Jojje OlssonFörra veckan skrev jag närmare här på Kinamedia om Donald Trump och hans vicepresidentkandidat J.D. Vances uppseendeväckande kommentarer om Kina och Taiwan. När nu Kamala Harris blivit demokraternas presidentkandidat till valet i november så är det relevant att titta närmare på hennes hållning i samma fråga.
Som vicepresident har Harris inte gjort något större avtryck gällande Kina, Taiwan eller för den delen utrikespolitik som helhet. Som senator var hon dock aktiv att driva genom lagförslag i för Kina känsliga frågor som Xinjiang och Hongkong.
Hon stödde bland annat lagarna Hong Kong Human Rights (2019) and Democracy Act och Uyghur Human Rights Policy Act (2020) som båda introducerades av den republikanska senatorn Marco Rubio och antogs av president Donald Trump med sanktioner mot kinesiska tjänstemän som följd.
När det kommer till frågor som Taiwan och alliansbyggnad i Östasien så kan Harris i stort förväntas följa den linje som president Joe Biden drivit. Hon framhåller ofta och gärna sin bakgrund som åklagare, vilket kopplas samman med en stark tro på internationell lagstiftning och upprätthållande av avtal med allierade.
Exempelvis har Harris som vicepresident kritiserat Kinas påtryckningar mot Filippinerna, och besökte 2022 en filippinsk ö i närheten av de vatten där den kinesiska kustbevakningen brukar patrullera. I en intervju i fjol underströk hon vikten av att USA tydligt står på Filippinernas sida inför Kinas ”oprovocerade handlingar”.
Harris har även sagt att USA kommer fortsätta flyga, segla och utföra operationer i enighet med internationell lag, med hänvisning til de områden i Sydkinesiska havet som innefattas av Kinas territoriella anspråk. Under ett besök i Japan 2022 anklagade hon Kina för att underminera avgörande delar av den internationella ordningen genom att utmana friheten till havs.
Även om Kamala Harris själv inte har besökt Taiwan under sin politiska karriär, så träffade hon landets nuvarande president William Lai – som vid tillfället var vicepresident – i Honduras 2022:
On Taiwan, Harris' public views mirror those of Biden – acknowledging but not formally recognizing China's position.
In 2022, Harris met Taiwan's current president, William Lai, during the inauguration of Honduran President Castro. pic.twitter.com/StH25mqsY1— Jordan Schneider (@jordanschnyc) July 22, 2024
Samma år sade hon att USA kommer fortsätta stödja Taiwans självförsvar i enighet med USA:s långvariga policy. Få analytiker tror att Washingtons politik gentemot Taiwan kommer blir särskilt annorlunda med Kamala Harris som president snarare än Joe Biden.
Hon hade även ett kortare möte med Xi Jinping i samband med Apec-mötet i Bangkok 2022, där hon bland annat underströk vikten av att de båda länderna vidhåller öppna kanaler för att kommunicera med varandra och hantera rivaliteten på ett ”ansvarsfullt vis”.
De mesta av allt det ovanstående är dock numera konsensus inom Demokraterna och även inom stora delar av Republikanerna, låt vara att Donald Trump och J.D. Vance svävar något på målet då det kommer till USA:s militär beskydd av Taiwan.
Om vi istället tittar närmare på eventuella skillnader mellan Harris och Biden, så framstår handelspolitik som en fråga där hennes inställning möjligen kan framstå som något annorlunda.
I valdebatten med Donald Trumps vicepresident Mike Pence 2020 sade Kamala Harris att Trump ”förlorat handelskriget” mot Kina, och att hans tullar mot kinesiska varor skadat USA:s ekonomi utan att ha lyckats balansera relationen länderna emellan.
Hon framhöll i debatten 2020 hur hon inte är en protektionistisk demokrat, samt att även om Kina måste hållas ansvarigt för sin ekonomiska politik så behöver USA samarbeta med landet i frågor som klimat och Nordkorea.
Förvisso har Demokraternas uppfattning om Donald Trumps tullar mot Kina förändrats sedan dess, vilket tydligt kunde ses då Joe Biden införde 100 procents importskatt på elbilar och en rad andra kinesiska produkter i maj. Vidare har Harris förespråkat så kallad riskminimering av västerländska ekonomiers beroende av Kina.
Ändå framstår det inte som helt självklart att hon kommer följa Joe Bidens politik med höjda tullar mot Kina, och skillnaden mot ev eventuell regering under Donald Trump och J.D. Vance är på denna punkt sannolikt mycket stor.
Under sina tre och ett halvt år som vicepresident har Kamala Harris besökt 19 länder och träffat fler än 150 utländska ledare, Covid-19 till trots. Ändå har hon inte samma utrikespolitiska tyngd och erfarenhet som Joe Biden, och saknar även politisk erfarenhet från kalla kriget.
Detta har fått till och med demokratiska analytiker att ifrågasätta om hon värderar Nato lika högt som Joe Biden, eller om hon kommer återupprepa Trumps krav på att europeiska länder måste betala och på andra vis ta större ansvar än USA för säkerhetspolitiken i närområdet.
Politico rapporterar mycket riktigt om hur Harris haft svårt att engagera europeiska politiker och andra allierade i säkerhetsfrågor. Hennes framträdanden vid den säkerhetspolitiska konferensen i München i fjol och tidigare i år beskrivs som givna efter manus och utan engagemang eller kontakt med publiken.
Vid ett forum för artificiell intelligens i Storbritannien i fjol höll hon ett tal som enligt närvarande var så ”banalt” att den brittiska regeringen kontaktade vita huset med klagomål. Politico påminner vidare om hur en verkställande styrelseledamot vid den europeiska centralbanken tidigare i år fällde en rad syrliga kommentarer om Harris utan att veta att mikrofonen var på:
Isabel Schnabel, an executive board member of the European Central Bank, was caught on a hot mic earlier this year criticizing the vice president as “invisible”, and predicting that she would never win. The Democratic Party selection process “is a failure,” Schnabel said in comments reported here for the first time.
“They should have built up another candidate to Kamala Harris from the beginning,” Schnabel said in a private conversation ahead of a panel event in February, apparently unaware her remarks were being live-streamed. “She would never win an election, I mean that’s hopeless.” Schnabel’s next comment was particularly cutting: ”I don’t even know her because she has been so invisible.”
Under eventuellt presidentskap måste Harris kliva fram även i de stora utrikespolitiska frågorna. Trots att hon kan förväntas att i stort följa Joe Bidens linje mot Kina, så är det alltså inte säkert att hon framstår som lika övertygande eller inflytelserik.
Sannolikt blir skillnaden ändå inte särskilt stor från kinesiskt perspektiv. Kinas utrikesministerium vill heller inte kommentera Demokraternas byte av presidentkandidat; utrikesministeriets talesperson Mao Ning sade i veckan kort att valet är en intern amerikansk angelägenhet.
Det är också svårt för kinesiska myndigheter att balansera hur mycket utrymme man bör tillåta nyheten att få. Å ena sidan är Joe Bidens avhopp givetvis ytterligare ett bevis på hur oorganiserat ett demokratiska statsskick är, jämfört med den stabilitet som kommunistpartiet vill ge sken av att man förespråkar.
Å andra sidan är det känsligt hur ledaren för världens mäktigaste land kan dra sig tillbaka frivilligt, då Xi Jinping själv har ändrat i konstitutionen för att kunna styra längre och ingenting alls i dagsläget tyder på att han kommer lämna från sig makten under sin livstid.
