Jojje OlssonI dag röstade EU:s medlemsländer slutligen om att förlänga de höjda importskatterna på elbilar tillverkade i Kina, som Kinamedia skrev närmare om när de först infördes av EU-kommissionen i somras.
Förslaget lyckades inte få majoritet bland medlemsländerna, men dock tillräckligt med stöd för att EU-kommissionen enligt gällande regelverk kunde gå in och avgöra saken till sin egen fördel:
🇪🇺🇨🇳 On the EU vote on EV tariffs:
"10 were in favour: 🇧🇬🇩🇰🇪🇪🇫🇷🇮🇪🇮🇹🇱🇹🇱🇻🇳🇱🇵🇱 (45.99% of the EU population)
12 abstained: 🇧🇪🇨🇿🇬🇷🇪🇸🇭🇷🇨🇾🇱🇺🇦🇹🇵🇹🇹🇩🇫🇮🇸🇪 (31.36%)
Five were against: 🇩🇪🇭🇺🇲🇹🇸🇮🇸🇰 (22.65%)"
https://t.co/FWnd9iGFmt— Marcin Jerzewski 葉皓勤 (@yehaoqin) October 4, 2024
Tullarna förlängs nu med fem år. Som bland andra Euronews rapporterar så blir tullarna olika höga för olika företag, beräknat på hur stor fördel de beräknas dra av statliga subventioner.
Teslas elbilar som tillverkas i Kina får bara 7,8 procent höjd importskatt till EU, medan SAIC plus en rad tillverkare som uppges inte ha samarbetat i EU:s utredning beläggs med en höjning på 35,3 procent.
Däremellan hittas världens största elbilstillverkare BYD på 17 procent och Volvo Cars ägare Geely på 18,8 procent. Dessa satser läggs ovanpå de redan existerande tullarna på 10 procent, vilket innebär en total importskatt på drygt 45 procent för flera kinesiska tillverkare.
Frågan är kontroversiell och sägs kunna riskera i ett handelskrig mellan Kina och EU. För Kina är det mycket viktigt att kunna exportera sina elbilar till omvärlden, då den inhemska konsumtionen fortfarande går trögt och Kina nu satsar stort på subventionerad tillverkning av främst grön energi och annan ny teknologi för att slå vakt om sin ekonomiska tillväxt.
Den höga insatsen märks av att omröstningen, som skulle ha hållits i september, sköts upp till början av oktober. Under tiden reste Kinas handelsminister runt i EU för att övertyga kontinentens regeringar att rösta nej i frågan.
I detta har Kina dessutom haft stor hjälp från Tyskland, som hela tiden motsatt sig tullarna på grund av de tyska biltillverkarnas beroende av Kina. Som jag förra månaden skrev för Affärsvärlden, så förlitar sig Volkswagen och andra tyska tillverkare till stor del på Kina för såväl tillverkning som försäljning.
De tyska biljättarnas rädsla för hämndåtgärder och minskad profit var nog för att Olaf Scholz och Tysklands regeringen skulle uppvigla mot EU-kommissionen och hota andra medlemsstater med nedlagda bilfabriker om de stödjer tullarna. Scholz lobbying å Kinas vägnar beskrevs ingående i senaste upplagan av nyhetsbrevet Watching China in Europe:
In a first stage in June, he leaned heavily on von der Leyen to try to prevent the imposition of provisional duties on Chinese EVs. This included threats, which ultimately proved empty, to withdraw his support for her second term as Commission president, according to several people with whom I spoke. When this did not work, Scholz turned his focus to other member states, trying to convince them to turn on the Commission. This was complemented by calls from the CEOs of German carmakers to senior European government officials, including at least one conversation with a prime minister, to warn that a vote for the duties would put plants in their countries at risk.
(…)
During a trip I took to several European capitals last week, officials with whom I spoke used the words “incomprehensible”, “depressing”, and “pathetic” when talking about the Scholz pressure campaign. In some of the largest member states, he is seen to be sacrificing Europe’s leverage with China, Germany’s relationship with France, and Berlin’s standing within the G7 to win German carmakers a short-lived reprieve in China, a market that no longer seems to need or want them.
Nu håller den tyska bildindustrin – och säkert även andra delar av Europas näringsliv – andan inför eventuella hämndsanktioner som kinesiska myndigheter hintat om på förväg, särskilt riktade sådana på fläskkött och mejeriprodukter för att få enskilda medlemsstater som suttit på staketet att komma ner på ”rätt” sida.
Av flera anledningar är det dock osannolikt att tullarna leder till ett handelskrig. Till att börja med är de så låga att tillverkare som BYD fortfarande kan sälja sin bilar i EU med god vinstmarginal. Som en jämförelse införde USA i våras 100 procent importskatt på alla elbilar från Kina, oavsett tillverkare.
Som Noah Barkins välinformerade nyhetsbrev Watching China in Europe framhåller, så är det vidare osannolikt att Kina vill se ett handelskrig med EU. Den europeiska marknaden är mycket viktig för Kinas exportsektor, som redan upplever stora restriktioner i världens största ekonomi USA.
Kina har på många vis ännu mer att förlora på ett handelskrig än EU. Det gäller bara för Europa att hålla huvudet kallt och uppvisa självförtroende istället för att i vanlig ordning böja sig inför kinesiska hot.
Detta ger anledning att titta närmare på Sveriges beslut att avstå från att rösta i frågan. Som jag skrev i Expressen i somras, så motsatte sig våra förra utrikeshandelsminister Johan Forssell de höjda tullarna på grund av kinesiska hämndåtgärder i allmänhet och med hänvisning till riskerna för Volvo Cars i synnerhet.
I samband med omröstningen så sade nuvarande utrikeshandelsminister Benjamin Dousa till Sveriges radio att Sverige avstod från att rösta då man fortfarande hoppas på en ”speciell lösning” för Volvo Cars.
Dousa tillägger att man har varit ”rätt tuffa” i samtalen med EU-kommissionen för att få till särlösningen för Volvo Cars, vilket alltså skett på bekostnad av europeisk enighet och underminering av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens ambition av minimera risken med skadligt beroende av Kina.
Det var inte bara mer än ett drygt årtionde sedan som politiker och näringsliv självsäkert sade att Kinas förvärv av Volvo Cars inte alls innebar några hävstänger att påverka svensk politik i riktning mot kinesiska intressen.
