Marcus BjörkEttbarnspolitiken som infördes i Kina 1979 har inneburit ett kraftigt mansöverskott som nu riskerar medföra att 30 miljoner kinesiska män saknar möjlighet att gifta sig under de nästkommande 30 åren.
Det är dock i inte bara den enskilda som drabbas av denna skeva könsfördelning. Även på samhällsnivå riskerar situationen att få stora konsekvenser, vilket också tycks ha börjat oroa landets tjänstemän.
En av ettbarnspolitikens konsekvenser var att den traditionella preferensen för att få söner blev mycket tydligare, då möjligheten att skaffa fler barn om det förstfödda inte blev en son begränsades från och med 1979.
Istället lämnades nyfödda flickor ute i skogen, eller “försvann” spårlöst på något annat vis. Därmed fick familjer en andra chans att få en son. Många flickor registrerades inte heller hos myndigheter vid födseln, utan fick istället leva utanför det officiella samhället.
Under ettbarnspolitken fick dock familjer på landsbygden skaffa ett andra barn om det första barnet blev en flicka. Exempelvis hände det att familjer som fick en andra dotter undvek att registrera barnet hos myndigheterna. Om de tredje barnet blev en son så registrerades det tredje barnet som det andra barnet hos myndigheterna – och den andra dottern först när eller om familjen hade råd att betala böterna.
”Cǎilǐ”
I stora delar av Kina är det praxis att mannen bidrar med en hemgift till brudens familj, en så kallad cǎilǐ (彩礼), ordagrant “brudpris”. Detta är för att ekonomiskt kompensera för att brudens familj traditionellt “överlåter” sin dotter till hennes makes familj vid giftemål, som hon därefter ensidigt tillhör.
Det innebär att hon anses sluta “bidra” till sin egen familj, vilket är en stor anledning till att döttrar generellt har betraktats som en ekonomisk börda snarare än tillgång, då familjen mister henne vid giftemål.
Underskottet på kvinnor har dock resulterat i en “köparens marknad”, på så vis att männen ständigt måste konkurrera och bjuda över varandra för att förbli konkurrenskraftiga på den hårdnande äktenskapsmarknaden. Utbud och efterfrågan, helt enkelt.
De kraftigt ökande hemgifterna har lämnat många socioekonomiskt svaga män på efterkälken, vilket också uppmärksammas av landets myndigheter.
I den lilla staden Daijiapu i provinsen Jiangxi med 15 000 invånare, samlade nyligen partitjänstemän ihop alla ogifta kvinnor till ett möte. Där tvingades de att lova att de varken skulle kräva eller ta emot en alltför hög hemgift, som ett steg i myndigheternas arbete för att öka barnafödandet i landet.
Det är dock högst osäkert huruvida detta kommer bidra till att lösa problemen. Många kinesiska kvinnor vill i dag inte ha mer än ett barn, eftersom det kommer till ett högt ekonomiskt men även socialt pris, då kvinnor traditionellt bär huvudbördan för barnen.
Mansöverskottet har även effekten att män måste vänta längre innan de kan gifta sig. De unga ogifta männen blir ofta ekonomiskt utkonkurrerade av de något äldre ogifta männen. Detta får som effekt att åldersskillnaden ökar mellan män och kvinnor som ingår äktenskap.
Det finns även forskning som pekar på att ogifta män är våldsammare än gifta män. Det är också främst de unga männen som är våldsamma; en grupp där ensamheten har blivit allt större till följd av den ekonomiska konkurrensen från äldre män.
Statistik från Kina visar att för varje procent som könsobalansen ökar, så ökar också våldsbrotten med tre procent. För ett land som prioriterar social harmoni är denna utveckling problematisk.
Framtiden
Den traditionella preferensen för söner har idag avtagit hos de yngre generationerna, samtidigt som ettbarnspolitiken nu har avskaffats.
Dock tar det lång tid för förändringar att få genomslag. Om könsobalansen bland nyfödda skulle utraderas idag skulle det ändå ta över 20 år innan det fick genomslag i äktenskaps- och nativitetsstatistiken.
Kinas nuvarande demografiska utmaningar kommer därför att kvarstå åtminstone de närmaste två årtiondena, oavsett reformer. Den stora frågan är vidare om myndigheterna alls kommer lyckas med att genomföra några betydelsefulla reformer på området.
Att lokala partitjänstemän med tvång försöker få kvinnor att avstå hemgift riskerar snarare att uppfattas som ännu en ovälkommen inblandning i familjelivet i stil med ettbarnspolitiken – fast i motsatt riktning.
Samtidigt är goda råd dyra. I fjol gifte sig endast 11,6 miljoner kineser, vilket var 700 000 färre än årets innan och mer än hälften jämfört med 23,9 miljoner rekordåret 2013.
Det minskade antalet giftermål har lett till betydligt lägre födelsetal vilket i sin tur innebär att Kinas åldrande befolkning redan har börjat minska:
Because of the plunge in China’s 🇨🇳 birthrate, deaths now outnumber births (2/3) pic.twitter.com/a8dvoc75xZ
— Science Is Strategic (@scienceisstrat1) March 17, 2023
Läs mer om denna problematik i artikeln ”Kinas befolkning minskar för första gången på 60 år” som publicerades här på Kinamedia i januari, tillsammans med fler digram om landets demografiska utmaningar.
