Kinas ambassadör Lu Shaye i den omtalade intervjun i fransk tv där han menade att forna sovjetstaters existens inte har något stöd i internationell lag. (Bild: Faksimil Twitter)

Kinas uttalande om ”illegitima” sovjetstater bör tas på allvar

25 april, 2023

I slutet av förra veckan skapade Lu Shaye, Kinas ambassadör i Frankrike, stor uppståndelse genom att i en intervju med fransk tv mena att Krim tillhör Ryssland, och sedan utveckla resonemanget till att tidigare sovjetstater saknar legitimitet då de inte har status som självständiga nationer i internationell lag.

Uttalandet innebar de facto ifrågasättandet av ett drygt dussin länders rätt att existera, inklusive EU- och Nato-medlemmarna Estland, Lettland och Litauen vilka alla uppgav att de genast kommer tillkalla sig den kinesiska ambassadören i respektive land för att kräva en förklaring.

Likaledes påverkade uttalandet trovärdigheten i Kinas ambition att fungera som en slags fredsmäklare i Ukraina negativt, vilket bland andra Litauens utrikesminister sammanfattade enligt följande:

Givet de starka reaktionerna tog Kinas utrikesministerium snart tillbaka uttalandet. Allt annat hade varit häpnadsväckande, och inneburit allvarliga kränkningar av såväl FN-stadgar som internationell rätt.

Men man gjorde det på sitt eget vis; ett vis som gör att uttalandet fortfarande är värt att uppmärksamma.

Trots att Lu Shaye fällde sina kommentarer under fredagen, så dröjde det ända till i går måndag innan kinesiska myndigheter tydligt tog avstånd från dem. Detta skedde vid en av de regelbundna presskonferenserna i Peking där utrikesministeriets talespersoner svarar på utländska mediers frågor.

Intressant nog så var det den ryska nyhetsbyrån Tass som först ställde frågan om ambassadörens kommentarer, genom att specifikt fråga om Kinas hållning gällande Krims status.

Svaret från talespersonen Mao Ning blev att Kinas hållning är oförändrad, konstant och tydlig – utan att förklara vad hållningen är. Istället upprepade hon att Kina stödjer alla länders suveränitet och självständighet i linjer med FN:s stadgar.

På frågor från AFP och Reuters om Ukraina och tidigare sovjetstater svarade Mao Ning på ett liknande undfallande vis att Sovjetunionens tidigare status som federal stat inte står i direkt motsättning till republikernas självständighet efter dess upplösning, samt att Ukraina är medlem av FN och att endast självständiga stater så kan vara.

Avfärdanden som alltså är tydliga nog för att inte kunna anklaga Kina för att bryta mot FN:s stadgar eller internationell rätt, men utan tydliga ja eller nej.

Dn som håller andan i väntan på en ursäkt från kinesiska myndigheter gör säkrast i att ge upp denna tanke. Exempelvis publicerade Kinas ambassad i Frankrike först Lu Shayes intervju med fransk tv i textform på sin hemsida.

När diskussion sedan uppstod kring hans kommentarer så raderade man plötsligt texten, något som Mao Ning vid utrikesministeriet sade sig inte känna till när hon fick frågan under gårdagens presskonferens.

Men istället för en ursäkt så publicerade ambassaden en förklaring av Lu Shayes uttalanden, där man framhöll dem som personliga åsikter vilka inte bör övertolkas och inte heller innebär någon förändring av Kinas officiella position i frågan:

I statliga kinesiska medier går försvarstalet ännu längre. Global Times inflytelserika tidigare chefredaktör rider till ambassadörens försvar och menar att uttalandena om Ukraina eller tidigare sovjetstater inte bör granskas närmare eftersom de plockats ur sin kontext.

Han säger vidare att Lu Shaye i egenskap av ambassadör i Paris har fulla befogenheter att tala om och arbeta i frågor som för Kinas relation med Frankrike, men att hans kommentarer i andra frågor bör uppfattas som personliga åsikter snarare än kinesisk politik.

Slutligen påpekar Hu att frågorna ställts på ett ”aggressivt vis” och att det vore bristande respekt mot ambassadörens yttrandefrihet att fästa för stor vikt vid dessa kommentarer:

Snarare än en ursäkt så påminner myndigheter och mediers agerande efter Lu Shayes ifrågasättande av ett dussintal länders existensberättigande mer om förklaringar och rättfärdiganden av uttalandena.

En oerhört viktig fråga som inte fått lika stor uppmärksamhet är varför ambassadören egentligen sade som han gjorde.

Givetvis finns det i Kina – liksom i andra länder – olika uppfattningar bland diplomater och tjänstemän vid utrikesministeriet. Hur väl förankrade är egentligen de uppfattningar som Lu gav uttryck för?

Självklart är Lu Shaye medveten om att han i egenskap som ambassadör i intervjuer med franska medier förväntas ge uttryck för Kinas uppfattningar snarare än sina personliga, särskilt som hans position medför en status som viceminister.

Därför frågar sig Bill Bishop i nyhetsbrevet Sinocism hur Lu Shaye har kommit in på dessa tankar till att börja med. Är detta idéer som ofta cirkulerar när kinesiska tjänstemän för diskussioner bakom stängda dörrar; gav han uttryck för en ståndpunkt som han upplever är förenlig med sin chef Xi Jinpings?

Och visst vore det lustigt om en karriärdiplomat som Lu Shaye själv skapat sig denna uppfattning på egen hand ur tomma luften.

Det ska nu bli intressant att se huruvida Lu får vara kvar som ambassadör i Frankrike, med tanke på den förtroendeskada som hans intervju gett upphov till.

Förvisso skapade Lu så sent som i somras rubriker då han i en annan tv-intervju med franska medier talade om nödvändigheten av att ”omskola” Taiwans befolkning efter att ön hamnat under kinesisk kontroll.

De kommentarerna var dock inte lika skadliga för kinesisk diplomati eftersom anspråken på Taiwan sedan länge är kända, medan Ukraina är ett känslig fråga och beskrivningen av tidigare sovjetstater som illegitima helt nytt territorium.

Om Lu Shaye får sitta kvar och hans kommentarer fortsätter rättfärdigas av myndigheter och statliga medier, innebär detta de facto ytterligare ett stöd för ryska säkerhetsintressen:

Att de båda auktoritära länderna backar upp varandras territoriella krav eller åtminstone rätt till kontroll över sina respektive närområden är också i sig en oroande förlängning av samarbetet och den multipolära värld som Peking och Moskva säger sig vilja skapa tillsammans.

Som jag tidigare skrivit på Kinamedia så har Vladimir Putin sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina vid upprepade tillfällen uttalat stöd för Kinas anspråk på Taiwan, en fråga som rysk utrikespolitik aldrig tidigare tillägnat särskilt stort intresse.

EDIT:

Politicos nyhetsbrev China Watcher har följande att säga om Lu Shayes uttalanden:

So what does Beijing actually think? The Chinese ministry’s spokeswoman Mao Ning sought to distance Beijing from Lu. “China respects the sovereign state status of the participating republics after the dissolution of the Soviet Union,” she said. China’s embassy in Paris also issued a note, saying that the ambassador’s remarks “were not a statement of politics, but an expression of personal views during a televised debate.”

Really? Western diplomats with knowledge of China’s diplomatic behavior cast doubt on such a claim. “There’s no such thing as a personal view for diplomats,” one of them said. The other noted that China’s diplomats “almost never say anything without approval from above.” According to François Godement, senior advisor for Asia at Institut Montaigne, Lu might well have been repeating the Party line. “A Freudian slip is about your subconscious, not that of your boss,” he said. “Lu is among those who think they interpret their boss more correctly than mealy mouthed [diplomats], and that they will be rewarded.”

Senaste på Kinamedia

Kinamedias nya artiklar direkt till din inkorg

Gör som 771 andra, prenumerera du med.

Lyssna på Kinamedia: Nya kalla kriget

App Icon Apple Podcasts

Translate article