Haagtribunalen förkastar Kinas territoriella krav i Sydkinesiska havet

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing så utlyste den internationella skiljedomstolen i Haag i våras att man under sommaren kommer avgöra den territoriella konflikten om sandbanken Scarborough Shoal mellan Kina och Filippinerna.

I dag kom domen; Haagtribunalen fann Kinas anspråk ogiltiga. En avgörande faktor är, givetvis, att sandbanken ligger drygt 800 kilometer från Kina men bara 200 kilometer utanför Filippinerna. Den faller därmed inom Filippinernas ”exklusiva ekonomiska zon” enligt FN:s havsrättskonvention, som Kina själva har ratificerat.

Utgången var väntad och Kina har på redan förhand sagt att man kommer ignorera domen. Så sent som förra veckan dundrade en kinesisk tjänsteman i Washington att Haagtribunalens beslut inte är värt mer än ”skräppapper”, och att Kina inte kommer ge upp sina anspråk i Sydkinesiska havet även om USA skickar en armada med hangarfartyg. Statlig media har också flera gånger sagt att Kina är redo för militär konflikt i området.

Scarborough Shoals position, fyra gånger närmare Filippinerna än Kina.

Även om Kina ignorerar domen så kan den få stor betydelse. Kina har nämligen territoriella anspråk i Sydkinesiska havet med flera andra länder. Nu kan även Vietnam, Malaysia och Brunei vända sig till Haagtribunalen och förvänta sig ett positivt utslag.

P3 Nyheter uppmärksammade i dag domen och ringde till mig för en intervju. Lyssna på inslaget nedan där jag berättar mer om orimligheten i Kinas krav och landets inställning till tribunalen i Haag:

Bara någon timme efter beslutet hade såväl president Xi Jinping som utrikesminister Wang Yi yttrat skarpa fördömanden. Statliga nyhetsbyrån Xinhua ger de kinesiska myndigheternas syn på utfallet:

The former Philippine government and the United States behind it have conspired for a long time to blackmail China regarding its historic rights to the South China Sea, but to do it through a tribunal that tramples on international justice goes too far.

(…)

The United States has been attempting to ”fish in troubled waters” while instigating the Philippines to act on the so-called legal front. Sending warships and warplanes and holding military maneuvers, the United States has spared no efforts to stir up the waters of the South China Sea with its so-called ”Pivot to Asia” strategy.

Meanwhile, Japan is an accomplice that attempted to hijack the Group of Seven meeting in April with the South China Sea issue as part of its efforts to serve its audacious ambitions.

The arbitration has only escalated tensions in the region and by no means helps to solve the disputes. The undermining of international law and the repercussions of a law-abusing arbitration are even more worrying than the dispute itself.

Polisen i Peking har till och med spärrat av den filippinska ambassaden, antagligen för att stoppa eventuella protester likt de som tidigare hållits utanför exempelvis Japans ambassad i samband med territoriella konflikter.

Kinas myndigheter har nämligen satsat otroligt högt i denna fråga. Genom total kontroll över media och internet har man kunnat förmedla en ensidig bild av läget som piskat upp nationalistiska känslor bland stora delar av befolkningen.

Det är en fasa att just nu följa Kinas sociala medier. Även högutbildade unga kineser som bott utomlands svär över beslutet och kräver åtgärder från regeringen, som i detta läge absolut inte kan visa sig svag. Det finns alltså all anledning att fortsätta vara orolig över utvecklingen i Sydkinesiska havet.