Kinesisk påverkan i Sverige framkallar krav om ansvar och tydlig Kinastrategi

9 juni, 2019

Kinas olika metoder för att bedriva påverkan i Sverige har blivit alltmer talrika och omfattande. För ett par veckor sedan sade Björn Jerdén, chef för Utrikespolitiska institutets Asienavdelning, till SVT att Kina ”bedriver en särskilt offensiv kampanj mot Sverige”, med syftning på kinesiska propaganda och ambitioner att påverka exempelvis svenska medier.

Även internationellt så står den kinesiska ambassadören i just Sverige ut – tillsammans med den i Kanada – vad gäller aggressiv diplomati och andra liknande beteenden.

Jerdéns uttalande i SVT ovan kom efter att det blivit känt hur FN:s utvecklingsorgan UNDP i Norden med med bara några timmars varsel ställt in ett evenemang om mänskliga rättigheter i Stockholm, där bistånds- och utvecklingsminister Peter Eriksson var en av cirka 250 gäster som bjudits in att delta.

Anledningen till beslutet var en fotoutställning i samband med evenemanget, där bland annat porträtt av Dalai Lama och konstnären Ai Weiwei ingick. Enligt SVT:s källor fattades beslutet efter att Kina genom sin ambassad i Sverige krävt att evenemanget skulle ställas in.

En av de tyngsta rösterna som kräver svar på hur Kina kan tillåtas utöva ett inflytande som innebär att evenemang om mänskliga rättigheter ställs in på svensk mark, är moderaternas partiledare Ulf Kristersson.

I debattartikeln ”Kräv svar – har Kina stoppat FN i Sverige?” ställde Kristersson tidigare i dag en rad berättigade frågor. Han vill veta vem som krävde att evenemanget ställdes in, samt om det var UNDP i Norden som fattade beslutet eller om det kom från huvudkontoret.

Moderatledaren menar vidare, tillsammans med partiets utrikespolitiska talesperson Hans Wallmark, att svenska myndigheter inte kan låta detta detta passera obemärkt förbi:

Vi vet ännu inte med säkerhet vad som har hänt, men utan en rimligare förklaring från FN-organet här i Sverige måste man rimligen dra slutsatsen att Kina har utövat sådana påtryckningar på UNDP att de har valt att ställa in.

I så fall förtjänar förvisso Kina kritik, men värre än att Kina lägger sig i vad de inte har med att göra, är i så fall att en svensk FN-organisation väljer att rätta in sig i ledet.

Sverige kan inte blunda inför detta. Flera frågor måste nu besvaras. Den svenska regeringen måste reda ut vad som hänt. Och UNDP måste ge svar. Annars bör de omfattande svenska bidragen – Sverige är tredje största bidragsgivare till UNDP – starkt ifrågasättas.

Jag har tidigare här på InBeijing påpekat hur Ulf Kristersson är en av få svenska toppolitiker som förstår vidden av de utmaningar som Kina utgör, vilket delvis har att göra med hans personliga bakgrund och kopplingar till landet.

Läs mer om detta i inläggen ”Moderaternas partiledare efterlyser en tuffare Kinapolitik” (28 feb 2018) och ”Ulf Kristersson gör nya, hårda uttalanden om Kina” (13 apr 2018).

Vidare är Kristersson sannolikt den enda partiledaren som har läst min senaste bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”, vilket om inte annat visar på hans intresse för landet politik samt dess påverkan i Sverige:

Några dagar innan artikeln i Aftonbladet, publicerade Kristersson även en text i Svenska Dagbladet med rubriken ”M: Ett offensivt Kina kräver tydlig strategi”. Där radas sex punkter upp som anses vara nödvändiga för en framtida svensk Kinastrategi.

Detta med anledning av att vår nuvarande regering håller på att utarbeta vad som kallas en ny Kinastrategi. Kristersson vänder sig dock emot att regeringen i detta syfte inte har sökt någon diskussion mellan partierna, givet hur omfattande och viktig frågan är.

Kristersson skriver, återigen tillsammans med Wallmark, bland annat:

Kina är ett statskapitalistiskt land där staten och företagen går långt in i varandra. Den kinesiska statsledningen förhåller sig inte till internationella spelregler som västerländska demokratier. Mänskliga rättigheter respekteras inte, varken inom landet eller internationellt. Det är snart fyra år sedan svensken Gui Minhai fängslades. Och internet har i Kina befäst regimens makt och inflytande.

Samtidigt ökar Kinas påverkan och påtryckningar mot resten av världen. Ofta i en kombination av hot och uppmuntran. Det här kräver mycket av Sverige och Europa. Vi får inte vara naiva eller oförberedda inför riskerna med den kinesiska expansionen.

Han framhåller sedan den Kinastrategi som nyligen presenterats i Holland som föredömlig, och nämner även att man inom EU på senare tid har gjort en rad uttalanden och påbörjat en rad åtgärder för att möta den kinesiska expansionen.

Givetvis är Kristersson inte ensam om vare sig att varna för Kinas framfart eller efterlysa åtgärder för att bemöta denna. Frågan diskuterades bland annat återigen nyligen av Folk och Försvar enligt nedan:

Samtidigt är det oklart hur det går med utformningen av regeringes Kinastrategi. Att det råder brist på fingertoppskänsla, eller i alla fall koordinering mellan departementen, kunde ses i samband med årsdagen för massakern vid Himmelska fridens torg tidigare denna vecka.

Inför denna årsdag passade höga företrädare för vårt kulturdepartement nämligen på att besöka den kinesiska ambassaden för att äta kakor. Vidare inleddes en turismvecka mellan Kina och Sverige bara dagen innan 4 juni, vilket givetvis är en fjäder i hatten för Kinas ambassad:

Kritik mot Ulf Kristerssons kritik innefattar att det är lätt att sitta i opposition och kräva hårdare tag mot en så stark och viktig handelspartner som Kina.

Så må vara, men samtidigt ska Kristersson ha heder för att ligga i framkant med ambitionen att göra relationen till Kina till en politisk fråga som måste diskuteras gemensamt av våra beslutsfattare.

Senaste på Kinamedia

Kinamedias nya artiklar direkt till din inkorg

Gör som 768 andra, prenumerera du med.

Lyssna på Kinamedia: Nya kalla kriget

App Icon Apple Podcasts

Translate article