Jojje OlssonDet kinesiska utrikesministeriets talesman Wang Wenbin anklagade i dag G7 för grundlösa uttalanden och för att på ett ”flagrant vis” lägga sig i Kinas inre angelägenheter.
Detta efter att G7 efter sitt toppmöte i Storbritannien dagen innan gjort ett gemensamt uttalande till stöd för Taiwans deltagande i Världshälsoorganisationen, samt fördömde ”alla former av ensidigt agerande som kan eskalera spänningarna” i Taiwan-sundet.
Politico noterar att detta är första gången någonsin som stora europeiska nationer som Tyskland och Frankrike ställer sig bakom USA:s position i förhållande till Taiwan. Uttalandet uttryckte även oro för militarisering, tvångsmetoder och hot i området.
Det är också första gången som EU ställer sig bakom USA i denna fråga; unionen är nämligen medlem i G7 och dess utrikeschef Josep Borrell närvarade vid mötet och stod bakom det det gemensamma uttalandet.
Reuters citerar Wang Wenbin beskriva detta som ett ”hänsynslöst tillintetgörande av normerna inom internationella relationer”.
Ännu hårdare var dock tonen för ett par veckor sedan, då Japan och USA utfärdade ett gemensamt uttalande som även det underströk vikten av fred och stabilitet i Taiwan-sundet.
En bombastisk artikel kallade Global Times Japan för en amerikansk ”semi-koloni”, och varnade för att Kina kan komma attackera baser på japansk mark om Tokyo på något vis assisterar USA att hjälpa Taiwan militärt i händelse av en militär konflikt.
Det kan tyckas vara en överreaktion på en till synes oförarglig kommentar om vikten av stabilitet i en av världens viktigaste sjöfartsregioner. Men samtidigt var det första gången sedan 1969 som ledarna för Japan och USA nämnde Taiwan gemensamt i ett uttalande av detta slag.
Uttalandet kom efter att den japanska premiärministern Suga Yoshihide som första utländska ledare besökte president Joe Biden i Washington. Detta trots att Kinas utrikesminister på förhand ringt upp sin japanska kollega, och i ett långt samtal utfärdat skarpa varningar mot Tokyo att hålla sig borta från ”blockpolitik” eller konfrontation
I juni förväntas Biden genomföra sin första Europaresa. Det är sannolikt att han även i Bryssel kommer försöka få EU att ställa sig bakom ett uttalande om vikten av bevara stabiliteten och det nuvarande politiska tillståndet i Taiwan-sundet.
Men där kan USA stöta på patrull. Som Kinamedia skrev i mitten av april, så blockerade Ungern nyligen ett uttalande och flera åtgärder som EU planerade på grund av utvecklingen i Hongkong.
Denna vecka hände det på nytt. South China Morning Post var först med att rapportera hur EU återigen tvingades skrota ett åtgärdspaket man diskuterat som svar på situationen i Hongkong:
For the second successive month, the European Union has been forced to drop plans for measures and statements related to Beijing’s tightening of control in Hong Kong, after failing to gain the endorsement of 27 member states.
A source familiar with the matter said the conclusions had been removed from the agenda of a preparatory meeting on Wednesday. They were expected to be adopted at one of two meetings of the EU’s 27 foreign ministers to be held on Thursday and next Monday.
Diplomatiska källor uppger för EU Observer att det återigen var Ungern som ensamt satte käppar i hjulet för de aktuella åtgärderna.
G7 består av USA, Japan, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Kanada och EU – låt vara att EU inte delar de roterande värdskapet med övriga sju medlemmar.
Att få utrikesministrarna för dessa åtta länder och områden att visa stöd för Taiwan, är i dag alltså inget problem. Men för att hela EU ska göra dito, så måste samtliga av unionens 27 utrikesministrar ställa sig bakom ett sådant uttalande.
Och på grund av de investeringar och lån som Ungern mottar från Kina, så ter detta sig ytterst osannolikt.
Delvis som en konsekvens av den diplomatiska härdsmältan mellan Kina och Australien, så har relationen mellan Australien och Taiwan förbättrats på senare tid.
Tydligen till den grad att den taiwanesiska utrikesministern Joseph Wu känner sig självsäker nog att i veckan öppet be om australiensiskt stöd i det ”avgörande anfall” som man fruktar att Kina kan komma att ta sig för mot Taiwan.
Trots enskilda EU-medlemmars ambivalens i frågan, så är alltså trenden att stödet för Taiwan ökar bland världens demokratier tydlig.
Tyvärr är tecknen på att Peking inte kommer backa en millimeter vad gäller den senaste tidens militära och diplomatiska upptrappningar kring Taiwan minst lika tydliga.
