Jojje OlssonDet har i veckan framkommit att Pia Bernhardson, utrikeschef på SVT Nyheter, kallats som vittne till rättegången mot tidigare Kinaambassadören Anna Lindstedt som påbörjas 19 mars. I en artikel på SVT under gårdagen motsatte sig divisionschefen Anne Lagercrantz detta, eftersom åklagaren anser att SVT kan ha bedrivit självcensur gentemot Kina, något som Lagercrantz alltså avfärdar.
Säga vad man vill om den saken. Men relevant i sammanhanget är att såväl Lagercrantz som Bernhardson och SVT:s produktionschef Thomas Hall redan har förhörts av SÄPO. Dessa förhör finns att ta del av i förundersökningen mot Lindstedt.
I dessa förhör framkommer uppgifter som jag tidigare inte hört talas om. Bland annat de konkreta visumproblem som SVT upplevde direkt efter ett inslag från satirprogrammet Svenska nyheter i september i fjol, samt hur Hall vid ett par tillfällen förföljdes utanför sin bostad av asiatiska män.
Uppgifterna är fascinerande exempel på hur långt kinesiska myndigheter är redo att gå för att stoppa innehåll i svenska medier som de inte är nöjda med. Jag tänkte därför återge några av händelserna nedan.
Åtalet mot Anna Lindstedt del 3: Kinas förföljelser, krav och hot mot SVT
Efter ett satirinslag i september 2018, angående de kinesiska turister som blev avvisade från et hotell i Stockholm, kontaktades SVT:s produktionschef Thomas Hall redan dagen efter att Kinas ambassad.
Detta genom ett telefonsamtal från en man som ”var aggressiv och krävde att programmet skulle tas bort från SVT Play, att SVT skulle be om ursäkt och att de ansvariga skulle straffas.”
Thomas Hall berättar att mannen hade en krävande ton och använde ordet ”demand” för att beskriva hur han ville att SVT skulle hantera situationen. Mannen hade talat med flera personer på SVT för att nå fram till Hall.
Ambassadtjänstemannen fick dock inte den respons han förväntat sig. Thomas Hall istället förklara att det handlade om ett satirprogram, varpå tjänstemannen uppmanade honom att ta upp ärendet med en högre chef.
Omedelbart efter detta började förföljelserna mot Thomas Hall. I SÄPO:s förundersökning står att läsa:
Thomas berättar att när han på söndagskvällen tog en promenad från sin bostad, där det inte är närförort, mötte han en grupp på 4-5 asiater. På väg tillbaka till bostaden hamnade han bakom samma grupp asiater. När gruppen kom fram till hans port stannade de till, tittade runt, fotograferade och låtsades vara vilsna. Thomas avvaktade ett 20-tal meter där ifrån och väntade med att gå in i porten tills gruppen lämnat.
Thomas pratade med säkerhetsansvarig på SVT om händelsen eftersom han var osäker på om det var en tillfällighet eller om det kunde ha koppling till Svenska nyheter. Säkerhetsansvarig menade att det inte var osannolikt att kinesiska staten skickat ut folk för att markera att de vet vart Thomas bor.
Kvällen efter tog Thomas en taxi hem. När taxin närmade sig porten såg han att det stod två äldre asiater på varsin sida av fastigheten. Thomas kunde välja en annan ingång till fastigheten för att undvika att de såg honom gå in.
Thomas Hall säger att SVT efter programmet kontaktades av flera personer. Några dagar senare anordnades ett möte mellan honom och två andra chefer på SVT, samt fyra personer som sade sig företräda 50-60 stycken så kallade svensk-kinesiska vänskapsföreningar.
Namnen på dessa personer var Bo Liu, Johan Hamben, Lydia Liu och Joakim Hsia. Tre av personerna talade svenska. Mest känd för InBeijings läsare är Lydia Liu, som vid tidpunkten satt i Nacka kommunfullmäktige för Kristdemokraterna.
Förutom att Sveriges radios program Konflikt i augusti i fjol rapporterade om Lius kontakter med den kinesiska staten, skickade jag i juli ut ett mail till mina prenumeranter via Patreon med en noggrann beskrivning av Liu och hennes band till myndigheterna.
Lydia Liu uteslöts från Kristdemokraterna i november. Hon sitter dock kvar i kommunfullmäktige som politisk vilde, och arbetar dessutom enligt sin Twitter som konsult.
Lydia Liu ”in better times”, här på en valaffisch för Kristdemokraterna.
Samtidigt deltog Lydia Liu i flera sammanhang med organisationer kopplade till de kinesiska myndigheterna..
..och rände ofta på Kinas ambassad i Stockholm, vilket utan tvivel ligger bakom hennes uteslutning från Kristdemokraterna i november i fjol.
I förundersökningen framgår även att ”ett antal asiater” stått i receptionen på SVT och sökt Thomas Hall ett par dagar efter satirprogrammet för att överlämna ett brev. När Hall fick brevet hade det redan gått en kortare tid, så han beslutade sig för att kasta brevet utan att läsa det.
Utrikeschefen Pia Berhardson, som alltså nu kallats till förhör, blev än mer involverad i händelsen än Thomas Hall. Det var hon som först blev kontaktad av den ambassadtjänsteman som senare talade med Hall.
I förhör uppger Bernhardson att det var en Chen Jiliang, ”head of political section” och tillika ”förste sekreterare vid Kinas ambassad”, alltså en av beskickningens högsta chefer, som kontaktat henne. Hon beskriver mannen som extremt upprörd med högt tonläge: ”Han var djupt upprörd. Han var inte bara arg utan han var emotionellt upprörd.”
Efter detta kontaktade Ulrika Bergsten, SVT:s korrespondent i Peking, Pia Berhardson för att berätta att hon blivit uppringd av Kinas utrikesministerium. Samma budskap hade framförts till Bergsten; programmet var rasistiskt och Kina förväntade sig en ursäkt från SVT.
Som jag skildrade på InBeijing när det begav sig, så bad SVT inte omedelbart om ursäkt, och när det väl skedde var det på ett sådant vis att kinesiska myndigheter inte var nöjda med ursäkten. Bernhardson uppger i förhören att det därmed uppstod en rädsla för att SVT skulle få bekymmer med journalistackrediteringen eller andra visumproblem till Kina.
Till en början fick SVT främst problem med inställda intevjuer och andra arbetshinder på plats i Kina. I slutet av oktober uppstod sedan mycket riktigt också visumproblem, uppger Bernhardson i förhören med SÄPO:
FL: Har det påverkat viseringar i någon mån?
PB: Ja, det har det ju. Nästa sak som hände var att jag behövde skicka tekniker till kontoret i Kina för teknisk service i vissa avseenden. Tidigare gick vi bara till visa-centralen i sådana här ärenden och ansökte om turistvisum för att markera att vi inte avsåg att göra något journalistiskt arbete på plats även om vi tillhör en journalistisk organisation. Den här gången blev de två teknikerna kallade på förhör till ambassaden. De blev uppläxade och skickades hem med ett budskap till mig och till SVT om att hädanefter skulle ingen medarbetare på SVT få visum – oavsett resans syfte – om inte SVT bad om ursäkt.
Efter detta satte sig Pia Bernhardson för att skriva ett brev till Kinas ambassad. Hon ifrågasatte där faktumet att en av hennes journalister har ackreditering till Kina, men att man nu inte tillåts åka dit med annan personal för att ge teknisk support på plats. Hon blev därpå inbjuden till samtal med ambassadör Gui Congyou.
Under dett samtal hölls först en lång utläggning om Kinas djupa frustration kring inslaget, samt rapporteringen om Kina i svenska medier i allmänhet. Gui Congyou sade till och med att det i nuläget kunde vara farligt för SVT-personal att besöka Kina, och att det var därför såväl tekniker som Bernhardson själv inte kunde få visum till landet.
Bernhardson stod på sig. Hon sade att även om inslaget kan ha uppfattats som kränkande och sårande, så var det inte hennes ansvar och någon vidare ursäkt kommer sannolikt inte ges av SVT. Hon sade vidare att rapporteringen om Kina ju skulle bli ännu mer lidande om SVT inte kunde bedriva journalistik på plats.
Efter detta har SVT inte haft några liknande problem med visum till Kina.
Från denna episod går att urskilja ett par viktiga saker. Till att börja med givetvis hur kinesiska myndigheter inte drar sig för att fysiskt förfölja anställda vid SVT fysiskt utanför deras bostäder i syfte att diktera rapporteringens innehåll.
Man drar sig givetvis inte heller för att använda visum som hållhake för att därmed hålla journalister i en slags gisslansituation, vilket förvisso sedan tidigare knappast är ett okänt fenomen.
Men episoden visar även att det tjänar att likt Pia Bernhardson stå på sig när denna typ av situationer uppstår gentemot Kina. Att kapitulera hade istället setts som ett svaghetstecken, och sannolikt inneburit att kinesiska myndigheter i framtiden allt oftare försökt påverka SVT:s rapportering.
