Under gårdagen rapporterades att H&M är utsatt för en bojkott i Kina, företagets fjärde största marknad med närmare tre miljarder kronor i försäljning under fjolåret.
Detta efter att kommunistpartiets ungdomsförbund på Kinas största mikroblogg postat ett meddelande med budskapet att det vore ”önsketänkande” av företaget att ”sprida rykten” om situationen i Xinjiang, och samtidigt tjäna pengar i Kina.
Ungdomsförbundet hänvisade till ett uttalande från H&M i mars fjol, där oro uttrycktes om rapporter angående tvångsarbete och diskriminering av etniska minoriteter i Xinjiang. Företaget uppgav vidare att om man lyckas verifiera tvångsarbete förekommer hos någon av sina underleverantörer, så kommer man omedelbart agera för att avsluta samarbetet.
Statliga Global Times skrev i går närmare om saken, och kopplade samman uppmaningarna om bojkott från kommunistpartiets ungdomsförbund med de sanktioner som EU nyligen utfärdat mot kinesiska tjänstemän på grund av övergreppen i Xinjiang:
Although the statement has been on its official website for more than one year, it has triggered a fresh round of attention as the EU recently made sanctions over Xinjiang affairs, sending a strong signal of meddling in Chinese internal affairs. Some internet users said ”such suicidal behavior” deeply offends the feelings of the Chinese people, and the company could not earn money in the Chinese market.
Netizens also left remarks on the official Weibo account of H&M to show their outrage, including comments such as ”’I heard that you are boycotting Chinese cotton, then I will boycott your products.”
The Communist Youth League of China (CYLC) slammed H&M’s comment in a post on its Weibo account on Wednesday, saying ”Spreading rumors to boycott Xinjiang cotton while also wanting to make money in China? It is wishful thinking!”
Men varför är det just H&M som utsätts för bojkott, och varför sker detta nu? Ärendet går att spåra tillbaka till våren 2019, då Wall Street Journal genomförde en kartläggning av tvångsarbete inom Xinjiangs garnindustri.
H&M var ett flera internationella storföretag vars produkter kunde länkas samman med underleverantören Huafu Fashion, som enligt utredningen nyttjar regionens etniska minoriteter som tvångsarbetskraft. Vid Huafu Fashions fabrik i Aksu i Xinjiang – världens största fabrik för tillverkning av färgat bomullsgarn – utsattes muslimer även för politisk indoktrinering och ”militärliknande övningar” iförda uniformer.
Jag skrev närmare om detta sommaren 2019 för Omvärlden i en artikel med rubriken ”Din tröja kan vara tillverkad av kinesiska tvångsarbetare – H&M pekas ut”. Där intervjuade jag en pressekreterare från H&M, som uppgav att garnet man använder kommer från andra regioner i Kina, men tillade att man utreder saken.
I mars 2020 skrev jag vidare artikel ”Ny rapport: Muslimska tvångsarbetare tillverkar åt H&M och Electrolux i Kina” här på InBeijing.
Detta efter en rapport från tankesmedjan Australian Strategic Policy Institute (ASPI), där 83 internationella företag pekades ut för att använda före detta fångar från Xinjiang i tillverkningen av sina produkter. Bland dessa ingick Electrolux och H&M.
Det framstår dock som oklart varför just H&M har hamnat i korselden, då flera andra företag gjort liknande uttalanden om Xinjiang. Foreign Policy menar att detta kan ha att göra med den allmänt dåliga relationen mellan Kina och Sverige.
Det är värt att notera att forskaren Björn Jerdén var en av de tio individer som Kina utsatte för sanktioner, i en ren hämndaktion för att EU sanktionerat fyra kinesiska tjänstemän på grund av övergreppen i Xinjiang.
Detta ledde i sin tur till att Kinas ambassadör kallades upp till Utrikesdepartementets kontor i Stockholm tidigare i veckan, alltså just innan kommunistpartiets ungdomsförbunds angrepp på H&M.
Det är även värt att notera att H&M är ett av de företag som agerade efter den ovannämnda rapporten från ASPI, genom att sluta gör affärer med Huafu Fashion i september i fjol. Något jag skrev närmare om i artikeln ”H&M avslutar samarbete med garnleverantör i Xinjiang på grund av tvångsarbete”.
Oavsett hur mycket dessa incidenter har att göra med bojkotten av H&M, så varnar Foreign Policy för att fler liknande incidenter kan komma att inträffa. Utländska företag sägs på senare tid ha fått en rad telefonsamtal från lokala tjänstemän, som vill ha garantier för att de ska ignorera rapporterna om tvångsarbete och fångläger i Xinjiang.
Mycket riktigt verkar det på sociala medier i Kina nyligen även ha uppstått liknande missnöje gentemot Nike, samt att företag nu pressas att fortsätta använda bomull från Xinjiang:
Companies that don't use slave labor are hurting some major feelings. https://t.co/57vHLPb3OU
— Kevin Carrico (@kevincarrico) March 25, 2021
and state media are promoting pictures of “snow-like white cotton” in Xinjiang pic.twitter.com/yirStWWZBm
— Viola Zhou (@violazhouyi) March 24, 2021
Bojkotten av H&M måste alltså sättas i ovanstående sammanhang – samt i kontexten att Xinjiang är en så pass viktig fråga för kinesiska myndigheter, att man inte tvekar att spela högt för att avfärda de allt fler och tydligare rapporterna om hemskheterna som pågår i regionen.
Så här beskriver exempelvis Adrian Zenz, ytterligare en av de tio individer som i veckan utsattes för kinesiska sanktioner, kinesiska myndigheters inställning i frågan:
Reposting FYI in case this still wasn't clear for some of us.
Xinjiang is a red line. Touch it, and the CCP will strike back.
Even if it could cost them an investment agreement. pic.twitter.com/6xnTPb3eDZ
— Adrian Zenz (@adrianzenz) March 23, 2021
Beijing isn't addressing forced labor in Xinjiang. It's doubling down on it by stoking domestic boycotts against western companies that make public statements about not sourcing from Xinjiang: H&M and Nike https://t.co/RhLnr0gBeN
— Adrian Zenz (@adrianzenz) March 24, 2021
Beijing's strategy is to simply crush and silence any global opposition to its atrocity by inflicting crushingly punitive measures on anyone who speaks out.
A very concerning development.
— Adrian Zenz (@adrianzenz) March 24, 2021
Istället för att göra något åt själva övergreppen, är Pekings strategi i frågan alltså att skrämma alla aktörer som uttalar sig om förtrycket till tystnad, genom bojkotter och andra hot.
En mekanism som bland annat känns igen fån hoten om sanktioner mot de länder som överväger en bojkott av vinter-OS i Peking.
Ignorera pågående folkmord och tillhörande tvångsarbete, annars väntar ekonomiska straffåtgärder.