Magnus FiskesjöBranden i ett Covid-förseglat bostadshus i storstaden Urumqi i Xinjiang har fått stor uppmärksamhet i media både i utlandet och i hela Kina, där regimen kämpar med att censurera alla uttryck för sympati och all vredesmod som väller fram på kinesiska sociala medier, emot Xi Jinpings nolltolerans mot Covid-19.
I synnerhet handlar det om att en uigurisk familj bränts inne medan brandkåren höll på med att riva Covid-staket i flera timmar. Familjen hade liksom sina grannar varit insvetsade i sin lägenhet i ett hundra dagar. Enligt uppgift hade portarna till gatan liksom höghusets och trappuppgångarnas dörrar samtliga svetsas fast, inklusive utrymningsvägar tänkta att användas vid brand.
Bilder på offren cirkulerar nu runt på sociala medier. Pappan i familjen nedan, Eli Metniyaz, tidigare en företagare, tros ha kastats i koncentrationslägren redan 2017.
Uyghurs who died in fire in Urumqi Uyghur homeland. Mother Qemernisa Abdurahman, from Hotan, 48 yrs old. Her kids Abdurahman, Shehide, Abdurahman, Nehide. They died in the fire 24th November pic.twitter.com/aQMA71Km53
— Abduweli Ayup (@AbduwelA) November 25, 2022
Ett nytt fenomen som nu märks av är etniska kinesers spirande solidaritet, eller i varje fall uttryck av medmänsklighet, med den uiguriska minoriteten.
Nedan ses en modig kinesisk flicka som skickat ut sin egen redogörelse för vad som verkligen hände, plus en svidande anklagelse mot myndigheterna: “Vad håller de på med?”
东突厥斯坦的汉人网友揭露了11月24日乌鲁木齐天山区发生的火灾实情。 pic.twitter.com/LGyZeCPtpL
— 维吾尔新闻平台 (@WeiwuerXW) November 25, 2022
Det finns kineser som protesterat mot Xi Jinpings folkmordskampanj mot uigurerna, som inleddes 2017. Etniska han-kineser särbehandlas och vinkas till exempel inte in i de vägspärrar som satts upp som en del i ansträngningarna för att uppnå en total kontroll av uigurerna, i deras eget hemland.
De flesta etniska han-kineser har länge dominerats av en vitt utbredd och djupt rasistisk, närmast apartheid-liknande inställning mot de uiguriska “infödingarna”. Det är kanske inte konstigt, eftersom de tillhör de miljoner inflyttade kineser som sedan 1950-talet tilldelats den ärorika uppgiften att kolonisera, ta över, och exploatera uigurernas land. (Experten David Tobin ger en utmärkt genomgång av den Han-kinesiska befolkningens situation idag. )
Men nu ser det alltså ut som att Xi Jinpings stenhårda nolltolerans mot Covid-19, som ju drabbar både oskyldiga kineser och uigurer, provocerat fram en ny medmänsklighet och en ny vilja att protestera öppet (över hela Kina, som här i Shanghai).
Kineser i andra delar av landet har upprörts av fall där barn dött för att Covid-restriktioner hindrat dem från att komma till sjukhus – det är ju exakt samma galenskap som i fallet med höghuset i Urumqi, och det väcker känslor.
I en annan inlaga på sociala medier uppgav en användare i ett tårfyllt textmeddelande, att en läkare berättat att hela 44 uigurer bränt inne i Urumqi-incidenten bara för att de lydigt låtit sig bli inlåsta:
我也不知道是不是真的，但看到这个截图我忍不住失声痛哭，把车停在路边平静了10分钟，我在祈祷上帝让这条信息的发布者可以平安，我庆幸我还可以倡议“我为维吾尔人发声”行动！ pic.twitter.com/tbSPAxCzIt
— 刘金星 (@ljesseliujx) November 25, 2022
Det är svårt att tränga genom den kinesiska informationsdiktaturen, som ju vill förbjuda allt, censurera allt, tysta alla. Vad som kommer genom är ofta bara brottstycken av rapporter, som myndigheterna ännu inte lyckats stoppa. De är ofta svåra eller omöjliga att verifiera, men de kan ändå avslöja saker och ting.
Under de senaste halvåret har vi läst om människor som svultit när ingen mat levererats till deras insvetsade Covid-karantän, fast myndigheterna lovat förnödenheter till alla som låsts in. I september läckte det ut att minst tolv personer svultit ihjäl i västra Xinjiang.
Det är sannolikt toppen på ett isberg, eftersom det tid efter annan kommer liknande meddelanden från andra svältande och inlåsta människor. Hur många uigurer, kazaker och andra som nu dör i Covid-svält blir en statshemlighet — en del av det kinesiska folkmordets totala statistik.
Det är redan känt hur svält används som vapen i koncentrationslägren, dit flera miljoner uigurer tagits (alltmedan deras barn skickas till kinesiska barnhem). Ända sedan 2017 har vi hört vittnesmål om de fruktanvärda förhållandena inne i lägren, inte minst då svälten.
En till synes aldrig sinande ström av filmklipp som läckt ut via kinesiska sociala media har visat oss utmärglade fångar som skickats hem dagar innan de dött. (Varför just dessa ska skickas hem då, är oklart; otaliga andra dör i lägren utan att familjen får vare sig besked, eller en död kropp.)
I koncentrationslägren tvångsmedicineras fångarna systematiskt, med okända mediciner. Detsamma sker nu också i Covid-karantänerna, där uigurer (men inte etniska kineser) också tvingas ta okända mediciner, och ibland får höra att det ska hjälpa mot Covid.
En del observatörer menar att det helt enkelt handlar om Covid, som offren smittas med direkt. Det ser ut att finnas stöd för teorin i det faktum att Covid spridits mycket snabbt i samband med masstestning. Flera orter där det fortfarande funnits en stor uigurisk befolkning sägs ha stängts ned och mass-testas, och tvingats till karantän, trots att inte ett enda fall hade hittats innan åtgärderna. Sedan “upptäcks” plötsligt massor av fall i städer som Kuqa, Aksu, Kashgar och Hotan.
Detta skulle kanske också kunna förklara en annan, mycket otäck genre av filmer som cirkulerat på sociala media. Man ser där hazmat-klädda kinesiska hälsoarbetare (de så kallade “stora vita”), som går runt bland till synes döende uigurer utspridda på golvet i deras hem. Arbetarna vänder på kropparna så att de kan ta prover från dem, men man kan se att det inte är mycket liv kvar i dem.
Ingen antydan finns om att de lidande skulle få mat, vatten eller medicinsk hjälp. Men varför ens cirkulera sådana groteska filmer? Ingen vet, men det kan helt enkelt vara att den kinesiska personalen använder sociala media för att dokumentera detta “arbete,” för sin egen del, i tron att det mest blir deras arbetskamrater som ser det, och inte världen utanför.
Om man bortser från Covid, så ter sig logiken i det pågående folkmordet mot Xinjiangs etniska minoriteter i stora drag mycket lik Hitlertysklands: Först samlar man folk i koncentrationsläger (som i Kina dessutom syftar till att tvångsmässigt konvertera etnisk identitet från uigurisk till kinesisk, så långt det går); sedan skeppas de som bedöms kunna arbeta vidare till tvångsarbete i läger och fabriker.
Samtidigt följer sannolikt en sorts eliminering av alla de som inte kan användas, eller som vägrar låta sig användas. Vi vet att många fångar skickas vidare till fängelser med straff på 20-30 år, effektiva dödsdomar, och många fångar dör mycket riktigt i samma fängelser.
Kanske har den kinesiska regimen nu funnit ett nytt verktyg, den smittsamma sjukdomen Covid, att använda både till utökad kontroll av befolkningen i stort, och som en täckmantel för den fortsatta kampanjen mot det uiguriska folket med nya medel.
