Förra veckan skrev jag årets mest lästa inlägg här på InBeijing, om kinesiska planer på att bygga ett nytt konsulat i Göteborg samt Nordens största hamn med tillhörande infrastruktur i Lysekil.
Sedan dess har Göteborg stoppat Kinas byggplaner av ett nytt konsulat i naturområdet Stora Torp. Men vad gäller hamnanläggningen i Lysekil så verkar planerna framskrida i snabb takt. Under gårdagen debatterades problemen med detta i ett inslag i Sveriges Radio P1 Studio ett.
Magnus Sederholm, läkare med bakgrund i flottan som nyss har färdigställt en gästprofessur i Kina, belyser i inslaget president Xi Jinpings planer på att ”ta ett herravälde över haven” både kommersiellt och militärt.
Han talar även om en trend som skett i ”fall efter fall” när Kina investerat i utländska hamnar: anläggningarna byggs av kinesiska gästarbetare, vilket innebär mindre ekonomiska fördelar för mottagarlandet. Sedan används hamnen inledningsvis kommersiellt, men dess faciliteter riskerar även att nyttjas av den kinesiska flottan som nu i ökad utsträckning patrullerar världshaven.
Lysekils kommunalråd Jan-Olof Johansson (S) håller dock inte alls med om dessa farhågor. Han menar i inslaget att planerna är långt mer harmlösa än exempelvis Kinas investeringar i Volvo och Saab. Johansson försöker även dribbla bort frågorna genom att säga att Lysekil inte planerar sälja sin hamn, vilket ingen heller har påstått.
Sederholm menar i sin tur att Johanssons uppgifter inte stämmer, och talar om inblandade lobbyister i form av tidigare kommunalråd som avsatts för ”fiffel” med kommunens pengar. Han kallar hela upphandlingen för en ”skumraskaffär” som har ”mörkats” så att endast en handfull politiker känner till planerna, som bland annat ska innefatta uppförandet av ett lyxhotell på en ö i bohuslänska skärgården.
Just detta med hemlighållandet är något som även togs upp i inslaget ”Hemlig kinesisk miljardinvestering planeras i Lysekil” i P4 Väst den 23 november. Där avslöjades även att kineserna gett Lysekil ett ultimatum om att svara inom tio dagar.
Under gårdagens inslag i Studio ett uppstod även motstridiga uppgifter när kommunalrådet Johansson nekar till att Lysekil skrivit på några dokument angående projektet ännu. Enligt Sederholms uppgifter har kommunen redan skrivit på papper och ska träffa kineserna i morgon torsdag.
Inslaget avslutas med att Sveriges Radios Kinakorrespondent talar om hamnbygget i Lysekil som ”Sveriges Piraeus-ögonblick”, med hänvisning till en kontroversiell kinesisk investering i en grekisk hamn.
Sahlberg understryker vikten av att inte bara se på Lysekil utan vad som händer över hela världen, och först bättre förstå bakgrunden hos de kinesiska företag som vill investera i Lysekil samt deras kopplingar till den kinesiska regimen.
Vidare är det viktigt att affärer likt detta inte får ske på kinesiska villkor. Sahlberg påpekar att det i Kina inte finns några genomlysta demokratiska processer eller själv- och medbestämmande på lokal nivå liksom i Sverige.
Kineserna måste därför informeras om att ett beslut av detta slag inte kan fattas på tio dagar i Sverige, även om en ”pamp” på lokal nivå i Kina ”bestämmer grejer tillsammans med sin kompisar” har makt att så göra.
Det finns också en överhängande risk för pengatvätt här. Det råder närmast konsensus bland svenska Kinakännare att så skedde i projektet ”Dragon Gate” i Älvkarleby utanför Gävle.
Sedan 2004 har stora summor pengar pumpats in i byggnationen av en stor och ödslig anläggning inklusive ett tio våningar högt hotell utanför Gävle, som mycket riktigt byggts av kinesiska gästarbetare. Aktiviteterna i detta tänkta ”affärs- och kulturcentrum” har dock uteblivit och hotellet har inte ens slagit upp sina portar ännu.
Liknande misstankar finns bakom en skandalartad miljardinvestering av den kinesiska affärsgruppen Fanerdun i Kalmar, och skulle alltså kunna ske även i Lysekil. Särskilt som projektet verkar diskuteras i största hemlighet, med inblandning av svenska politiker som tidigare avsatts för ”fiffel”.
Vidare är Sverige ett av få länder i Europa som saknar en mekanism för granskning av utländska direktinvesteringar på central nivå. Därför är det enklare för kinesiska aktörer att få till stånd investeringar av detta slag i Sverige än på många andra håll i Europa.
Magnus Sederholm efterlyser därför att denna fråga måste lyftas till riksplan, av såväl miljö- som militära skäl. Det vore också viktigt med en ordentlig genomgång av de företag som står bakom investeringsplanerna.
I slutet av november sade Lysekils oppositionspolitiker till SVT Nyheter Väst att det är högst oklart vilka slags företag det handla om, då de knappt existerar alls på nätet:
– Det här är en jätteprocess som måste förankras hos Lysekilsborna. Vi vet inte ens vilka som står bakom de här kinesiska företagen, säger Lars Björneld, Liberalerna, till SVT Nyheter Väst.
Även oppositionsrådet Ronald Rombrant, Lysekilspartiet, ställer sig frågande till de kinesiska planerna:
– I mina öron lät det mycket oseriöst och som orealistiska planer. Man kan inte få ett sådant snabbt svar från en kommun.
Skynda på processen
Enligt Ronald Rombrant så hävdar de kinesiska bolagen att de har andra alternativ om inte Lysekil nappar och att det är orsaken till att de vill ha ett sådant snabbt besked från kommunen, de vill alltså skynda på processen.
– De säger att de är giganter på marknaden men de går knappt att hitta på nätet, säger Ronald Rombrant.
Det luktar, för att använda Sederholms uttryck, ”skumraskaffärer” lång väg.
Kommer Bohusläns skärgård exploateras till fördel för kinesiska geopolitiska stormaktsplaner, eller bara gammal hederlig pengatvätt?
