Jojje OlssonTidigare i veckan höll The Guardian, i samarbete med ChinaDialogue och Sina, den andra upplagan av ”China environmental press awards”.
Priset syftar till att belöna de annars ofta bortglömda miljöreportrarna i Kina för väl genomförd journalistik. The Guardian kallar utvecklingen i Kina för ”arguably the world’s worst environmental crisis”.
Tidningen listar några av det gågna årets negativa miljöhändelser i Kina som flera fall av tungmetallsförgiftning, ett enormt oljespill i staden Dalian (大连), ökad förorening av landets vattendrag samt en allmän exploatering av naturresurser.
Bland de femton pristagarna fanns bland annat Yang Chuanmin, som skrivit om spill och föroreningar från ett av landets största gruvbolag. Ett utdrag ur rapporten:
The village secretary, Huang Jingxin, said: ”Your hands start to itch as soon as you come into contact with the river water.” Even the colour of the Ting River scares them. When there is no wind or rain the water is green.
Ten years of mining has turned Yueyang into a ’cancer village’. There are more than 3,000 people living in the three administrative villages of the Yueyang area. In the past five years, about 60 to 70 cancer patients have died in these villages, many of them married couples or siblings. The youngest cancer patient is only 18 years old.
En annan av de främsta pristagarna, Yuan Ying, som skrivit om de statliga bidrag för tillverkning av solceller, som Kinas myndigheter lanserade för två år sedan.
Landets är världens största tillverkare av solceller, men de nya bidragen hotar nu att förstöra hela industrin.
Systemet saknar översyn och har resulterat i att flera företag ser bidragen som en källa till inkomst, snarare än medel för att tillverka sina produkter.
Efter att ha sökt de generösa bidragen, har tillverkare fuskat med material och annat för att hålla nere kostnaden av produkterna. Företag har accepterat åtaganden som de går back på, för att kunna kassera in bidrag.
Bristen på kontroll och uppföljning, samt en gnutta korruption, har ledit till att de tillverkare med hög standard konkurrerats ut, och kvalitén i branschen försämrats betydligt.
Kinesiska reportrar som ägnat sig åt miljöfrågor har ofta hotats eller på olika vis ”uppmuntrats” att inte publicera sina historier.
Men detta är under förändring, enligt en länge verksam journalist i Kina, nu en del av juryn för China environmental press awards: ”Då jag började skriva var det omöjligt för artiklar rörande miljö att hamna på förstasidan, men nu sker det allt oftare.”
Han anser vidare att miljörapportering har mycket positivt att tillföra Kina, och dess avslöjanden viktigare än exempelvis journalistiska arbeten gällande kriminalitet.
Total mottog fem priser cirka 8 000 kronor vardera, och nio priser cirka 2 000 kronor vardera.
Även om prissummorna verkar blygsamma, så är förstapriset mer än två månadslöner för de flesta av Kinas journalister.
ChinaDialogue publicerar några av pristagarnas artiklar på webben:
Gruvbolag vars aktivitet orsakar cancer
Statliga bidrag hotar underminer tillverkningen av solceller
Bluffen om ”nytt papper gjort på sten” avsöjas
Fler artiklar om Kina och miljö på InBj Bulletin:
Mer cancer än någonsin
Pekings luft ”crazy bad”
Norra, torra Kina
Dyster miljörapport från Kina
”En tiondel av Kinas risskörd förgiftad av kadmium”
