I över ett årtionde har Kina varit den klart största marknaden för Taiwans exportsektor. Så sent som förra året uppgick exporten till Kina till drygt 97 miljarder dollar, vilket var betydligt mer än exporten till USA på drygt 76 miljarder dollar.
Men gapet har de senaste åren minskat gradvis, och under årets första kvartal var Taiwans export till USA större än dito till Kina: 26,6 miljarder dollar respektive 24,4 miljarder dollar.
Detta beror delvis på en medveten strategi som regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) drivit under sina åtta år vid makten som går ut på att minska det ekonomiska beroende av Kina som formades under de åtta åren dessförinnan, då det nuvarande oppositionspartiet Kuomintang (KMT) styrde Taiwan.
Som bland andra South China Morning Post noterar, så beror det även på USA-ledda sanktioner mot Kina som gör att TSMC och andra tillverkare av halvledare eller annan sofistikerad teknologi inte längre exporterar sina mest avancerade produkter till Kina:
The US Department of Commerce’s Bureau of Industry and Security updated its export controls in 2022 to stop China from obtaining advanced semiconductors, technology and related equipment, with the controls further tightened a year later.
The Biden administration also signed an executive order in August that curbed investment in semiconductors, quantum information and artificial intelligence in “countries of concern”, including China.
Om taiwanesiska företag inte följer USA:s exportkontroller, så går de miste om den amerikanska och potentiellt även andra allierade demokratiers mer lukrativa marknader. Dessutom har Kina på senare år utvecklat allt fler mikrochip på egen hand, vilket gör att man heller inte har samma behov av att importera mindre avancerade sådana från Taiwan.
Teknologisk hårdvara står nu för närmare en tredjedel av Taiwans export. Men det är inte bara inom högteknologi som exportskiftet sker; 2022 blev USA även den största marknaden för Taiwans omfattande export av jordbruksvaror.
Ökade politiska spänningar med Kina ligger bakom utvecklingen. Flera taiwanesiska jordbruksprodukter har belagts med exportförbud som straff för DPP:s politik, och ökade säkerhetsrisker har fått många företag inom tekniksektorn att leta efter andra marknader.
Den ekonomiska som hävstång som Kina hade över Taiwan vid regeringsskiftet för åtta år sedan har, för att låna Ernest Hemingways uttryck, försvunnit först gradvis och sedan plötsligt. Och detta har inte endast med handel att göra; taiwanesiska företag investerar dessutom mycket mindre i Kina än tidigare.
Som jag utvecklade i Kinamedia nyhetsbrev #195 i slutet av fjolåret, så har andelen av taiwanesiska företags totala direktinvesteringar i utlandet som sker i Kina minskat från över 85 procent för ett drygt årtionde sedan till under 13 procent i dag.
Se nedan grafik av Wall Street Journal från den i nyhetsbrevet länkade artikeln ”China Tried Using Economic Ties to Bring Taiwan Closer. It Isn’t Working.”:
Oviljan att investera i Kina beror även den på säkerhetsrisker och politiska spänningar. Men här spelar även faktorer som restriktionerna under Covid-19 roll, liksom de subventioner som taiwanesiska företag inom teknologisektorn på senare tid åtnjutit vid investeringar i USA och Japan.
Turism är ett annat område där Kina dominerade stort. 2015 – året innan DPP fick makten – besökte 4,1 miljoner kineser Taiwan vilket var 41 procent av det totala antalet.
Redan innan pandemin minskade dock den kinesiska turismen i såväl antal som andel på grund av ”straffåtgärder” från kinesiska myndigheter då president Tsai Ing-wen inte vill erkänna Taiwan som en del av Kina. 2019 tog Taiwan bara emot drygt 2,7 miljoner turister från Kina, trots att det totala antalet besökare ökade stadigt.
De politiska spänningarna har gjort att antalet kinesiska turister inte har återhämtat sig efter Covid-19, och endast uppgick till 226 269 i fjol vilket var knappt 3,5 procent av det totala antalet. Samtidigt räknar myndigheterna med att totalantalet ska vara tillbaka på samma nivåer som innan pandemin i år.
Just som är fallet med turismen, så har Taiwan hittat nya länder att exportera till och investera i. Trots en minskning av exporten till Kina under 2022 enligt diagrammet ovan, så slog Taiwans exportsektor samma år nytt historiskt rekord, låt vara att exporten sedan minskade något under fjolåret.
Taiwans export till Kina har minskat i värde sedan 2018, men under samma tid ökat med 80 procent till USA. Sedan 2016 har DPP dessutom medvetet stärkt det ekonomiska samarbetet med arton länder i Asien och Stilla havs-området under programmet “New Southbound Policy”, med en exportökning på 50 procent som resultat.
Och som nämndes ovan så har TSMC och andra företag ökat sina utlandsinvesteringar i bland annat USA och Japan på bekostnad av Kina, där de taiwanesiska direktinvesteringarna på tre miljarder dollar i fjol utgjorde den lägsta nivån på 23 år.
Peking har länge försökt använda sin ekonomiska tyngd som politisk hävstång mot Taiwan, och när DPP tog över makten från KMT 2016 var det ekonomiska beroendet av Kina långt större än i något europeiskt land.
Dock har Kina sedan dess vare sig kunnat påverka politiken i den riktning man önskar eller förmått att för den sakens skulle straffa den taiwanesiska ekonomi på ett kännbart vis. Att USA nu ersätter Kina som Taiwans största exportdestination samtidigt som tillväxten fortsätter vara stark är ett tydligt tecken på detta misslyckande.
Landet kan därmed tjäna som exempel för Tyskland eller andra länder där Kinas ekonomiska inflytande påverkar den politiska beslutsfattningen i en obekväm riktning.
