Jojje OlssonI veckan rapporterade Financial Times att Xi Jinping i ett möte med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen förra våren sade att USA försöker provocera Kina till att attackera Taiwan, bland annat genom att sälja vapen till landet.
Xi sade vidare att han inte kommer svälja betet, eftersom en sådan konflikt skulle omintetgöra många av Kinas framsteg och hindra att landet uppnår den så kallade nationella återfödelsen till år 2049 som är en av hans viktigaste politiska målsättningar.
Även om syftet med utspelet är oklart så är kommentaren högst anmärkningsvärd, då det är första gången som Xi lägger ut denna teori för en utländsk ledare.
På sina håll har reaktionen varit positiv, i och med klargörandet att Kina inte kommer låta lura sig in i den fälla som man menar att USA vill gillra. Men många upplever även Xi Jinpings påstående som oroväckande.
Analytikern Jude Blanchette säger exempelvis till Financial Times att detta visar hur misstankarna att Xi har skapat ett informationsvakuum kring sig själv eller främst lyssnar till rådgivare som säger vad han vill höra verkar stämma. Detta riskerar i sin tur påverka hans beslutsfattning på ett vis som rimmar illa med det faktiska världsläget.
Men ännu en möjlig förklaring är att Xi vill överföra skulden på spänningarna om Taiwan till USA. Det är förvisso inte första gången så sker, men som bland annat Bill Bishop framhåller i podcasten Sharp China påminner denna nya teori att USA försöker sporra Kina till en attack om Vladimir Putins retorik kring Ukraina innan den fullskaliga invasionen av landet i början av 2022.
Kan det vara så att Kina nu försöker lägga grundstenarna till ett narrativ som påminner om det ryska, genom påståenden om att man i själva verket inte vill anfalla Taiwan men att USA:s agerande inte gav ledarna i Peking något annat val?
I så fall är Europa en naturlig fokuspunkt för detta narrativ, då en av Kinas främsta geopolitiska ambitioner är att så split mellan Europa och USA. Det vore helt naturligt att försöka få europeiska ledare att anamma uppfattningen att USA:s agerande tvingade Kina att attackera Taiwan, så att Europa inte enhälligt skulle sluta upp bakom USA om och när detta sker.
Financial Times noterar vidare hur även Cui Tiankai, tidigare Kinas ambassadör i USA, i ett tal vid organisationen Asia Society i år förde sig med snarlik retorik då han sade att man ”inte kommer gå i fällan” som ”någon” verkar gillra för Kina. Enligt tidningen har Xi Jinping även spridit samma idé bland kinesiska tjänstemän.
Taipei Times kommenterar Xi Jinpings utspel i en ledarartikel som påminner om hur Peking framgångsrikt använt pro-kinesiska aktörer för att splittra opinionen i Taiwan genom att sprida misstankar kring USA:s agerande; något liknande skulle även kunna finnas i korten för Europa. Man påminner även om hur Kina brutit mot tidigare liknande löften som att inte militarisera den Sydkinesiska havet.
Oavsett bakgrund, anledning och syfte så finns all anledning att se om detta är ett narrativ som Kinas regering kommer försöka fortsätta sprida internationellt. Om landets ledare börjar låta som Vladimir Putin innan invasionen av Ukraina vore det en signal allt för tydlig för att ignorera.
