Jojje OlssonI dag tar slutexamen vid ett av Sydkoreas mest prestigefyllda universitet vid, och redan innan har fyra studenter och en känd professor tagit livet av sig, skriver NY Times.
Psykologer vid Korea Advanced Institute of Science and Technology jobbar nu övertid, och rektorn har tillfälligt stoppat tidigare regler som innebär straffavgifter för studenterna om deras betyg är för låga.
Pressen på landets studenter är enorm, och enligt Sydkoreas utbildningsministerium tog 146 studenter livet av sig förra året, av vilka 53 gick på gymnasiet och tre i grundskolan.
Elevkåren vid det nämnda lärosätet sade i ett uttalande efter senaste dödsfallet: ”Varje dag oroar vi oss över den hänsynslösa [akademiska] tävlan som dämpar och kväver oss. På grund av alla läxor kan vi inte ägna 30 minuter åt att hjälpa en klasskamrat som behöver hjälp. Vi har inte längre förmågan att skratta öppet”.
Sedan en tid tillbaka finns spärrar vid tunnelbanan i Seoul som ska hindra folk att kasta sig framför tågen, och åtta av stadens broar har utrustats med kameraövervakning för att självmordskanditater ska ha svårare att hoppa från dem.
Enligt NY Times spenderar koreanska föräldrar mer pengar i snitt på utbildning och privatklasser än i något annat land i hela OECD (Organisation med 34 demokratiska och industrialiserade medlemsstater).
Cirka 80 procent av Sydkoreas ungdomar pluggar vidare vid något högre lärosäte, och då det är dags för inträdesprovet till universiteten i november, ägnar sig många mödrar att i kyrkan be sig genom de nio timmar som testet tar att utföra.
Militären ställer till och med in övningsflyg för att inte störa studenterna under examenstillfället. De studenter som tar sig till något av landets toppuniversitet är nästan garanterade framtida ekonomisk säkerhet.
Även Economist skrev tidigare i maj hur de koreanska ungdomarna är de olyckligaste i hela den industrialiserade världen, och citerar en undersökning som gjorts av ett universitet i Sydkorea och omfattar ungdomar i alla OECD-länder.
Enligt tidningen ska denna olycka bero på landets examensprover, och man menar att ett genomsnittligt koreanskt barn inte bara går i skolan, utan även tar extrakurser och kvällsklasser i allt från matte och kemi till piano och violin.
Nästan en tiondel av landets barn återfinns i sådana skolor efter klockan 23, trots att undervisning mellan 23-05 är olaglig. ”Militaristiska cram schools” är något som hör till vanligheterna.
Koreanska psykologer citeras skylla utbildningssystemet för alla slags mentala åkommor, samt för det ökade antalet självmord, som nu är högre i Sydkorea än i något annat industrialiserat land.
Självmord har blivit den vanligaste dödsorsaken av alla för koreaner i åldern 15-24.
Economist menar att trots att det varje år uppstår en rad olyckligheter i samband med detta, som alltid leder till en debatt i statlig media, så verkar systemet aldrig ändras.
Samhället visar fortfarande likheter med den ämbetsmannaexamen som i hundratals år varit den ända vägen att komma upp sig i samhället. Det gör skolan till en miljö där ingen förälder vill se sitt barn som en andra klassens student.
De skyhöga kostnaderna som är förknippade med utbildning i Korea sägs också göra det svårt för familjer att råd med fler än ett barn.
Detta ökar inte bara pressen på barnet, utan bidrar också till landets låga födelsetal. I likhet med Taiwan spås Sydkorea inom kort bli ett åldrande samhälle, där en minskande arbetsstyrka ekonomiskt måste ta hand om en allt större andel pensionärer.
Elakt nog, skriver Economist, så utgör denna demografiska utveckling ännu ett framtida orosmoln för de redan sönderstressade koreanska studenterna.
Jag har tidigare även skrivit en artikel om den höga självmordsfrekvensen i Japan.
