Shanghais hamn går återigen på närmast full kapacitet. Trots det står Kinas ekonomi inför recession detta kvartal - och betydande problem för längre tid framöver. (Bild: Bruno Corpet (Quoique), CC BY-SA 3.0 , via Wikimedia Commons)

Kinas ekonomi riskerar minska detta kvartal

Målsättningen för Kinas ekonomiska tillväxt helåret 2022 är 5,5 procent. Siffran var djärv redan innan en rad omfattande lockdowns mot Covid-19 påbörjades under våren, och kulminerade då stora delar av Shanghai stängdes ner under två månaders tid.

Siffran var i mångt och mycket också politisk. Vid 20:e partikongressen i höst förväntas nämligen Xi Jinping utses till Kinas ledare för en kontroversiell tredje mandatperiod, vilket måste ske under perfekta förhållanden.

Det är också mycket på grund av denna viktiga partikongress som åtgärderna för att stoppa smittspridningen har varit så extrema. Vid utnämningen vill Xi också kunna peka på hur överlägset det kinesiska politiska systemet är på att hantera de jättelika utmaningar som en pandemi innebär.

Men den som gapar efter mycket förlorar ofta hela stycket – eller som i detta fall ekonomiskt momentum. Under årets tre första månader växte Kinas BNP förvisso med 4,8 procent. Men nu pekar mycket på att tillväxten helt uteblir och ekonomin istället kan backa under nuvarande kvartal.

Detta då dyster ekonomisk statistik för maj månad förväntas publiceras under morgondagen, enligt enkäter som Bloomberg har genomfört med analytiker:

China’s economy is teetering on the brink of a contraction this quarter, with key data for May likely to show little improvement from the previous month as Covid restrictions, a housing slump and weak demand continue to hammer growth.

After April’s collapse in activity, data on Wednesday will likely show retail sales declined more than 7% in May from a year earlier, while industrial output dropped 0.9%, according to the median forecasts in a Bloomberg survey of economists.

I april månad var tappet ännu större. Då backade industriproduktionen med 2,9 procent och detaljhandeln med drygt 11 procent.

Grafik från Bloomberg över den kinesiska detaljhandelns knackiga utveckling på senare tid.

Den främsta ljuspunkten i den nya ekonomiska statistiken är exportindustrin, som i maj ökade med 16,9 procent vilket var dubbelt så mycket som analytikernas förväntningar.

Men ändå blir det omöjligt för Kinas ekonomi att göra en lika stark återhämtning som efter de omfattande nedstängningar i syfte att stoppa spridningen av Covid-19 när pandemin bröt ut i början av 2020.

Detta beror på flera anledningar – låt mig lista de allra viktigaste nedan:

1) För att börja med exportindustrin, så förväntas uppstudsen bli kortvarig. Den dramatiska ökningen beror främst på att Shanghais hamn gick på 95 procents kapacitet igen under maj, efter betydande driftstopp månaden innan.

Ändå är exportindustrin inte i närheten av fjolårets tillväxtsiffror, då exporten ökade med 30 procent och stod för över en tredjedel av den kinesiska ekonomins tillväxt.

Detta beror i sin tur mycket på att omvärldens efterfrågan ser annorlunda ut. Det finns inte samma behov av datorer eller annan elektronik som behövdes för att jobba hemifrån. Vidare innebär inflation och höjda räntor minskad köpkraft.

2) I början av juni skrev jag ett långt reportage för Affärsvärlden om Kinas fastighetsmarknad, som länge har stått för omkring en fjärdedel av Kinas BNP. Men i april sjönk såväl försäljningen som byggnationen av nya fastigheter med 40 procent.

Detta är i sig en del av nedåtgående trend för denna världens största marknad, som bottnar i en kampanj att minska skuldnivån genom att skärpa reglerna för utlåning till Kinas fastighetsutvecklare. Ni minns väl hur denna kampanj fick Evergrande på fall?

Tuffare lånevillkor tillsammans med minskad efterfrågan under pandemin har slagit hårt mot denna nyckelmotor för Kinas tillväxt. Fastighetsmarknaden kan helt enkelt inte bidra till tillväxten i samma utsträckning som tidigare.

Grafik från Bloomberg som visar hur Kinas fastighetspriser i april månad sjönk för åttonde månaden i rad.

3) Den fortsatta nolltoleransen mot Covid-19 innebär en minskad vilja bland utländska företag att investera i Kina, samtidigt som flera multinationella företag också flyttar produktionen utomlands för att säkra sina leveranskedjor.

Kinamedia skrev tidigare i juni om hur Apple för första gången flyttar delar av sin iPad-tillverkning till Vietnam, och har uppmanat sin underleverantörer att flytta upp till 30 procent av produktionen från Kina. Samma trend märks av inom flera industrier.

Dessutom har såväl den amerikanska som den europeiska handelskammaren varnat för att restriktionerna påverkar medlemsföretagens aptit för nyinvesteringar i Kina. Jörg Wuttke, ordförande för den europeiska handelskammaren i Kina, har uttalat sig särskilt kritiskt om nolltoleransen mot Covid-19.

4) Minskade investeringar tillsammans med en långtgående regeringskampanj mot Kinas internet- och teknikföretag har dessutom lett till en oroande hög arbetslöshet. I Kinas 31 största städer var arbetslösheten 6,7 procent i april, vilken är en procentenhet mer än under nedstäningarna i början av 2020.

Allra störst oro råder kring ungdomsarbetslösheten, som i april nådde rekordhöga 18,2 procent. Enligt Bank of America kan 23 procent av Kinas ungdomar gått utan jobb i sommar, då över 10 miljoner högskolestudenter efter sin examen ska ut på en arbetsmarknad som lamslagits av Covid-19.

5) Sist men inte minst så innebär den mer smittsamma omikron-varianten av Covid-19 en större osäkerhet eftersom den sannolikt medför att många städer kommer stängas ned och öppnas upp igen med jämna mellanrum.

I helgen upptäcktes exempelvis några dussin fall vid en bar i Peking, som bland annat lett till följande nedstängningar:

Vid sidan av detta så tar det givetvis stora resurser i anspråk att implementera den nolltolerans som ska stoppa smittspridningen. Om detta skrev jag närmare på Kinamedia i helgen i artikeln “Så mycket kostar Kinas åtgärder mot Covid-19“.

Förutom de direkta problemen ovan, så brottas Kina på längre sikt även med flera strukturella problem som en demografisk kris och höga skuldnivåer. Detta innebär även att man inte har samma möjligheter att bemöta den vikande tillväxten med penningpolitiska åtgärder som vid den globala finanskrisen 2009 eller ens vid pandemins början 2020.

Mycket riktigt visar nya siffror att större privatlån för konsumenter och företag i maj föll med hela 40 procent, vilket dessutom var den tolfte månaden i följd som dessa lån minskade.

Som jag skriver närmare om i kommande numret av Affärsvärlden, så är det istället skatterabatter och och investeringar i infrastruktur som kinesiska myndigheter sätter sitt hopp till denna gång.

Men även landets ledning inser att detta är otillräckligt. I slutet av maj varnade premiärminister Li Keqiang för första gången för att årets tillväxtmål på 5,5 procent blir svårt att uppnå.

Mycket kan skrivas om de svåra strukturella utmaningar som Kinas ekonomi står inför. På kort sikt är det högst intressant att se huruvida den kinesiska ekonomin backar under nuvarande kvartal, samt vilka följder detta får för Xi Jinpings status inför den viktiga partikongressen i höst.