Sydkorea har världens lägsta fertilitet. Trots att myndigheterna vill satsa på mångkultur så möter i synnerhet flyktinginvandring stort motstånd. (Bild: Jonathan O'Donnell, Attribution-Noncommercial-Sharealike 2.0 Generic via Flickr)

Sydkorea satsar på mångkultur men har problem med integrationen

18 september, 2024

Trots miljardsatsningar – bonus per nyfödd, ökad föräldrapeng, mer pappaledighet, hjälp med bostad, utlovad efterskolverksamhet, import av tjänstefolk från Sydostasien – lyckas Sydkoreas regering inte med att uppmuntra landets invånare att skaffa flera barn.

Landet har lägst fertilitet i världen, 0,72 barn per kvinna, och det spås sjunka ytterligare. Enligt den senaste prognosen förväntas Koreas befolkning gå från dagens drygt 51 miljoner till 36 miljoner 2072.

För att inte bli ”en liten ekonomi” eller rent av ”utrotas” – slagord som regeringen nu använder – satsar man nu på ännu ett svårt kort; att bli ett mångkulturellt land. För utan invandring har Sydkorea ingen framtid, som landets justitieminister varnade i fjol.

Kina, Japan och Taiwan kämpar också med sjunkande födelsetal vilket har lett till ökad arbetskraftsinvandring. Det sker nu även i Sydkorea i större omfattning än tidigare.

Företag i Sydkorea skriker nämligen efter arbetskraft. Detta särskit till de så kallade 3D-jobben, ”dangerous, dirty and difficult”, alltså farliga, skitiga och tunga jobb som högutbildade koreaner inte vill sänka sig till.

Arbetskraftsinvandring har nu pågått i flera årtionden i Sydkorea, men i betydligt mindre skala och snävare former. Under 2010-talet kunde endast 400 arbetstagare med E-9-visum, det vill säga tidsbegränsat arbetstillstånd för outbildad arbetskraft, erhålla visum som gällde på obestämd tid, E-7.

2022 gjorde man den resan möjlig för 2 000 outbildade arbetstagare, och i år ska siffran ökas till 35 000, skriver The Economist. För närvarande kan lågavlönade utländska arbetstagare inte bjuda in sina familjer eller bli permanenta medborgare.

Men om 35 000 personer kan få E-7-visum kan de bjuda över sina familjer och så småningom få permanent uppehållstillstånd i Korea, säger juridik- och migrationsexperten Han Tae-hee, adjungerad professor i mångkultur och koreanska vid Konyang Cyber ​​University till Joongang Daily.

I år ökar man dessutom kvoten för visum för outbildad arbetskraft från fjolårets 120 000 till 165 000.

Enligt OECD:s definition blir ett land mångkulturellt när andelen utländska invånare överstiger fem procent av befolkningen. Förra året var mer än 2,5 miljoner utländska invånare registrerade i Sydkorea, alltså nästan fem procent av en befolkning på drygt 51 miljoner, enligt justitieministeriet.

De största grupperna som invandrar kommer från Sydostasien och Kina. I den här takten är Korea på god väg att bli ett mångkulturellt land, vilket också är regeringens ambition.

I industristaden Ansan, sydväst om Seoul, kommer runt 13 procent av befolkningen på nästan 700 000 från ett hundratal länder, främst genom arbetskraftinvandring till fabriker inom bilindustrin.

Staden är ett skyltfönster för hur Korea kan bli om några decennier. Man går i bräschen för integration. enligt Joongang Daily skriver om skolklasser med många olika etniciteter, mat från världens alla hörn, serviceställen för utländska invånare med utlandsfödd personal som kan ge hjälp på upp ett tiotal språk.

Men hur redo är Sydkorea, som byggt upp sin nation på idéen om ett unikt folk, att bli mångkulturellt? Journalisten och författaren Michael Breen, som har bott i landet sedan 1980-talet, säger till Kinamedia att synen på invandrare har förändrats något:

– Förut brukade koreaner opponera sig mot invandring från fattigare länder för att bevara det koreanska folkets homogenitet. Men efter att ha exponerats för utlänningar i fabriker och utlänningar som gifter sig med bönder tror jag att koreanerna har ändrat syn.

När det gäller arbetskraftsinvandring har koreanerna fått en pragmatisk syn på arbetskraftsinvandring då det är för nationens bästa, menar Breen. Till skillnad från Europa har invandring dock inte blivit en fråga som splittrar högern och vänstern. Man är eniga om att inte ta in flyktingar, eftersom detta saknar stöd från befolkningen.

– Korea avslår de flesta ansökningarna om flyktingstatus och ingen verkar bry sig. Det kan få dem att verka grymma, men jag tror att det kommer från en känsla av att länder är ansvariga för sitt folk, säger Michael Breen.

Undantaget är nordkoreanska avhoppare. De får hjälp med bostad, etableringsbidrag och ses enligt konstitutionen som sydkoreanska medborgare snarare än utlänningar. Många avhoppare anammar snabbt sydkoreanskt uttal, klädstil och försöker på andra vis dölja sin bakgrund för att undvika diskriminering.

Michael Breen menar att Sydkoreas politik för mångkultur i själva verket handlar om assimileringspolitik:

– Det vill säga att om utlänningar ska bo här permanent förväntas de lära sig koreanska, skicka sina barn till koreanska skolor, låta sina söner göra militärtjänst och så vidare.

Den olösta, fleråriga striden om bygget av en moské i staden Daegu i sydöstra Sydkorea är exempel på hur svårt det kan vara för utlänningar att etablera sig här. I samband med att antalet muslimska studenter vid ett universitet ökade, bad studenterna 2020 om att få bygga en moské på den plats de haft bönestunder de senaste åren.

Stadsdelsnämnden beviljade bygget, men vid byggstart började grannar motsätta sig moskén och lämnade bland annat in ett upprop. Bygglovet upphävdes genast, men högsta domstol beviljade det sedan på nytt.

Som svar drog grannarna i gång en omfattande anti-muslimsk kampanj med diskriminerande budskap och pamfletter. De höll grillfest med fläskkött och satte upp avhuggna grishuvuden utanför bygget, något som amerikanska NPR samt flera koreanska och internationella medier rapporterade om.

Studenterna bad polis och kommun att ta bort grishuvudena, men ingen av myndigheterna sade sig kunna agera.

Sydkorea har fortfarande inte någon lag som förbjuder diskriminering av kön, läggning, ras, religion, funktionsnedsättning eller ålder. Sedan 2007 har försök pågåtts om att få genom en diskrimineringslag i parlamentet, men utan framgång. Grannarnas agerande går stick i stäv med den välkomnande invandringspolitik som regeringen vill få till.

”Det verkar som om vårt samhälle har undvikit att ha riktiga diskussioner om den här frågan”, sade president Yoon Suk Yeol i fjol inför en kommitté för invandrare som efterlyste politiska åtgärder för deras sociala status och rättigheter, enligt NPR.

”Trots ökad invandring har våra sociala uppfattningar inte ändrats”, konstaterade presidenten.

Senaste på Kinamedia

Kinamedias nya artiklar direkt till din inkorg

Gör som 771 andra, prenumerera du med.

Lyssna på Kinamedia: Nya kalla kriget

App Icon Apple Podcasts

Translate article