Landets demografiska problem till trots så utfärdar Taiwan endast några få dussin medborgarskap till utlänningar varje år, och saknar dessutom helt en asyllagstiftning. (Foto: Taiwan Ministry of Foreign Affairs)

Så svårt är det att få medborgarskap i Taiwan

Ämnet medborgarskap har på senare tid varit hett omdiskuterat i Sverige. I år har en viss diskussion påbörjats även i Taiwan, där reglerna för att få medborgarskap är oerhört mycket strängare.

Upprinnelsen till detta är en intervju som publicerades av Jay Chen på Youtube tidigare i år, där en man och en kvinna från USA respektive Sydafrika som bott i Taiwan i närmare två årtionden intervjuas.

Som framgår av samtalet så är det inte bara i stort sett omöjligt för dem att få medborgarskap trots att de bor och jobbar här. Deras dotter, som är född och har vuxit upp i Taiwan, räknas också som utländsk medborgare:

Omständigheterna verkade vara relativt nya för taiwanesiska myndigheter. I alla fall tillräckligt nytt för att det skulle ta ett halvår efter att videon först publicerades, till att landets migrationsverk denna vecka officiellt meddelade vad som gällde för dottern.

Taiwans nyhetsbyrå Central News Agency rapporterar om hur National Immigration Agency uppger att dottern kan stanna lagligt i Taiwan tills dess hon fyller 18 år, men sedan måste ansöka om uppehållstillstånd för att få stanna i landet i ytterligare sex år.

Detta förutsätter dessutom att hon fysiskt vistats i Taiwan minst 183 dagar om året under tio års tid.

När sedan dessa sex år har gått så krävs det att dottern har skaffat sig ett arbete där hon tjänar minst två gånger så mycket som Taiwans minimilön – denna minimilön är i dag knappt 9 000 kronor, men kan förväntas öka under de kommande åren.

Om lönekravet uppfylls – eller om hon räknas som arbetskraft med ”särskild kompetens” – så kan dottern ansöka om ett permanent uppehållstillstånd som sedan behöver förnyas vart femte år. Men något medborgarskap är det ändå inte tal om, även om hon vid det laget vore född, uppvuxen och har arbetat hela sitt liv i Taiwan.

Trots Taiwans stora demografiska utmaningar (mer om det senare) så är det notoriskt svårt för utlänningar att få medborgarskap här. Ett bekymmer är att utländska medborgare måste avsäga sig sitt ursprungliga medborgarskap för att få ett taiwanesiskt pass; dubbla medborgarskap erkänns endast om en taiwanesisk invånare får en andra nationalitet.

2017 togs några första stapplande steg för att ändra på detta. Då infördes lagar om att utlänningar med så kallade ”särskilda kvalifikationer” inom områden som forskning, teknologi och vetenskap, ekonomi, kultur eller idrott som har bott i Taiwan i minst fem år kan få medborgarskap utan att överge sin nuvarande nationalitet.

I fjol var det dock bara 36 ansökningar som uppfyllde dessa krav, vilket innebar att det totala antalet individer som fått taiwanesiskt medborgarskap genom dessa nya ”lättnader” uppgick till 253.

De som utan ”särskilda kvalifikationer” vill bli taiwanesiska medborgare måste – förutom att avsäga sig tidigare medborgarskap – bevisa att man saknar kriminellt förflutet, klara prov i kinesiskt språk och taiwanesisk lag, samt visa att man är ekonomiskt självförsörjande.

Vanliga argument i Sverige för betydligt lägre krav på medborgarskap tillsammans med hög flyktinginvandring är – med rätt eller orätt – att befolkningen åldras, och att yngre arbetskraft därför behövs för att säkra grundläggande samhällsfunktioner inom områden som transport eller vård och omsorg.

Denna fråga upplevs inte som lika akut i Taiwan. Medan Sveriges födelsetal de senaste två årtiondena legat stadigt på mellan 1,7 och 1,9 så har Taiwan under samma period haft ett av världens lägsta födelsetal, som inte tagit sig över 1,0 sedan 2004 och i år beräknas bli 0,84.

Men trots att den taiwanesiska befolkningen alltså åldras betydligt snabbare än den svenska så har Taiwan i dag ingen flyktinglagstiftning. Detta beror dels på en konservativ inställning till invandring, dels på landets historiska och politiska status.

Att den stora lejonparten av världens länder inte erkänner Taiwan som nation samt att man inte heller tillåts vara medlem i FN har komplicerat internationell koordinering och deltagande i globala konventioner. Givet sin geografiska position och spänningarna med Kina så har Taiwan heller aldrig upplevt några flyktingströmmar efter det kinesiska inbördeskriget slut 1949.

Inget intresse fanns av frågan så länge Taiwan var en diktatur, och det var först 2005 under Democratic Progressiv Party som det första förslaget om en asyllagstiftning alls debatterades i Taiwans parlament.

Lagförslaget rann dock ut i sanden, vilket även skedde med liknande initiativ under 2011 och 2012 när Kuomintang hade makten. I dagsläget har inga liknande flyktinglagar alls diskuterats i parlamentet sedan 2016.

Taiwan kommer dock behöva ta itu med frågor gällande flyktinglagstiftning och medborgarskap inom en snar framtid. Antalet utländska medborgare som bosatt sig och bildat familj i Taiwan har ökat dramatiskt under 2000-talet, samtidigt som flera politiska flyktingar från Kina men framför allt Hongkong de senaste åren har sökt skydd på Taiwan.

Men det framstår ändå som sannolikt att inga svepande förändringar kommer ske gällande medborgarskap; såväl politiker som näringsliv och väljarkår är alltför konservativa för plötsliga förändringar av den sort som skett på många håll i Europa.

Detta är förresten inte unikt Taiwan, utan genomgående för Östasien. I fjol godkändes exempelvis bara två procent av alla flyktingansökningar till Japan, som därmed tog emot 202 flyktingar under 2022.

När jag 2019 intervjuade en japansk professor om landets dramatiska befolkningsminskning, ställde jag frågan varför landet inte löste problemet genom flyktinginvandring som på många håll i Europa. Han svarade då torrt att det inte finns något intresse av detta bland väljarna, och att inget parti därför driver frågan.

Liknande uppfattningar är vanliga i Taiwan, som sannolikt kommer fortsätta hantera de problem som en åldrande befolkning innebär med hjälp av tillfällig arbetskraftsinvandring.

De tre vanligaste nationaliteterna av utländska personer bosatta i Taiwan är indoneser, vietnameser och filippiner. Det finns här över en halv miljon personer från dessa tre länder, varav många arbetar som hembiträden eller vid landets industrier.

Liksom är fallet med paret i inledningen av denna artikel och deras dotter, så måste dessa sydostasiater lämna Taiwan när de inte längre har något arbetstillstånd eller annat giltigt visum.