Jojje OlssonNågra av de artiklar som varit mest populära här på InBeijing handlar om det kinesiska telekombolaget Huawei. Givet detta intresse avser jag fortsätta skriva om företaget när nya uppgifter framkommer. Som exempelvis den rapport som Wall Street Journal publicerade i går, vilken visar att Huawei genom åren har fått motsvarande drygt 700 miljarder kronor i stöd av kinesiska myndigheter.
Tidningen har kommit fram till beloppet 75 miljarder dollar genom att räkna samman statliga bidrag, skatterabatter och olika slags lån som Huawei fått under sin resa från obskyrt litet företag för televäxlar till världens största telekombolag.
Sammantaget har denna ekonomiska assistans från myndigheterna gjort att företaget kan erbjuda varor och tjänster för en tredjedel lägre priser än rivaler som Ericsson och Nokia, skriver Wall Street Journal.
Det största stödet – cirka 46 miljarder dollar – utgörs av subventioner, fördelaktiga lån och krediter från statliga kinesiska banker och institutioner. Dessa lån med förmånliga villkor dels getts till Huawei, dels till företagets kunder främst i utvecklingsländer.
Exempelvis har China Development Bank och Export-Import Bank of China under de två senaste årtiondena lånat ut över 30 miljarder dollar till Huaweis kunder. Ofta kommer de fördelaktiga lånen med en rad andra villkor.
Wall Street Journal nämner ett exempel från 2009, där Pakistans myndigheter fick ett miljardlån från Export-Import Bank of China på 20 år för att finansiera ett övervakningssystem i huvudstaden Islamabad, på villkor att Pakistan endast använder sig av Huaweis utrustning, utan budgivning med andra företag.
Vidare innebar rena skatterabatter att Huawei sparade 25 miljarder dollar bara mellan 2008 och 2018. Ytterligare finansiella förmåner kommer från rena bidrag och mark som man tilldelats eller fått billigt av Kinas myndigheter. Exempelvis har företaget betalat mellan 10 och 50 procent av marknadsvärdet för flera tomter i Dongguan mellan 2014 och 2018.
För att komma fram till de ovan nämnda beloppen har Wall Street Journal bland annat använt sig av officiella uttalanden och statistik samt lagfarter och andra registreringsdokument. Wall Street Journal påpekar förvisso att finansiellt stöd för favoriserade företag sker i fler länder än Kina. Men situationen är ändå annorlunda vad gäller Huawei.
Dels är stödet mycket större; Huaweis officiella statliga bidrag på 1,6 miljarder dollar under fem år fram till 2018 var 17 gånger större än motsvarande myndighetsstöd för Nokia. Ericsson fick under samma period inga som helst statliga bidrag.
Dels innebär det omfattande finansiella stödet att Huawei är i beroendeställning till världens största diktatur, snarare än en demokratisk vald regering i ett land med fristående rättsväsende. Detta är en problematik som jag formulerade tidigare i år i en text med rubriken ”Det verkliga problemet med Huawei och andra kinesiska aktörer”:
Många frågar sig därför: Varför ska vi tillåta motsvarande amerikanska produkter och tjänster, om vi inte tillåter Huawei? Är det inte dubbelmoral att peka ut Huawei och Kina för spionage, när samma sak sker i flera andra länder? Vad spelar det för roll om det är kinesiska istället för något annat lands myndigheter spionerar på mig?
Den som för fram dessa argument har helt missat poängen. De sanktioner som införts mot Huawei i många länder – och som främst USA försöker uppmuntra fler regeringar att införa – sker inte enbart med argumentet att Huawei spionerar. Det ligger andra mekanismer bakom rädslan för Huawei.
Till att börja med är Kina under kommunistpartiet en totalitär stat. Den använder sin makt inte bara för att förtrycka stora delar av sin egen befolkning, utan även för att spionera på och betvinga etniska kineser eller för den delen andra regimkritiker i utlandet.
Vidare respekterar kommunistpartiet inte internationella lagar och bestämmelser. Exempelvis tillåter man utan skrupler teknikstöld, och strävar även uttalat för att ändra den globala världsordningen bort från demokratiska värderingar i en mer auktoritär riktning, med partiet som en drivande kraft internationellt.
Frågan man bör ställa sig är därför: Hur mycket information och inflytande är man beredd att ge ett företag som är underställd en auktoritär regim likt den kinesiska? Är det klokt att låta en enpartistat som vill sprida sina totalitära värderingar bygga 5G-nätet i en demokrati?
Den nya rapporten är bara ett i raden av bevis på de nära banden mellan Huawei och Kinas regim. Den som tror på företagets löften att man – trots skyldighet enligt lag – aldrig skulle överlämna någon användarinformation eller annan känslig data till kinesiska staten, kommer garanterat bli besviken.
