Framgångsrikt kampanjande är en av anledningarna bakom att oppositionspartiet Kuomintang (KMT) har minskat motståndet till regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) inför Taiwans presidentval. (Bild: KMT:s presidentvalskampanj via Line)

Så blev läget plötsligt jämnt inför Taiwans presidentval

För bara en månad sedan rådde knappast några tvivel om utgången i Taiwans presidentval. William Lai från regeringspartiet DPP hade länge legat kring 40 procent i varje opinionsmätning, medan oppositionspartierna KMT och TPP båda hovrade runt 25 procent.

I slutet av november misslyckades de båda dessutom att komma överens om förutsättningarna för att tillsammans utmana DPP med en gemensam kandidatur. Som jag förklarade ingående i ”Taiwan går till val #9” i Kinamedia nyhetsbrev, så skedde detta under kaotiska former helt öppet inför en samlad presskår, vilket fick såväl KMT som DPP att framstå som grälsjuka clowner.

Men sedan dess – från och med början av december – så har Hou Yu-ih från den mer Kinavänliga KMT närmat sig DPP, medan mellankandidaten Ko Wen-je från TPP har tappat rejält enligt grafiken av sammanvägda undersökningar nedan:

Undersökningar från pro-kinesiska United News Daily visar samma andel stöd för William Lai som Hou Yu-ih, och även mer neutrala medier som TVBS visar nu i stort sett dött lopp mellan de båda:

För några veckor sedan närvarade jag vid evenemang och panelsamtal här i Taipei där experter redan börjat prata om nästa presidentval 2028 som det riktigt viktiga, eftersom resultatet denna gång inte kunde bli något annat än en president från DPP som tvingas styra fyra år med ett parlament där partiet saknar majoritet.

Du kan det alltså bli så att KMT istället vinner både presidentposten och majoriteten i den lagstiftande församlingen, vilket skulle innebära en tydlig omställning av framför allt Taiwans utrikespolitik.

Många frågar sig nu yrvaket hur denna förändring har kunnat ske. Analytiker och bedömare ger följande förklaringar:

1) Konsolideringen av blåa väljare till KMT – Det relativt låga stödet för KMT fram till för en månad sedan berodde på röstdelning bland blåa väljare, alltså väljare som traditionellt röstat på KMT vars partifärg är blå. Många av dem föredrog dels TPP, dels Foxconns ägare Terry Gou som förde en kampanj som fristående kandidat.

Den främsta anledningen till detta var Hou Yu-ih. KMT:s kandidat väckte misstro hos många ”djupblå” – alltså ärkekonservativa – väljare som vill se närmare band med Kina och främjandet av en kinesisk snarare än en taiwanesisk identitet.

Hou är nämligen KMT:s första presidentkandidat någonsin som kommer från en familj med rötter i Taiwan som går tillbaka längre än 1949, då KMT under Chiang Kai-shek flydde till ön från Kina för att upprätta sin regering här. Med lokalt vokabulär är Hou Yu-ih ”benshengren” snarare än ”waishengren”.

Han har heller inte setts som en särskilt Kinavänlig kandidat, då han saknar utrikespolitisk erfarenhet och inte riktigt har velat tydliggöra sin inställning till Peking. Hous kandidatur har därför setts som ett försök av KMT att omprofilera sig för att locka yngre väljare som tidigare skrämts bort av partiets nära band med Kina.

Detta problem löste man genom att i slutet av november utse den karismatiska före detta tv-profilen Jaw Shaw-kong som vicepresidentkandidat. Den 74 år gamla Jaw är en djupblå profil som varit verksam länge nog för att ha gjort avtryck och fått förtroende hos framför allt den äldre väljarbas som tvekat inför att stödja Hou Yu-ih.

Sedan Jaw blev nominerad har även Hou gjort en rad uttalanden riktade till partiets Kinavänliga väljarbas – som exempelvis ambitionen att återigen införa CSSTA, det omfattande handelsavtal med Kina som 2014 resulterade i stora protester och därför fick läggas på hyllan.

KMT utövar här en fin balansgång mellan att säkra stödet hos den djupblåa basen utan att skrämma bort potentiella yngre och mer liberala väljare. Men att döma av opinionsundersökningarna så har kombinationen att fronta med Hou Yu-ih och använda Jaw Shaw-kong som försäkring därbakom fungerat mycket bra.

2) Tillintetgörande av den övriga oppositionen – Den ovannämnda Terry Gou drog tillbaka sin kandidatur som fristående kandidat samma dag som deadline för den officiella registreringen inföll. Därmed frigjordes de omkring 10 procent av väljare som uttalat stöd för honom i opinionsundersökningarna.

Anledningen till detta bedöms vara påtryckningar från kinesiska myndigheter, som i samband med Gous offentliggörande som kandidat påbörjade utredningar kring påstådda skattebrott och överträdelser gällande markfrågor i Kina.

Vi vet inte vad Kina har sagt till Terry Gou bakom stängda dörrar, men det är ett faktum att han först gjorde allt för att ena oppositionen för att sedan dra sig ur valet helt och hållet – varpå även utredningarna mot hans företag avslutades.

Efter att överenskommelsen om en gemensam kandidatur misslyckats, har desinformation som kan spåras till Kina i ökad utsträckning fokuserat på att kritisera TPP och Ko Wen-je, noteras bland annat i The Diplomat:

Research by the Taiwan AI Labs suggests that Chinese online efforts at disinformation as of late have focused on backing Kuomintang (KMT) candidate Hou Yu-ihi while criticizing Taiwan People’s Party (TPP) candidate Ko Wen-je. Ko has fallen in the polls after his missteps negotiating with the KMT as part of failed attempts at cementing a joint presidential ticket.

Att i detta läge fokusera på att svartmåla TPP snarare än DPP är helt logiskt. Dels är sannolikheten större att locka till sig väljare som till en början visat stöd för TPP och därmed även för ett regeringsskifte.

Om stödet för TPP dessutom blir tillräckligt lågt i opinionen, kan man dessutom uppnå effekten av en ”taktikröstning” på KMT bland väljare som tidigare stött TPP och plötsligt inser att partiet inte har någon chans att utmana regeringen.

3) Effektiv retorik mot DPP – Vid sidan av att dra väljare från den övriga oppositionen vill KMT givetvis även åstadkomma dito även från DPP.

Detta försöker man göra genom att framhålla sig som det enda partiet i Taiwan vilket förstår sig på Kina och kan samtala med Kina. Det sistnämnda stämmer mycket riktigt, låt vara att det sker på bekostnad av att omfamna 1992 års konsensus – ett erkännande av att Taiwan och Kina tillhör samma nation vilket DPP inte vill veta av.

Trots att inte heller majoriteten av väljarkåren vill veta av 1992 års konsensus, så infinner sig här en känsla av att DPP inte har lyckats kapitalisera på misstroendet mot Kina. KMT:s retorik om ”ett val mellan krig och fred” framstår som mer effektiv än DPP:s gensvar ”ett val mellan demokrati och auktoritarianism”.

För en dryg vecka sedan skrev jag här på Kinamedia om hur Kina försöker påverka valet till oppositionens favör. Att detta nu sker på ett mer osynligt och sofistikerat vis än tidigare gynnar utan tvekan KMT, vars nära band med Kina ligger partiet till last i tider då Peking uppfattas som särskilt tydligt hot.

4) Bättre kampanjande än DPP – Denna punkt hör delvis samman med punkten ovan. KMT har helt enkelt bedrivit än mer energisk valkampanj de senaste veckorna.

Jag brukar – halvt på skämt, halvt på allvar – jämföra KMT med Socialdemokraterna. Det är ett gammalt och väletablerat parti, med en stor partiapparat som är mycket effektiv när den väl enas och sätts i rörelse.

En tydlig skillnad kunde ses under ”superlördagen” denna julhelg. Medan KMT:s samlade ledning drog på med ett stort valmöte i centrala Taipei, sågs William Lai åka runt i mindre valdistrikt för att kampanja med partiets kandidater till den lagstiftande församlingen:

Förvisso återstår fortfarande två och en halv vecka till valdagen den 13 januari, vilket ger DPP gott om tid att hålla liknande valmöten. Men samtidigt är det viktigt att beakta den ”trötthetsfaktor” som lätt infinner sig med ett parti som regerat i åtta år.

För väljare som är missnöjda med bekymmer som låga löner och höga bostadspriser, är det svårt att motivera fortsatt stöd till ett redan styrande DPP som inte har presenterat många nya idéer inom dessa områden. Ett faktum som KMT – partiet som traditionellt åtnjuter större förtroende i ekonomiska frågor – har varit duktiga att kapitalisera på.

I förra presidentvalet 2020 spelade hotet från Kina stor roll med anledning av den pågående proteströrelsen i Hongkong. Då Kina (ännu) inte är en lika stor valfråga som sist, så har KMT förutom ovanstående inrikespolitiska frågor även lyckats styra in debatten på hur William Lais familjehem bryter mot olika byggnadsregler.

Med allt detta sagt så finns ännu ingen anledning till panik för DPP. Den senaste opinionsundersökningen från aktade Formosa Polling visar exempelvis en ledning för William Lai med närmare tio procentenheter:

Samtidigt är det tydligt att KMT har en plan och en väg till makten samtidigt som DPP av allt att döma går till val med ”mer av samma”, vilket är ett koncept som det alltid är svårare att väcka entusiasm med.

De sista uppdateringarna av opinionsläget får vi 3 januari, då det i Taiwan inte är tillåtet att publicera opinionsundersökningar från och med tio dagar innan presidentvalet äger rum. En hint om anledningen till detta gavs i veckan:

Den som vill hålla sig uppdaterad om utvecklingen och resultatet kan med fördel överväga en prenumeration av Kinamedia nyhetsbrev, där jag kommer uppdatera serien ”Taiwan går till val” ett par gånger till innan den 13 januari samt sannolikt analysera resultatet mer noggrant än några andra svenska medier.

Senaste nytt på Kinamedia