Magnus FiskesjöNär Vladimir Putins invasion av Ukraina togs upp i FN:s internationella domstol i Haag (International Court of Justice, ICJ) den 16 mars, beslöt domstolen med tretton röster mot två att beordra Ryssland att avbryta invasionen.
Gissa vilka som röstade emot?
Ryssland förstås – och så Kina, Rysslands främsta stöttepelare, vars företrädare Xue Hanqin, en dam från Shanghai, är en av de femto domare som i Haag dömer om staters brott mot internationell rätt.
ICJ är en av två anrika domstolar inom efterkrigstidens FN-system. ICJ handhar mellanstatliga dispyter, och Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC) behandlar fall där enskilda personer kan utpekas som förbrytare.
ICC utreder just nu Putin med flera i Ukraina; både ICJ och ICC arbetar med Burmas folkmord mot rohingierna; arbete pågår även för att få de båda domstolarna att ta upp Kinas folkmord mot uigurerna.
Att Ryssland och Kina överhuvudtaget sitter med som domare i ICJ beror på att domarna väljs både av FN:s säkerhetsråd och generalförsamling. Man måste ha majoritet i bägge. Arrangemanget gör att de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet för det mesta har domare i ICJ — som alltså lider av precis samma problem som FN generellt: mäktiga skurkstater, med veto.
Vare sig Xue Hanqin eller hennes ryske motsvarighet Kirill Gevorgian är i första hand lojala mot det internationella rättsystemet, utan mot sina hemmadiktaturer. Madame Xue är med största sannolikhet medlem i det kinesiska kommunistpartiet, som kan beordra henne att agera på deras kommando.
🔻 the Chinese judge who thinks Russia should go on with its invasion of Ukraine: Xue Hanqin (薛捍勤)
Bear in mind that Xue voted on behalf of China; in other words, her vote represented China’s official stance on Russia’s invasion of Ukraine.
2/2 pic.twitter.com/I14AsQH7bS
— Byron Wan (@Byron_Wan) March 17, 2022
Xues ryske domarkollega försökte argumentera att ICJ över huvudtaget inte hade rätt att lägga sig i kriget i Ukraina. Detta eftersom den ukrainska regeringen, i sin anmälan till ICJ, tagit fasta på de ryska anklagelserna om ett fiktivt ukrainskt folkmord på ryssar i Ukraina, snarare än Rysslands plötsliga deklaration samma dag som invasionen inleddes, den 24 februari, att kriget föranletts av Rysslands rätt till självförsvar(!) enligt paragraf 15 i FN-stadgan och inte av det uppdiktade folkmordet.
Att Putin bytte fot kan bero på att ryska experter informerat om att FN:s folkmordskonvention inte har någon klar och tydlig paragraf om rätten att marschera in i ett grannland på eget bevåg, om man misstänker ett folkmord. Istället förutses FN agera kollektivt. Vill man ta till våld mot ett annat land, så är självförsvar egentligen det enda lagliga skäl som internationell rätt erbjuder. Så det fick bli paragraf 15 istället.
Hursomhelst, detta hjälpte inte heller. Majoriteten domare i ICJ tog ingen hänsyn till den ryska piruetten, utan gick på Ukrainas linje, och påminde till och med på det skarpaste Ryssland om att ordern är bindande under folkrätten. Ryssland bedriver alltså just nu ett krig i Ukraina som redan utdömts som olagligt av FN:s högsta domstol.
Men det ville inte Kinas representant, madame Xue Hanqin, vara med på.
Precis som sina uppdragsgivare i regimen hemma i Peking, som i princip tagit ställning för Putin men inte vill erkänna det öppet, försöker madame Xue desperat undvika att ta ställning i huvudfrågan om Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina.
I den publicerade förklaringen till sin nej-röst plockar hon upp stafettpinnen från sin ryske domarkollega, och trasslar in sig i den tekniska frågan huruvida det handlar om folkmordskonventionen eller FN-stadgans paragraf 15.
Madame Xue vet så klart mycket väl att båda de ryska anklagelserna är uppenbart absurda. Ryssland har ju under lång tid öppet hotat Ukraina, man har invaderat och olagligen annekterat delar av landet sedan 2014, och man byggde under 2022 upp en enorm ny invasionsarmé på Ukrainas tröskel. Att Ukraina skulle anfalla Ryssland under de förhållandena är inte trovärdigt.
Ett ukrainskt folkmord på rysktalande medborgare är inte heller trovärdigt. Inga som helst bevis finns för det. Och ironiskt nog är det just de rysktalande delarna av östra Ukraina som Putin bombat mest av alla, till exempel staden Mariupol, som han ödelagt helt.
Det ser sannerligen ut som att madame Xue Hanqin helt enkelt komponerat sin snåriga inlaga mest av allt för att slippa att öppet ta ställning mot Ryssland, eller mot sin högste chef, president Xi Jinping. Samtidigt sparar hon ett litet utrymme för att beklaga att våldsamheter äger rum, så hon inte ska framstå som krigshetsare. Återigen: exakt likadant som hemmaregimen i Peking, vilken vill undvika att skada den värdefulla handeln med Europa.
Majoriteten av Xues domarkollegor hade dock inga problem att fokusera på huvudfrågan. Vi kan bara hoppas att, när förhandlingarna fortsätter, de tar fasta på de ukrainska varningarna om ett ryskt folkmord.
Vi har nu bevis på det inte bara i form av massmord, utan även av massdeportationer av ukrainare till Ryssland, vilket på egen hand utgör krigsförbrytelser under Romfördraget (ICC:s grundval), och dessutom kan betraktas som kompletterande bevis för folkmord. Putin har personligen länge predikat att Ukraina inte förtjänar att existera som nation, eftersom de “egentligen” är ryssar; detta är i sig mer än tillräckligt som bevis om en intention att utradera en nation, en identitet.
Folkmordskonventionen kräver inte ett enda dödsoffer för att det ska vara folkmord. Det är istället intentionen och ansträngningarna att radera ut en identitet, som är det centrala. Detta har ofta missförståtts från svenskt håll, kanske eftersom det nybildade ordet ”genocide” översatts som ”folkmord”.
Men Putins handlingar i Ukraina är också folkmord, inte minst i hans systematiska attacker på kulturminnen och kulturinstitutioner.
Precis samma mönster — särskilt det medvetna, systematiska angreppet mot kulturarv och mot kulturella ledare, ett slags halshuggning av nationen — återfinns som en aktiv del av Kinas folkmord mot de uiguriska och kazakiska folken i regionen Xinjiang i västra Kina, som pågår sedan 2017. (Och som för övrigt Ryssland och andra likasinnade diktaturer upprepade gånger stött i FN.)
Eftersom de angripna folken räknas som ”inhemska minoriteter” i Kina blir det svårare att få ICJ och ICC att hantera detta kinesiska folkmord. Ingen stat har hittills tagit upp saken i domstol, inte ens Sverige. (Trots att vi är förpliktigade till att göra det, enligt FN:s folkmordskonvention).
Den kinesiska regimen skulle göra allt för att förhala och blockera detta. Men det är ändå inte helt uteslutet att ett sådant rättsmål kan lyckas: bollen ligger just nu hos FN:s generalsekreterare, som drivit på för att organisationens högkommissarie för mänskliga rättigheter ska tillåtas resa till folkmordsregionen på inspektionsresa.
Utgången av detta är högst osäker — och potentiellt farlig för FN:s anseende, som redan tagit en hård smäll när Putin invaderade Ukraine mitt under pågående möte i säkerhetsrådet i New York, där generalsekreterare Antonio Guterres bara halvtimmen innan personligen vädjat till Putin att låta bli att invadera.
Vad som än händer kan vi räkna med att Xue Hanqin kommer att mobiliseras för att kämpa emot varje försök till rättvisa för uigurerna genom att ta upp det kinesiska folkmordet i ICJ. Vi får föraningar om hur Xue skulle resonera genom andra fall som tagits upp i ICJ, exempelvis folkmordet mot de muslimska rohingierna i Myanmar (Burma), som också inleddes 2017.
Fallet togs upp vid ICJ av den gambiska staten, med uppbackning av den internationella organisationen för samarbete mellan muslimska aktörer (Organisation of Islamic Cooperation, OIC) — vilket gjorde det svårare för Xue som kinesisk representant att rösta emot. Till skillnad mot beslutet mot Ryssland, så var det en enhällig domstol som den 23 januari 2020 utfärdade en order till Myanmar att upphöra med förföljelsen mot rohingierna.
Xue röstade för denna order — kanske för att det inte kostar lika mycket att gå emot Myanmars generaler, som det skulle kostat för henne att gå emot sin egen partichef, Xi Jinping, och hans bäste vän Vladimir Putin.
Men Xue kunde samtidigt inte låta bli att skriva en nästan lika tillkrånglad egen reservation som sist, där hon avvisar att rohingierna utsätts för folkmord — trots de omfattande bevis som föreligger, exakt som i fallet med med uigurerna i Kina.
Rohingiernas sak fortsätter nu att behandlas vid ICJ. Men vi kan redan nu se, att Xue kommer att rösta “nej” till att fördöma Myanmars militär för deras folkmord. Detta inte minst då Kinas ledare, precis som med Putins Ryssland, har fastnat för generalerna i Myanmar.
I januari 2021 tog Myanmars generaler över all makt i landet genom en ny statskupp. Sedan dessa åtnjuter de ett ännu starkare stöd både från Ryssland och från Kina, som inte bara blockerar kritik av generalerna i FN, utan fortsätter att förse dem med mer vapen så att de kan slå ned motståndet mot statskuppen och fortsätta med folkmordet.
