meningen med detta mail och andra framtvingade erkännanden är inte att försöka övertyga betraktaren om en ny sanning. Meningen – som Mareike Ohlberg, författare till boken ”Den dolda handen” påpekar nedan – är snarare att skrämmas och visa vem som bestämmer.

När Gui Minhai paraderades i tv-rutan gång efter gång, så var det knappast något som tog hans framtvingade framträdanden för att vara genuina. Däremot fungerade de utmärkt i avskräckande syfte. Dels för andra förläggare och författare, del för utländska myndigheter eller organisationer som försökte hjälpa honom.

Budskapet var: se här hur vi har manövrerat Gui Minhai till total maktlöshet. Om ni fortsätter älta hans sak, så kan något liknande hända även med er.

I Peng Shuais fall riktar sig varningen dels till andra idrottsmän. Det är inte en slump att det påstådda mailet kommer mindre än ett dygn efter det att världsstjärnor som Novak Djokovic och Naomi Osaka uppmärksammat och uttryckt oro för Pengs situation.

Vidare varnar man även WTA, som redan har uttalat sig kraftfullt om fallet, samt andra utomstående aktörer som kan antas vilja säga sitt eller på olika sätt försöka hjälpa Peng Shuai.

I själva verket är detta också en metod för att erbjuda WTA att backa ut ur rummet. Om organisationen tar mailet som intäkt för Peng Shuais välbefinnande, så kan alla lägga saken bakom sig utan att tappa ansiktet.

Detta kan verka osmakligt. Men i själva verket har strategin tidigare vid upprepade tillfällen fått såväl näringsliv som politiker och organsatiner att släppa liknande ärenden för att inte riskera sina ekonomiska intressen i Kina – så varför inte försöka även denna gång?

Nu verkar det visserligen som att WTA står på sig. Omedelbart efter att CGTN publicerade ”mailet” från Peng Shuai, så framhöll Steven Simon i ett uttalande att detta om något gjorde honom ännu mer oroad för Peng.

Frågan är hur länge WTA eller andra aktörer orkar fortsätta efterlysa Peng Shuai, då de endast möts av en vägg av tystnad i kombination med eventuella obehagliga påföljder.

Från kinesiskt håll är affären nämligen avslutad. Peng Shuai är redan vad som i dessa sammamhang ofta kallas ”harmoniserad”. Hon har ingen möjlighet att kommunicera med omvärlden och kommer heller inte att tillåtas lämna Kina för att spela tennis under lång tid framöver, om ens någonsin.

Och om 78 dagar invigs vinter-OS, i samma stad där Peng Shuai nu är frihetsberövad för att ha vågat prata om hur en av landets mäktigaste politiker våldtagit henne.