Förra veckan rörde Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock upp känslor i Kina när hon kallade landets ledare Xi Jinping för “diktator”.
Uttalandet gjordes i en intervju för Fox News kring Rysslands anfallskrig i Ukraina. Baerbock framhöll då att om Ryssland tillåts vinna kriget kan det sända oroväckande signaler till andra diktatorer, och nämnde Xi som exempel på en sådan.
German Foreign Minister Baerbock calls China's Xi Jinping a dictator live on FOX News. pic.twitter.com/BIiSDeQZxn
— Clash Report (@clashreport) September 15, 2023
Benämningen borde inte vara särskilt kontroversiell, då definitionen av diktator enligt Cambridge Dictionary lyder är ”a leader who has complete power in a country and has not been elected by the people”.
Enligt Kinas egen konstitution styr dessutom kommunistpartiet landet genom ett ”folkets demokratiska diktatur”, där partiet och staten representerar folket och agerar å dess vägnar.
Icke desto mindre avfärdade Kinas utrikesministerium genast uttalandet som “helt absurt”. Man lovade även att vidta åtgärder mot denna “öppna politiska provokation” och “grova kränkning av Kinas politiska värdighet”.
Kina har därefter kallat upp Tysklands ambassadör i Kina, Patricia Flor, till kinesiska utrikesdepartementet för att avkräva en förklaring.
Även om världens politiker generellt är försiktiga med att benämna Kina som en diktatur och dess ledare som en diktator, är Tysklands Annalena Baerbock inte den första att ge Xi Jinping detta epitet. I somras refererade USA:s president Joe Biden till Xi Jinping som en diktator, i samband med den kinesiska spionballong som sköts ner över amerikanskt territorium.
På en fråga gällande Xi Jinpings påstådda okunskap om spionballongen svarade Biden: “det är genant för diktatorer när de inte vet vad som pågår”. Även det uttalandet orsakade upprörda känslor i Kina, vilket bemöttes med lugn av Biden: “jag tror inte att det [uttalandet] har haft några reella konsekvenser”.
Även om inga svenska ministrar har kallat Xi Jinping för diktator under sin tid som statsråd, så finns det åtminstone en minister i Ulf Kristerssons regering som tidigare gjort det.
Romina Pourmokhtari (L), nuvarande miljöminister, skrev följande i Aftonbladet i december 2021: “Diktatorn Xi Jinping ville att de olympiska spelen i Peking skulle vara en återspegling av Kinas position i världen. Genom sin frånvaro säkerställer den svenska regeringen att det blir en korrekt skildring.”.
Riksdagsledamoten Joar Forssell, tillika utrikespolitisk talesperson för Liberalerna, undertecknade också artikeln i fråga.
Bland riksdagsledamöterna märks även Sverigedemokraternas Markus Wiechel, som har kallat Xi Jinping diktator i en skriftlig fråga till utrikesminister Tobias Billström (M), då med direkt hänvisning till Kinamedias rapportering om kinesiska militärövningar runt Taiwan tidigare i år.
Wiechel har också vid tidigare tillfällen refererat till Xi Jinping som en diktator, ibland tillsammans med andra sverigedemokratiska riksdagsledamöter.
Xi Jinping är heller inte förskonad från andra negativa epitet av svenska politiker. Exempelvis kallade Centerpartiets riksdagsledamot Alireza Akhondi honom för “tyrann” i ett anförande i slutet av fjolåret, då i gott sällskap med Rysslands president Vladimir Putin och Irans ayatolla Ali Khamenei.
Men när dåvarande statsminister Stefan Löfvens (S) besökte Kina 2015, så vägrade han konsekvent att kalla Kina för en diktatur. Detta trots upprepade frågor från svenska journalister. Istället svarade svarade Löfven:
Kina är en enpartistat. Jag håller inte på att sätta etiketter på länder utan det är en enpartistat som inte har val och sen i övrigt, när det gäller mänskliga rättigheter, så kommer jag att ta upp det med både premiärministern och presidenten.
Även inför sitt andra besök 2017 vägrade han att benämna Kina som en diktatur eller Xi Jinping som diktator. Detta trots att han, vilket påpekades av Birgitta Ohlsson (L), inte tvekade att kalla Chiles tidigare diktator Augusto Pinochet för just diktator vid 2015 års riksdagsöppnande.
Likaledes verkar många respekterade medier – precis som högt uppsatta politiker – dra sig för att kalla Xi Jinping för diktator och använder istället beskrivningar som ”ledare” eller “president”, även om enskilda journalister faktiskt ibland använder just detta ord. Detta ger vid handen att konsekventa redaktionella linjer i frågan ofta saknas.
Desto oftare använder tjänstemän och reportrar ordet ”diktator” om Kinas ledare efter att de avslutat viktiga uppdrag. Ett tydligt exempel är Chris Patten, tidigare ordförande för brittiska public service-bolaget BBC och Hongkongs sista brittiska guvernör, som på senare år ofta öppet kallat Xi Jinping för diktator.
Likaledes kallar Susan Shirk – tidigare vice utrikesminister under Bill Clinton och numera professor vid University of California, San Diego – sedan 2018 Xi Jinping för ”diktator på livstid”, efter att han avskaffat tidsbegränsningen på två mandatperioder för presidentämbetet.
Men etiketten ”diktator” på Kinas ledare är ingalunda någon ny fråga. Mike Wallace, journalist och mångårig programledare för CBS 60 Minutes, gick längre än de flesta när han intervjuade den tidigare kinesiska ledaren Jiang Zemin i ett mycket sevärt avsnitt av sitt program för drygt 20 år sedan.
Han kallade då Jiang för en av världens sista kommunistiska diktatorer, varpå Jiang svarade “you mean I’m a dictatorship?” och brast ut i skatt. Han avfärdade sedan beskrivningen av honom som en diktator som “a big mistake” och drog sedan en smått bisarr parallell till sagorna i Tusen och en natt.
Att Xi Jinping likt Jiang Zemin skulle synas i ett avslappnat amerikanskt intervjuprogram med en västerländsk journalist verkar i dag fullständigt otänkbart. Vare sig han eller företrädaren Hu Jintao har ställt upp på en endaste tv-sänd intervju med utländska medier under de dryga två årtiondena de styrt Kina.
Denna otillgänglighet tillsammans med en ökad känslighet för kritik eller negativa epitet – som även tar sig uttryck i ny kinesisk lagstiftning – är i sig ett tecken på att diktaturen i Peking på senare tid har hårdnat och vänt sig inåt.
