Åsa FridmanHan greps i Peking 2016, sattes i hemligt kinesiskt fängelse och utvisades sedan ur landet. Idag, sex år senare, kontaktar människorättsaktivisten Peter Dahlin med jämna mellanrum Interpol för att höra om han finns med på listan över efterlysta personer, och hans världskarta har krympt avsevärt.
Men han har inga planer på att ge upp arbetet för mänskliga rättigheter i Asien. Tvärtom öppnade Safeguard Defenders – en NGO som Dahlin var med och grundade – förra månaden sitt första Asienkontor, i Taiwans huvudstad Taipei.
Nedan följer en intervju om Safeguards Defenders arbete, varför sanktioner är viktiga och vad svenska politiker kan göra för att stärka mänskliga rättigheter i Kina.
Åsa Fridman: Safeguard Defenders nya kontor i Taipei, är ert första fältkontor i Asien. Varför just Taipei?
Peter Dahlin: Efter att jag greps i Peking, och vi tvingades stänga ner den NGO som jag då arbetat med i tio år, så har vi inte haft några fältkontor i Asien på grund av säkerhetsrisken.
Fram tills för inte så länge sedan hade många NGO:s och andra internationella organisationer ofta kontor i Hongkong som en naturlig hub i Asien. Men allt eftersom den politiska utvecklingen i Hongkong har försämrats så har många valt att flytta sina kontor till Taiwan. På senare tid har dessutom Taiwan antagit en policy som uppmuntrar etableringen av NGO:s.
För oss var egentligen Taiwan det enda och mest självklara valet för att kunna bedriva ett långsiktigt och realtivt säkert arbete i regionen. Här finns ett brett nätverk av organisationer att diskutera och utbyta information med, till exempel vad gäller säkerhet och kampanjer.
ÅF: Hur bedrivs arbetet från kontoret Taipei?
PD: Safeguard Defenders har sitt huvudkontor i Madrid och det är härifrån vi bedriver vårt policy- och kampanjarbete. Våra kontakter med Fastlandskina bedrivs av säkerhetsskäl också härifrån. Kontoret i Taiwan är främst en bas i regionen där vi kan ha kontakt med lokala NGO:s och göra researcharbete. Vi har också ett nära samarbete med Taiwans civilsamhälle som har en stor kompetens kring frågor gällande Kina.
ÅF: Nämn något som det nya kontoret specifikt kommer att ägna sig åt den närmaste tiden?
PD: Just nu arbetar vi mycket med hur Kina försöker underminera Taiwans suveränitet genom att leta upp taiwanesiska medborgare i utlandet och få dem deporterade och utelämnade till Kina. De här fallen är ofta mycket svårarbetade då de flesta stater är väldigt tystlåtna om dem. Men vi har lyckats stoppa ett antal deportationer!
Vi tittar också på hur taiwanesiska medborgare och företag behandlas i Kina. De behandlas ofta bättre än kinesiska, men samtidigt sämre än andra utlänningar eller utländska företag. Av deras situation kan vi lära oss mycket om vart den politiska utvecklingen är på väg.
It took many months of bureaucracy but finally our #Taiwan representative office is open! We're joining many more #China-focused NGOs that are relocating to the democratic country with the demise of #HongKong's freedoms. https://t.co/WHdPa5CC9j
— Safeguard Defenders (保护卫士) (@SafeguardDefend) May 17, 2022
ÅF: Du är en stark förespråkare av sanktioner mot Kina. Varför?
PD: Vi stödjer så kallade Magnitskijsanktioner, det vill säga sanktioner riktade mot specifika individer som begår grova människorättsbrott, och som flera länder, dock inte Sverige, har börjat använda sig av.
I Kina handlar det främst om individer som är inblandade i RSDL, Residential Surveillance at a Designated Location, det vill säga statligt sanktionerade hemliga kidnappningar. Det är ofta svårt att få fram information om dessa personer och vi får arbeta länge med att spåra upp dem. Just i dag, när de flesta regeringar är upptagna med sanktioner riktade mot Ryssland, handlar vårt arbete främst om att ta fram information och lägga grunden för framtida sanktioner.
Problemet när det gäller många länders och organisationers agerande gentemot Kina är att man inte förstår hur Kina fungerar. Kina är framför allt intresserat av inflytande. Omvärlden måste helt enkelt ta reda på vad Kina värderar högst, ställa dessa saker mot varandra, och tvinga Kina att göra ett val.
Om man undviker att så göra och Kinas agerande inte får några konsekvenser, kommer Kina bara att fortsätta bete sig likadant. I praktiken kan därför viljan att införa sanktioner gentemot Kina långsiktigt vara ett sätt att värna utländska företags verksamheter i landet, inte tvärtom, som många hävdar.
ÅF: Finns det enligt din mening några föregångsländer när det gäller agerandet gentemot Kina?
PD: Både USA och Storbritannien har tagit viktiga steg gällande sanktioner, speciellt rörande Xinjiang och tvångsarbete. Problemet när det gäller USA är att deras agerande främst är politiskt grundat, vilket i praktiken kan spela kineserna i händerna. Här kan Europa spela en större roll när det gäller principiellt riktade sanktioner.
ÅF: Finns det någon enskild politiker som du tycker har en rättvisande bild av hur man bör agera mot Kina?
PD: Utan att ta partipolitisk ställning, så är jag djupt imponerad av Ulf Kristerssons kunskap och vilja att lära sig mer om Kina och förhållandet till Taiwan. Han har en tydlig bild av Kina, och ser att det på något vis kommer bli problem kring Taiwan på lång sikt.
Vad som än händer i regionen kommer det att påverka ett så exportberoende land som Sverige – och det är skrämmande nog väldigt få politiker som intresserar sig för detta.
ÅF: Vad kan Sverige göra mer för att stärka arbetet för mänskliga rättigheter i Kina?
PD: Att som Sverige gjorde redan 2019 regelbundet upprätta landsrapporter som listar olika brister i det kinesiska rättsystemet kring skyddet för etniska minoriteter och andra kinesiska medborgare, kan faktiskt spela stor roll. Det kan påverka både utlämningsärenden och asylfrågor, och är något som fler länder borde ta efter.
Sverige kan även påverka hur EU agerar när det gäller skydd och mekanismer i samband med kinesiska investeringar, och Kinas agerande i olika internationella organisationer. Politiker tror ofta att det inte går att göra någonting. Men även små steg kan vara av stor betydelse.
ÅF: Har kriget i Ukraina påverkat ert arbete?
PD: Absolut! Vi får mycket förfrågningar från Europa och Nordamerika där man försöker förstå Kinas positionering gentemot Ryssland när det gäller Ukraina. Vi följer kinesiska medier väldigt noga och kan därför berätta hur den kinesiska retoriken låter inför den inhemska publiken – det är väldigt stor skillnad på hur den låter för omvärlden.
Kriget mot Ukraina har till stor del tillåtit Kina att fortsätta måla upp en bild av Nato, men också av Quad-länderna [Japan, USA, Australien och Indien] och Aukus [en säkerhetspakt mellan USA, Storbritannien och Australien] som aggressiva och skyldiga till både kriget i Ukraina och den tilltagande konfliktfyllda relationen till Taiwan.
Allt detta får stor exponering i inhemska medier, vilket visar att Kina förbereder sig, och sin befolkning, för större konflikter både kring Taiwan och i relationen till västvärlden generellt. Retoriken skiljer sig mycket från den engelskspråkiga diplomatin och propagandan, där man försöker visa upp en vuxen, opartisk, roll, vilket har varit en stor framgång för kinesisk PR särskilt i Asien och i Afrika.
Situationen har också fått många att få upp ögonen för vad en eventuell kinesisk invasion av Taiwan skulle innebära för Europa. Ett sådant scenario skulle få betydligt större konsekvenser, i alla fall ekonomiskt, än vad invasionen i Ukraina än så länge har fått.
ÅF: Hur ser du på utvecklingen framöver i Kina och i Taiwan?
PD: Det är mycket som händer i Kina just nu. Många medelklasskineser ör trötta på nolltoleransen mot Covid-19 och vill fly landet. Allt tyder också på att Xi Jinping kommer att utses till ledare för en tredje mandatperiod, vilket i princip innebär att han sitter på livstid.
Hans första mandatperiod var ganska normal, det är först under den andra mandatperioden som saker har förvärrats. Väljs han till ledare igen så tror jag tyvärr att det kommer att ge honom en ännu större känsla av säkerhet, vilket kan leda till att han tar större risker gentemot exempelvis Taiwan. Det skulle kunna innebära en invasion, ekonomisk blockad eller övertagandet av taiwanesiska företag i Kina.
Om hanteringen av Covid 2023 och 2024 blir någorlunda framgångsrik för Kina tror jag tyvärr att vi går en ganska mörk framtid till mötes.
ÅF: Din egen relation till Kina och möjligheten att besöka landet, hur ser den ut?
PD: Rent tekniskt är jag portad från att besöka Kina fram till 2026, men i praktiken så vet jag mycket väl vad som kommer att hända om jag någonsin sätter min fot i såväl Kina, Hongkong eller Thailand. Så nej, för min del är dörren dit, och även till en del andra länder, som exempelvis Turkiet, stängd. Min världskarta har dessvärre krympt ordentligt.
ÅF: Är arbetet verkligen värt alla uppoffringar?
PD: Absolut! Jag har nästan daglig kontakt med människor som jobbar med dessa frågor på marken i Kina, vilket är väldigt inspirerande. Oftare än vad många kanske tror så går det faktiskt framåt, i alla fall på lokal nivå. Så självklart är det värt det!
