Jojje OlssonNär det kinesiska konglomeratet Evergrande för ett par år sedan förvärvade NEVS, var såväl företaget som analytiker lyriska. Det handlade ju trots allt om ett av världens största fastighetsbolag och Kinas tredje rikaste man!
Kinesiskt ägarskap skulle – återigen – rädda spillrorna av gamla SAAB.
Profilerade svenska Kinaanalytiker som Frederic Cho inte bara viftade undan Evergrandes skuldproblem och rakt av avfärdade risken att fabriken i Trollhättan skulle kunna hamna i kläm.
Tonerna var också odelat positiva när NEVS inledde ett samarbete med taxiappen Didi Chuxing. ”Det ser bra”, ut sade Cho och beskrev Didi som en jätte i världen med framtiden för sig, tack vare president Xi Jinpings signaler om att prioritera delningsekonomin.
I dag hösten 2021 råder diametralt annorlunda förhållanden. Som jag skrev i helgen så har värdet på Evergrande NEV – alltså Evergrandes dotterbolag för elfordon, som äger NEVS – minskat med svindlande 95 procent sedan april i år.
Raset följer givetvis på moderbolaget Evergrandes härdsmälta, vars skulder om 300 miljarder dollar riskerar skapa oro på hela den kinesiska finansmarknaden.
Som en konsekvens av denna oreda har Evergrande NEV slutat betalat löner samt slopat gratisluncherna till sina anställda. Vid fabriken i Trollhättan varslades närmare halva personalstyrkan i somras. NEVS letar nu nya ägare eller finansiärer, då vd Stefan Tilk uppger att man endast har pengar att betala de anställdas löner i ”några månader” till.
Även Didi har omgärdats av stor dramatik i år. Bara ett par dagar efter att företaget börsnoterats i New York, så beordrade Kinas myndigheter landets App Stores att ta bort Didis app från sortimentet.
Anledningen tros ha varit dispyter kring säkerhet gällande data och information.
Peking har på senare tid börjat hantera persondata som en strategisk tillgång, och varnade enligt uppgift Didi på förhand om att förbättra rutinerna för att information om deras otaliga kunder inte ska kunna hamna i amerikanska investerares händer.
Oavsett vad som sades och gjordes, så förlorade Didis aktie på grund av den plötsliga uppläxningen närmare hälften av sitt värde bara ett par dagar efter noteringen, och har inte återhämtat sig sedan dess.
Mönstret går igen vad gäller Kinas ledande näthandelsföretag Alibaba och dess dynamiska ägare Jack Ma.
När Alibaba 2014 listades på börsen New York, stod upphetsade investerare i kö för att köpa in sig i vad man ansåg vara bästa tänkbara exponering mot den dramatiska tillväxten av såväl internet som konsumtion i Kina.
Få kunde dock på förhand ana att Jack Ma skulle försvinna spårlöst i tre månader efter att han i höstas kritiserat det kinesiska banksystemet på en konferens i Shanghai.
Som en omedelbar konsekvens av detta så stoppades även vad som skulle ha blivit världens genom tidernas största börsnotering, nämligen den av dotterbolaget Ant Group som sköter Alibabas betaltjänst Alipay.
Det plötsliga försvinnandet av Jack Ma var bara början på en kampanj mot kinesiska internet- och teknikbolag av en magnitud som tog de flesta på sängen.
Sedan i somras har några av Kinas största företag i denna bransch förlorat flera biljoner kronor i värde, som en direkt konsekvens av myndigheternas fasta beslutsamhet att sätta dem på plats.
Allt detta är risker som måste beaktas när Volvo Cars under gårdagen meddelade att företaget ska börsnoteras i Stockholm senare i år.
Aktier för 25 miljarder kronor ska säljas. Kapital ska införskaffas till företagets satsningar på batterier och elbilar, samt ett expansion med målsättningen att sälja 1,2 miljoner fordon om året 2025, jämfört med 700 000 i dagsläget.
Elbilar kan ju låta tidsenligt och oförargligt. Men så är inte alls fallet. Exempelvis så har Volvos kinesiska ägare Zhejiang Geely Holding Group börjat tillverka satelliter i syfte att driva de självkörande fordon som man planerar bygga i framtiden.
Nikkei Asia påpekar att Kinas rymdindustri har nära band med landets militär. Tillverkningen av satelliter har exempelvis tidigare bara kunnat ske genom företag som är kopplade till militären.
Lägg därtill att Geelys ordförande Li Shufu sitter i Kinas parlament och står nära Xi Jinping, så är det inte svårt att föreställa sig att bolaget – liksom exempelvis Huawei – kan bli föremål för amerikanskt ledda globala sanktioner i framtiden.
I likhet med Jack Ma så är Li Shufu också en frispråkig och utåtriktad entreprenör. Så visst finns det samtidigt risk för att även han skulle kunna trampa kinesiska myndigheter på tårna, vilket har visat sig inte alls vara särskilt svårt i dessa dagar.
Om Geely och Li Shufu skulle stå inför samma sorts konsekvenser som Alibaba och Jack Ma, vad skulle då möjligtvis kunna hända med Volvos verksamhet och aktievärde?
Frågan är inte bara retorisk. För själva poängen är att ingen vet hur stor denna risk är, då beslutsfattningen i Kina på senare år har blivit allt mindre transparent.
Den sker inte vid ministerierna, och inga förvarningar om vad som komma skall ges vid presskonferenser eller i möten med företagsägare eller investerare.
Beslutsfattningen sker istället i små grupper inom kommunistpartiets högsta ledning, för att sedan verkställs genast och utan pardon.
Detta är delar av den politiska risken som måste tas med i beräkningen för alla som investerar i det nu kinesiskt ägda företaget Volvo Cars, oavsett ryggradsreflexen att se på Volvo som någon slags svensk folkaktie.
Albert Einstein definierade galenskap som att göra om samma sak flera gånger och förvänta sig ett annorlunda resultat.
Nu vore det kanske en hårdragning att kalla sparande i Volvo för galenskap. Men samtidigt är det på tiden att svenska investerare – och profilerade analytiker – tar de politiska riskerna med kinesiska bolag på allvar.
