28 år sedan massakern vid Himmelska fridens torg

I dag är det 28 år sedan som Kinas myndigheter bestämde sig för att krossa protesterna vid Himmelska fridens torg med våld. Hundratals, sannolikt tusentals, personer miste livet då militären sattes in mot obeväpnade demonstranter inte bara i Peking utan även i dussintals andra städer runtom i Kina.

Ämnet är fortfarande tabu i Kina i dag, där 4 juni varje år föregås av stärkta säkerhetskontroller och upptrappad internetcensur. De som på något vis vill uppmärksamma händelsen eller minnas offren måste räkna med problem. Varje år sätts flera aktivister i husarrest kring denna tid, och inte ens mödrarna till de döda studenterna tillåts besöka deras gravar eller på andra vis uttrycka sorg.

Vidare så lärs massakern vid Himmelska fridens torg inte ut i skolorna, och böcker eller internetsidor som behandlar frågan är förbjudna eller censurerade i landet.

Detta rimmar givetvis illa med Kinas ambition att öka sitt globala inflytande och framstå som en ansvarsfull ledarnation i internationella sammanhang. Det skapar även problem för regimens trovärdighet då man med historiens hjälp exempelvis försöker svartmåla Japan eller rättfärdiga sina territoriella krav i Sydkinesiska havet.

Detta uppmärksammar Amnesty International i dag i en viktigt text. Där påpekas att det kinesiska ledarskapet ofta framhåller landets 5 000 år gamla historia och kultur, men samtidigt inte har några problem med att förfalska historien så det passar deras syften:

On the world stage, Chinese leaders boldly assert that history should be viewed objectively, and all parties should acknowledge past human rights violations, no matter how painful it may be to do so.

When responding to a bilateral agreement between the governments of Japan and South Korea in December 2015 concerning the sexual slavery system of Japan’s Imperial Army before and during World War II, Chinese authorities noted people needed a “…full and objective picture of that part of history and [to] stop the tragedy from repeating itself.”

Most recently, controversy erupted in Japan when a kindergarten was accused of indoctrinating its students with a “right-wing, imperial curriculum”. The school was said to have used discriminatory language towards Chinese people and ethnic Koreans who were brought to Japan during World War II.

A spokeswoman for China’s Foreign Ministry was quick to declare that the episode “once again exposes how in Japan there exists a force that is unwilling to correctly view and reflect upon history, and is unwilling to acknowledge and take responsibility that [Japan] launched a war of invasion.”

Yet, when it comes to reflecting on its own past wrongs the Chinese government falls silent.The ruling Communist Party distorts history for political purposes and goes to extraordinary lengths to stifle the freedom of expression needed to honestly debate and scrutinize past events.

This will again be evident in the coming days as the 28th anniversary of the Tiananmen crackdown approaches. There will be no public remembrance in mainland China for the hundreds, if not thousands, of people who were killed in and around Tiananmen Square by People’s Liberation Army troops on 3-4 June 1989.

Nearly three decades on, the families who lost children in the bloodshed continue to face surveillance and harassment, as the authorities continue to suppress their campaign for justice. Even the mere mention or commemoration on the internet of the Tiananmen crackdown risks heavy retaliation.

När Kinas kommunistparti försöker använda historien för att framhålla andra länders felsteg eller för att legitimera sina krav och handlingar, så måste detta alltid bemötas med argumentet om att Kina är den kanske största historieförfalskaren av alla världens länder.

“I Kina har vi för länge sedan redan nått en slutsats om vad som skedde under denna period. Jag hoppas att ni kan uppmärksamma de mer positiva förändringarna som sker på alla nivåer av det kinesiska samhället”, sade utrikesministeriets taleskvinna Hua Chunying vid en presskonferens i helgen, utan att utveckla.

Detta är givetvis inte sant. Om en sådan slutsats hade nåtts i Kina så hade det inte varit nödvändigt att censurera, blockera, tysta ner och arrestera. Det är snarare kommunistparitet som har kommit fram till vilken slutsats som bäst tjänar deras syften.

I politiska sammanhang är det i dag få länder som vågar stå upp mot Kina på grund av rädsla för ekonomiska repressalier. Men att tillåtta kinesiska myndigheter att oemotsagda skriva landets historia på denna punkt är samtidigt ett stort svek mot såväl offren som för de som kämpar för politiska reformer i Kina i dag.

Internet utanför Kina svämmar givetvis över av artiklar och information om massakern vid Himmelska fridens torg varje årsdag. I år vill jag uppmärksamma en intressant intervju med Wu’er Kaixi av mediaföretaget News Lens här i Taiwan.

Wu’er Kaixi var en av studentledarna under protesterna i Peking 1989, och talade bland annat med Kinas premiärminister under de korta samtal som hölls mellan demonstranter och myndigheter medan oroligheterna pågick.

Efter att protesterna slagits ner blev Wu’er Kaixi nummer två på Kinas lista över efterlysta. Han flydde dock utomlands och har sedan dess levt i exil, mestadels i Taiwan, där han jobbar för att sprida information om Kina med sina erfarenheter som utgångspunkt.

I intervjun nedan talar han bland annat om tiden som föregick demonstrationerna, hur nära han var att bli ihjälskjuten, samt västerländska regeringars svensk och misslyckande med att ställa politiska krav på Kina:

Varje år försöker jag här på InBeijing skriva en artikel med ett nytt tema för att uppmärksamma årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg.

Se några av artiklarna från tidigare år här nedan:

Censur, 23 år efter massakern på Himmelska fridens torg” (4 juni 2012)
25 år sedan: Ledarartikeln som ledde till massaker på Himmelska fridens torg” (4 juni 2014)
Brev om massakern vid Himmelska fridens torg” (4 juni 2015)
Massakern vid Himmelska fridens torg och Kinas fribiljett” (4 juni 2016)