Marcus BjörkSom jag tidigare skrivit om på Kinamedia så har ettbarnspolitiken resulterat i ett överskott av cirka 30 miljoner kinesiska män.
Detta har medfört att storleken på hemgiften till brudens familj har stigit i takt med att andelen kvinnor i giftasålder har minskat, vilket i sin tur innebär att många män på landsbygden inte längre har råd att gifta sig.
Den skeva könsfördelningen har därmed gett upphov till det nya fenomenet ”äktenskap i ekonomiklass”, där kinesiska män nu ser till Sydostasien för att hitta fruar.
Kvinnorna kommer ofta från länder som Vietnam, Kambodja, eller Myanmar. Där är hemgiften oftast bara en fjärdedel av vad motsvarande äktenskap med en kinesisk kvinna skulle kosta brudgummens familj.
De fattiga kvinnorna från dessa länder pressas också ofta av sina familjer att gå med på att gifta sig med kinesiska män. För en fattig familj i dessa länder är den genomsnittliga hemgiften på runt 30 000 kronor lockande. Denna tillfaller dock oftast brudens familj och inte kvinnan själv.
I Kina finns det fortfarande en stor social stigma kring att som ung man inte kunna gifta sig och skaffa barn. Det innebär följaktligen att det finns en stor betalningsvilja för möjligheten till giftermål. Ibland kan hela släkter gå samman för att gemensamt finansiera deras söners hemgifter, i form av pengar och bostad.
Denna betalningsvilja ställs sedan mot fattiga familjer med ogifta döttrar i Sydostasien, med konsekvensen att många kvinnor från dessa länder har flyttat till Kinas södra provinser. Enligt The China Project var 40 000 av dessa kvinnor 2018 registrerade bara i provinsen Hunan – och det innefattar endast de som registrerats officiellt.
Giftermålens ljusskygga karaktär gör nationella uppskattningar svåra. Men ännu en hint om omfattningen gavs när Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health och Kachin Women’s Association Thailand just innan pandemin bedömde att 21 000 kvinnor och flickor tvingades till giftermål 2013-2017 bara i provinsen Henan, där det i början av 2000-talet föddes 142 pojkar på 100 flickor.
Möjligheten för fattiga sydostasiatiska familjer att tjäna pengar på att gifta bort sina döttrar till kinesiska män har också inneburit en kraftig ökning av människohandel.
Förvisso ledde inreserestriktionerna under pandemin till en betydlig minskning antalet fall.Men mycket talar för att trenden med köpta sydostasiatiska kvinnor kommer återgå till likartade nivåer nu när restriktionerna har lyfts.
Bland andra South China Morning Post har dokumenterat hur äktenskapsmäklare ofta används för att arrangera äktenskapen.
Mäklarna söker upp kvinnorna i deras hemländer och tar för detta ut en avgift av de kinesiska männen. Enligt rapportering av The China Project kan det kosta upp emot 185 000 kronor att importera en fru på detta vis:
According to local villagers, it costs up to 130,000 yuan ($17,900) to bring a wife over from Vietnam, including transportation and paperwork expenses. Agents often pocket a large portion of the fee, leaving a small percentage to the Vietnamese women’s families.
This sum of money represents a lifetime’s savings for a farmer, but is still much cheaper than marrying a local woman, which requires not only a bride price (currently an average of 135,000 yuan), but often also a house and a car.
Äktenskapsmäklarna erbjuder även en slags försäkring för männen mot att deras nya fru rymmer under de två första månaderna – då erbjuds kunden en ny brud.
Dessa mäklare ombesörjer även praktiska angelägenheter som äktenskapslicens och uppehållstillstånd, vilket annars kan vara svårt att ordna på egen hand. Detta innebär att kvinnorna i stor utsträckning är rättslösa och i beroendeställning gentemot sin nya man.
Trots detta finns det en del solskenshistorier där kinesiska män och kvinnor från Sydostasien verkar ha funnit kärleken. Det finns även fall där kvinnor frivilligt, men främst av ekonomiska skäl, gift sig med kinesiska män.
Den stora svårigheten ligger i att skilja ut ovanstående fall från de som blivit offer för människohandel. Intresset från kinesiska myndigheter verkar dock vara svalt, istället talar akademiker och statliga medier om möjligheterna med kvinnotillskottet från Sydostasien för att mildra landets demografiska kris.
