Jojje OlssonI veckan gick Northvolt ut med att man varslar 1 600 personer om uppsägning, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av alla anställda i Sverige och en femtedel av den globala personalstyrkan.
Enligt källor som jag själv har kontakt med inne på Northvolt är antalet ännu högre, eftersom denna siffra endast gäller företagets egna anställda. Utöver dessa ska även samtliga externa konsulter få gå, och sedan har vi även anställda via bemanningsföretag.
Den verkliga siffran är sannolikt över 2 000, vilket inte är min egen bedömning utan en uppskattning av en konsult som arbetar för Northvolt på externt kontrakt och räknar med att förlora jobbet denna vecka.
Oavsett hur stora nedskärningarna är så finns en intressant anledning till dessa som inte kan belysas nog i sammanhanget. Nämligen hur Kinas dominans inom såväl batterier som mineraler medverkat till både Northvolts uppgång och vad som ser ut att bli bolagets fall.
Nortvolts framväxt skulle ha varit omöjlig utan EBA250, en europeisk ”batteriallians” som grundades hösten 2017 i syfte att etablera en en konkurrenskraftig och hållbar leveranskedja för batterier i Europa. I klartext vill man kunna tillverka batterier på egen hand för att inte bli beroende av Kina.
Utan detta initiativ hade Northvolt knappast fått tiotals miljarder kronor i bidrag och lån från bland annat Europeiska investeringsbanken, och ytterligare 20 miljarder kronor i kreditgarantier från statliga institutioner.
Enligt en artikel i Smedjan förra månaden stod det offentliga för 88 av de 214 miljarder kronor som Northvolt hade tagit in i finansiering till och med i våras. Utan denna grund är det givetvis även svårt att se privata investerare skjuta till pengar i samma omfattning.
Men nu verkar det ironiskt nog som att det välfinansierade bolaget som skulle göra Europa mindre beroende av Kina, själva har blivit beroende av Kina.
Redan för några veckor sedan rapporterades i lokaltidningen Norran hur Northvolt ännu inte klarar av att tillverka katodmaterial av tillräckligt hög kvalitet på egen hand. Därför kommer man även fortsatt behöva importera ”större mängder” av detta nödvändiga material under en ”övergångsperiod” – en import som man har valt att göra från Kina.
Vidare skrev Lars Wilderäng på sin blogg Cornucopia förra veckan om misstänkt sabotage av ett kinesiskt statligt ägt företag vid namn Wuxi Lead, som är en av de största leverantörerna av maskinutrustning till Northvolts huvudfabrik i Skellefteå.
Wilderäng hänvisade till anonyma uppgiftsgivare som menade att maskinerna inte har fungerat ordentligt och att ”odokumenterad teknik” har installerats som kan misstänkas användas för fjärrkontroll från Kina. Oavsett om uppgifterna om fjärrstyrning stämmer eller inte så kan maskinerna endast köras med hjälp av kinesiska tekniker på plats i Sverige.
Enligt Cornucopia har Northvolts ledning varit införstådd med problemet, men ändå ”kört vidare med fullskalig leverans” i en slags naiv tro om att man arbetar med en välvillig leverantör. Det påstås att Northvolt har blivit ”blåst” av sin kinesiska leverantör.
Detta fick en rad andra medier att titta närmare på saken. Snart skrev Affärsvärlden om ”usla kinesiska maskiner” som enligt anställda på Northvolt innefattade samma slags kablar som gemene man har hemma i garaget. Vidare var menyerna på kinesiska, och arbetare som inte kunde språket försökte förstå sig på dem med hjälp av Google Translate.
Även Affärsvärlden uppgav att kinesiska gästarbetare var helt nödvändiga för tillverkningen. ”Det var flera hundra kineser på plats. De hade total kontroll och gjorde precis som de ville”, sade en källa till tidningen och menade att det hela påminner om ”sofistikerat sabotage”.
Det kan låta överdrivet men det är även helt i linje med vad jag själv har hört från folk som fortfarande arbetar på Northvolts huvudfabrik i Skellefteå.
Min källa säger att det varit ”över 200 kinesiska arbetare” på plats i flera månader. Deras kommunikation med övriga anställda är minimal: de plockas upp av särskilda bussar varje dag klockan 17 då deras skift slutar och körs direkt till sitt boende i Skelleftehamn.
Man kan undra vad som ligger bakom att Northvolt av allt att döma har gjort sig beroende av Kina. Svaret stavas kinesiska dominans. Kina producerar i dag närmare två tredjedelar av alla batterier till världens elbilar, enligt grafik från en artikel av Reuters som fanns med i Kinamedia nyhetsbrev #233 för ett veckor sedan:
Dominansen beror på statliga subventioner som gör kinesiska batterier billiga. Samma subventioner har även hjälpt till att utveckla leveranskedjan, inklusive maskinutrustningen som krävs för själva produktionen. Kinesiska myndigheter beskriver nu Wuxi Lead som världens största tillverkare av den utrustning som behövs för att tillverka litiumbatterier.
Affärsvärlden återger ett pressmeddelande från Wuxi Lead om en affär värd 2,7 miljarder kronor med Northvolt. Företaget är därmed en av de största leverantörerna av maskiner till fabriken i Skellefteå, vilket i sin tur sannolikt beror på att man – liksom är fallet med batterierna – kan erbjuda denna utrustning till billigare pris än konkurrenter från andra länder.
Samma mönster går igen gällande katodmaterialet, som består av nickel och kobolt. Enligt ovannämnda artikel i Reuters så är Kinas dominans ännu större inom de mineraler som behövs för att bygga batterierna.
Som cirklarna överst visar så är Kina ledande i utvinning av litium, nickel och kobolt. Men ännu viktigare så är man fullständigt dominerande i förädlingen av dessa mineraler, som till mellan 68 och 82 procent sker i Kina.
Detta beror på en affärsmodell där Kina utvinner en stor del av mineralerna i Afrika eller andra utvecklingsländer, inte sällan där man redan har ingångar tack vare de nya sidenvägarna eller andra former av ekonomiskt samarbete. De skeppas sedan tillbaka hem för förädling, vilket innebär att kinesiska företag tjänar mer pengar på processen samtidigt som Kinas kontroll över mineralerna ökar.
Om någon undrar hur Kina har tillåtits uppnå en så pass dominerande ställning inom ett så viktigt område, så skrev jag närmare om detta för Affärsvärlden i somras i en artikel med rubriken ”Kina slår ut marknaden för de viktiga råvarorna”.
Det rör sig återigen om statliga subventioner, som möjliggör för kinesiska gruvbolag att göra förvärv världen över utan att gå med vinst på kort eller ens mellanlång sikt. Exempelvis har nickelpriset rasat med 50 procent sedan början av fjolåret, trots att efterfrågan på nickel i batterier till elbilar förväntas fyrdubblas till år 2030.
Detta beror på att marknaden nu, som Kanadas vice premiärminister nyligen uttryckte det, ”översköljs” av billigt kinesiskt nickel. Hon menade att det blir ”oekonomiskt” för aktörer i en marknadsekonomi att fortsätta göra affärer under dessa förhållanden, och varnade för att själva syftet med denna utveckling är att driva företag i Kanada och andra västländer i konkurs.
Inte heller behöver Kina ta samma miljöhänsyn som demokratier. Exempelvis står landets statliga banker även för finansieringen av billiga kolkraftverk som underlättar processen vid kinesiska investeringar i stora nickelgruvor i Indonesien, i en tid då väst gör allt för att fasa ut kolkraft.
Samma trend ses med litium. Utvinningen ökar i Afrika söder om Sahara, över två tredjedelar av förädlingen sker i Kina vilket ger landet kontroll över prissättningen, medan projekt i USA och Australien har försenats eller stängts ned.
För att motverka detta presenterade EU, USA och tretton västländer inklusive Sverige denna veckan initiativet Minerals Security Partnership (MSP). Just liksom är fallet med EBA250, så är syftet med MSP att bryta västs beroende av Kina gällande viktiga mineraler.
Veckans upplaga av Kinamedia nyhetsbrev inkluderade en artikel från Financial Times som uppger att MSP redan har lovat finansiering av ett nickelprojekt i Tanzania, och tittar närmare på tiotals andra gruvprojekt:
Western nations are directing their development finance and export credit agencies to work with private industry to support critical minerals projects, in a drive to break China’s chokehold over a sector that is essential for high-tech industries.
(…)
Jose Fernandez, US under-secretary of state for economic growth, said a further 30 critical minerals mining projects are being evaluated by the MSP, as western governments race to secure the raw materials needed to make everything from electric vehicles to advanced weapons.
“What China is doing is following the playbook of the monopolist to drive out competition,” said Fernandez, who accused Beijing of engaging in “overproduction and predatory pricing” to retain its grip on global supply of critical minerals.
Ambitionen är att erbjuda utvecklingsländer ett alternativ till kinesisk finansiering och förhoppningsvis även locka med att genomföra delar förädlingen på plats vilket ger högre inkomster till länderna där dessa mineraler faktiskt finns.
Enligt Northvolts vd Peter Carlsson beror pågående uppsägningar och nedskärningar på en ”tuffare finansiel marknad” och en negativ utveckling av efterfrågan på elbilar. I augusti månad minskade försäljningen av elbilar i Europa med 44 procent, andelen elbilar av totala försäljningen sjönk från 21 till 14 procent.
Samtidigt har de kinesiska subventionerna medfört att priserna på batterier sjunkit med över 50 procent på ett år. Redan i dag finns en överkapacitet i Kina som innebär att landet tillverkar mer batterier än hela den globala efterfrågan, varav ett ökat antal går på export.
Arbetskostnader, infrastruktur och leveranskedjor medför att det är upp till 40 procent billigare att tillverka batterier i Kina än i Europa. Vidare kan batteriföretag med tillverkning i USA dra nytta av subventioner från de tusentals miljarder kronor som satsningen Inflation Reduction Act omfattar.
Visst påverkar allt detta Northvolt på lång sikt. Men på kort sikt har man lagt krokben på sig själv genom haverier som fått viktiga kunder som BMW att dra tillbaka ordrar värda 20 miljarder kronor. De hundratals miljarderna i finansiering till trots så har man inte lyckats komma upp i mer än 5 procents tillverkningskapacitet vid huvudfabriken i Skellefteå.
Till hur stor del detta beror på den kinesiska maskinutrustningen kommer vi nog aldrig få veta. Men det framstår som ytterst märkligt att Northvolt valt maskiner och mineraler från statliga aktörer i Kina, ett land som har som uttalad ambition att bli globalt ledande inom både batterier och elbilar.
Sannolikt erbjöd Kina den billigaste lösningen. Men som diagrammen ovan visar så existerar det katodmaterial som inte kommer från Kina, och icke-kinesiska företag erbjuder även den utrustning som Northvolt behöver. Det minsta man kan kräva från ett företag som fått hundratals miljarder kronor för att göra Europa kvitt från kinesiskt beroende är väl ändå att dess leveranskedja ska vara oberoende från Kina, även om det innebär något högre kostnader?
Kinas incitament för att stoppa den främsta europeiska konkurrenten är tydliga. Redan 2020, just innan Northvolts första fabrik i Skellefteå invigdes, upphörde Kina att exportera grafit till Sverige, en mineral som är nödvändig för tillverkningen av batterier. Förra sommaren skrev The Economist följande om saken:
As it happens, one of the most competitive firms in Europe’s nascent battery business is Northvolt of Sweden. The company has begun to expand in Europe and will receive subsidies to build new factories. It is unclear what impact, if any, the graphite ban has had on Northvolt. But it is believed to have the potential to raise costs at a time when competition to win market share is fiercer than ever. The insiders aware of the Chinese graphite ban have started to question if the unofficial measures have been designed to stymie innovation in Europe as China builds a foothold there.
Sedan ska man ha i åtanke att Kina vid upprepade tillfällen gått längre än att fippla med några maskiner för att uppnå sin globala politiska och ekonomiska målsättningar. Dessutom tar de kinesiska företagen i regel mindre hänsyn till miljö och arbetsrätt i utvinning och förädling av nickel och kobolt jämfört med bolag i demokratiska länder – hur rimmar det med Northvolts gröna och hållbara profil?
Med allt detta i åtanke framstår det därför som häpnadsväckande naivt att vända sig till kinesiska leverantörer; något liknande hade varit fullständigt otänkbart i USA och man undrar ju om inte Northvolt skulle må bra av större transparens och insyn.
Avslutningsvis en reflektion – eller snarare än frågeställning – om vad som kan ske med Northvolt om företaget går i konkurs eller tvingas till rekonstruktion. På Cornucopia spekulerades det i att kinesiska aktörer skulle köpa upp konkursboet, ”varefter fabriken i Skellefteå snabbt kommer börja fungera”.
Även min källa på Northvolt har pratat om riskerna med att Kina kommer köpa in sig i Northvolt, och citerar vd Peter Carlsson säga att man nu kommer börja leta efter investerare ”även bland konkurrenter”.
Det vore ju givetvis grädden på moset för Kina Inc. att först sälja maskinutrustning för miljarder till Northvolt och sedan för reapris köpa de tillgångar som har finansierats av europeiska offentliga medel och västerländska riskkapitalister. Men frågan är hur detta vore möjligt med tanke på den nya svenska lagstiftning som från och med december 2023 ska stoppa utländska företagsköp som kan skada Sverige.
Enligt detta så kallade FDI-regelverk ska investeringar som utgör potentiella säkerhetsrisker kunna granskas av Inspektionen för strategiska produkter (ISP), en granskningsmyndighet vars bedömning sedan ligger till grund för att om nödvändigt förbjuda misstänkt skadliga investeringar i skyddsvärda svenska företag.
Lagen föreskriver att både investerare och verksamhetsutövare skyldiga att anmäla en investering som kan falla inom denna kategori till ISP när någon i ägarstrukturen för vars räkning investeringen äger rum överstiger 10, 20, 30, 50, 65 eller 90 procent av rösterna i det aktuella bolaget, eller på annat sätt ger möjlighet till inflytande över bolagets ledning.
Den nya lagen verkar i princip utformad för att stoppa ett kinesiskt förvärv av Northvolt. Kan kinesiska aktörer på något vis ändå komma över Northvolts tillgångar vid en rekonstruktion, eller nöjer man sig med att säkerställa Europas beroende av Kina för sin gröna omställning?
I senaste avsnittet av podden Kinamedia: Nya kalla kriget pratar jag om Northvolt och Kinaberoende med Dagens nyheters Martin Gelin, som tidigare i år besökte företagets lokaler:
