Skärmdump från Google Maps som visar kinesiska fartyg ankrade i Whitsun-revet, drygt 320 kilometer från den filippinska kusten, i vatten som enligt internationell lag därmed tillhör landets särskilda ekonomiska zon.

USA erbjuder hjälp när hundratals kinesiska fartyg dröjer sig kvar på filippinskt vatten

Det var över en månad sedan som en samling kinesiska fartyg började ankra vid Whitsun-revet, som är beläget väl inom 200 sjömil (370 kilometer) från den filippinska kusten, och därmed enligt internationellt havsrätt vatten som tillhör Filippinernas särskilda ekonomiska zon.

Sedan dess har över 220 kinesiska fartyg lagt till i revet. Från kinesiskt håll har man upprepade gånger uppgett att det handlar om fiskefartyg som söker skydd från dåligt väder.

Men det finns två problem med den förklaringen. Dels har fartygen inte setts fiska, och dels har inget dåligt väder rapporterats från området. Det är också oklart varför fiskefartyg skulle ankra en månad ute på havet, vilket kräver såväl ekonomisk som logistisk uthållighet.

Istället gör misstankar från flera håll gällande att det rör sig om att de stora och välorganiserade fartygen är militära, möjligen tillhörandes den maritima delen av folkets beväpnade polis, en paramilitär styrka. Det råder i alla fall vid det hr laget få tvivel om att besättningen innefattar militärer.

Filippinernas försvarsminister Delfin Lorenzana var övertygad om detta redan 21 mars, då han för första gången officiellt krävde att fartygen ska lämna Filippinernas särskilda ekonomiska zon.

Hans uttalande kompletterades av en diplomatisk protest från utrikesminister Teodoro Locsin Jr. Manila har uppget att man kommer utfärda diplomatiska protester på daglig basis tills dess att fartygen lämnar området.

Men dessa krav och protester har fått föga gehör. Dagen efter konstaterade en filippinsk befälhavare att 183 fartyg tillhörandes “Kinas maritima militär” fortfarande kunde siktas vid revet. Från Peking så vidhöll utrikesministeriets taleskvinna Hua Chunying att det handlade om fiskefartyg som sökte skydd, vilket är fullt normalt.

Under april har retoriken trappats upp, samtidigt som de kinesiska fartygen vägrar att lämna området. Kinas ambassad i Manila har vid upprepade tillfällen sagt att revet är en del av den kinesiska ögruppen Nansha och tillika “traditionella fiskevatten” för fiskare från Kina.

Kinas utrikesministerium fyllde förra veckan i att kinesiska fiskare har “åtnjutit rätten” att fiska och söka skydd i revet i tusentals år. Han anklagade vidare de röster i Manila som menar att fartygen är militära för att ha fientliga avsikter och en “hemlig agenda”.

Filippinernas utrikesministerium har framhållit att närvaron av kinesiska fartyg vid Whitsun-revet bryter mot internationell havsrätt, oavsett om de är militära inte inte. Man hänvisar till en dom i Haagtribunalen från 2016, vilken förklarar Kinas anspråk på cirka 90 procent av Sydkinesiska havet som ogiltiga.

Rättsfallet inleddes av Filippinernas regering sedan de kinesiska intrången på filippinska fiskevatten blivit allt mer besvärliga.

Kina erkänner dock inte denna dom. Istället gör man allt för att tvinga utländska myndigheter och aktörer att erkänna Pekings territoriella krav i området. För en dryg vecka sedan skrev Kinamedia exempelvis närmare om hur kinesiska myndigheter tvingade H&M att ändra på en karta, så att den inkluderar en linje av nio streck som man menar utgör kinesiskt vatten.

Skärmdump från Google Maps som visar Whitsuns-revets geografiska läge i förhållande till Kina och Filippinerna.

Situationen påminner om Scarborugh Shoal, ett par klippor och en sandbank just vid gränsen till Filippinernas särskilda ekonomiska zon, som Kina tog kontroll över 2012. Nu kan kinesiska fartyg utnyttja de rika fiskevattnen där, och sannolikt hoppas man på liknande visa lägga beslag på vattnen kring Whitsun-revet.

Besättningen av Whitsun kommer i en geopolitisk känslig tid av konfrontation mellan Kina och inte bara USA, utan i ökad utsträckning ännu fler regionala och västerländska demokratier.

Det kommer också i en tid då Peking – med rätt eller orätt – anser att det lägligt att flytta fram sina positioner, med tanke på hur den rådande pandemin och ett kaosartat presidentval lett till stora ekonomiska och politiska bekymmer i USA.

Vidare ser Kina en potentiellt samarbetspartner i Filippinernas kontroversiella president Rodrigo Duterte som vid flera tillfällen omfamnat Kinas växande inflytande i regionen, åtminstone delvis på grund av hopp om kinesiska investeringar och lån.

Dutertes kommentarer i det pågående debaclet vid Whitsun har därför varit betydligt mer försiktiga än de ord som hans utrikesminister och försvarsminister yttrat om saken. Presidenten säger sig vilja se en “fredlig lösning” på den “diplomatiska dispyt” som just nu råder med Kina.

Därmed har Kina i och med intrånget lyckats med ännu en potentiell målsättning, nämligen att så split inom Filippinernas demokratiska institutioner genom att utnyttja faktumet att man lindat landets president kring sitt finger.

Nu finns dock risk för en ordentlig eskalering, då USA i ökad utsträckning uttrycker oro för inför situationen. I fredags talade USA:s utrikesminister Antony Blinken med sin filippinska kollega Teodoro Locsin Jr på telefon, och bekräftade att det försvarsavtal som råder mellan USA och och Filippinerna även omfattar Sydkinesiska havet.

Under helgen ringde vidare den amerikanska försvarsministern Lloyd Austin till Filippinernas dito Delfin Lorenzana, i ett samtal som enligt uppgift handlade om Kinas “positionering av militära fartyg” i närheten av Filippinerna.

Dödläget i Whitsun-revet påminner om att Taiwan inte är den enda konflikten i området som trappats upp när Peking på senare tid alltmer aktivt börjat genomdriva sin territoriella anspråk i praktiken.

Det visar även att Kinas framfart för att verkställa anspråk – som alltså står stick i stäv med internationella skiljedomstolar – inte heller kommer att upphöra i och med Taiwan.