I veckan meddelade kinesiska myndigheter att man slutar publicera statistik över ungdomsarbetslöshet, som blivit ett växande problem i landet. Som Kinamedia rapporterade förra månaden så är över 20 procent av alla ungdomar i Kinas städer nu arbetslösa.
Beslutet innebär ännu ett dataset mindre för utländska aktörer som vill förstå vad som faktiskt sker i landet. Det är i sin tur en del av en större trend mot mindre – och i viss mening sämre – tillgång till data för internationella investerare och analytiker.
Kinesisk data har sällan varit problemfri. Från uppskattningar av spannmålsproduktionen under svältkatastrofen det stora språnget till BNP-siffror under 2000-talet, har det ofta funnits frågetecken kring nästan alla siffror som publicerats. Därför har analytiker länge använt olika alternativa datakällor som kompensation till officiell statistik.
Men de senaste årens trend har varit extremt tydlig till och med för att vara Kina. Det publiceras långt mindre statistik kring den ekonomiska utvecklingen än tidigare år, vilket redan i höstas uppmärksammades av Financial Times enligt nedan:
Men det finns också andra aspekter av utvecklingen som gör det ännu svårare att få en klar bild av tillståndet för Kinas ekonomi.
Samtidigt som data blir allt mindre tillgänglig, så har det även skett en rad tillslag mot företag som jobbar med due diligence kring företag – ett arbete med uppgifter som att verifiera detaljer kring företagets ägarskap och finansiella detaljer.
Vi har också sett flera rapporter om att banker, akademiker och större analyshus har fått påtryckningar från tjänstemän att hålla god ton kring ekonomin. Bland annat ska ordet ”deflation” undvikas och ”dåliga nyheter tolkas i ett positivt ljus”.
Uppmaningar som självfallet gör det svårt att använda deras analyser för att ersätta den minskade tillgången på data.
Samtidigt försöker Kina försköna bilden av sin ekonomi även på andra vis, som det smått märkliga beslutet att motsätta sig de riskupplysningar om Kina som företag listade i utlandet utfärdar som standard. Dessa riskupplysningar läses sällan av allmänheten, utan används i regel för att skapa en juridisk trygghet för företaget och eventuella banker som deltar i börsnoteringar.
Den nya situationen framstår som problematisk både för Kina och eventuella utländska investerare. När det rådande intrycket är att Kina vill försköna bilden av ekonomin och därför fortsatt bara låter statistik som myndigheterna godkänner komma ut, undermineras tilltron inte bara kring de siffror som försvinner utan även de som publiceras.
Att kinesisk statistik som sagt redan har varit ifrågasatt en längre tid riskerar förvärra situationen ytterligare.
När det blir svårare att lita på analyser från kinesiska institutioner och dessutom svårare att göra sin egen due diligence, uppstår en situation där internationella investerare måste lita mer på sin egen analys av Kinas ekonomi.
Denna analys kommer då att till större del förlita sig på alternativa datakällor för att bedöma och väga upp den data som kommer från officiella kinesiska källor.
Sammantaget riskerar detta leda till spretigare analyser och slutsatser mellan olika utländsk investerare vad gäller såväl Kinas ekonomi som individuella företag. Detta ökar riskbilden överlag, vilket kan få en negativ effekt för kinesiska företag som försöker anskaffa kapital internationellt.
Problemen kring tillförlitlig statistik kan i längden också innebära att allt fler investerare frågar sig om det alls är värt att investera i Kina med tanke på de ökade riskerna, framförallt när den ekonomiska utvecklingen samtidigt ser ut att avta markant.
Något som bland annat New York Times varnar för enligt följande:
Increasing opacity won’t help international investors. China has been publishing less economic data since Xi Jinping rose to power. In recent months, authorities have reportedly told Chinese economists to avoid discussing negative trends. Officials have also instructed lawyers working on I.P.O.s to soften their wording on the country’s risks.
Steve Tsang, director of the SOAS China Institute in London, told DealBook that Mr. Xi’s focus is “Sino-centric” and less about how his decisions play internationally. He has ordered officials to “tell China’s story well” and will see withholding negative economic information as a way of enhancing confidence at home, “even though investors outside of China may read the act in the opposite way.”
