Kina är världens största bomullsproducent, och över 90 procent av landets bomull kommer från Xinjiang. I denna region har den systematiska förföljelsen av etniska och religiösa minoriteter trappats upp på senare år, med politiska fångläger och tvångsarbete som följd.
Redan i juni 2019 skrev jag en artikel för SIDA:s tidning Omvärlden med rubriken ”Din tröja kan vara tillverkad av kinesiska tvångsarbetare – H&M pekas ut”. Detta med anledning av kartläggning i Wall Street Journal, där det framkom att företaget använder sig av bomullsprodukter från Xinjiang.
I mars i år uppmärksammade jag här på InBeijing även en rapport från tankesmedjan Australian Strategic Policy Institute (ASPI), där 83 internationella företag vars produkter tillverkas av före detta lägerfångar från Xinjiang listades. Två svenska företag fanns på listan; Electrolux och H&M.
Rapporten från ASPI med rubriken ”Uyghurs for sale” gav vid handen att över 80 000 tvångsarbetare slussats ut från de politiska fånglägren i Xinjiang till andra delar av Kina. Detta genom ett system som påminner om slavhandel, då regionens etniska minoriteter delas ut till fabriker i olika provinser av en sorts arbetsförmedlare som får betalt i provision.
Storföretag som Adidas och Esprit lovade redan våren 2019 att påbörja utredningar och vidta åtgärder i syfte att säkerställa så att ingen bomull från Xinjiang hamnar i deras produkter. H&M sade dock vid samma tidpunkt att man inte har några planer att byta leverantörer i regionen.
Pressekreterare Sara Hampus svarade 2019 på mina frågor bland annat genom att hänvisa nationella lagar. Man sade också att man inte direkt köper garn eller bomull från företaget Huafu Fashion, men att garn eventuellt kan nå H&M via underleverantörer.
Nu i veckan meddelade dock H&M att man avbryter allt samarbete med Huafu Fashion, alltså samma företag som man 2019 sade till mig att man inte samarbetade med.
South China Morning Post rapporterar:
Swedish clothing giant H&M said on Tuesday it was ending its relationship with a Chinese yarn producer over accusations of “forced labour” involving ethnic and religious minorities from China’s Xinjiang province.
The fashion retailer specified that it did not work with any garment factories in the region and that it would no longer source cotton from Xinjiang, which is China’s largest cotton growing area.
A report by think tank the Australian Strategic Policy Institute (ASPI), published in March, pointed to H&M as one of the beneficiaries of a forced labour transfer programme through their relationship with the dyed yarn producer Huafu’s factory in Anhui.
However, H&M said in a statement that it had never had a relationship with the factory in Anhui, nor Huafu’s operations in Xinjiang.
Artikeln hänvisar till rapporten från ASPI. H&M har alltså tydligen genomfört egna undersökningar, där man kommit fram till att garn från Huafu Fashion hamnar i företagets produkter via underleverantörer, som man nu kommer sluta köpa produkter av.
I texten uppger H&M mycket riktigt att man har ett ”indirekt affärssamarbete” med en fabrik i provinsen Zhejiang, som i sin tur samarbetar med Huafu Fashion. H&M uppger att man kommer fasa ut detta samarbete inom de närmaste tolv månaderna.
H&M:s beslut kommer i samband med att USA arbetar på ett strikt importförbud för bomull och tomater från Xinjiang, med anledning av just slavarbete och förtryck av områdets etniska minoriteter. Enligt Reuters kommer detta förbud offentliggöras senare denna vecka, några dagar försenat på grund administrativa orsaker.
Det är värt att ställa sig frågan om H&M hade avslutat samarbetet med Huafu Fashion om deras produkter inte skulle hotas av importförbud till den amerikanska marknaden.
Oavsett vilket så kan utvecklingen för de kinesiska bomulls- och garnföretagen som livnär sig på slavarbete ses som ett exempel på att sanktioner mot Kina visst kan vara effektiva.
För mer bakgrund i ämnet, läs sammanfattningen ”H&M köper bomull från arbetsläger i Xinjiang” här på InBeijing från maj 2019.
