Jojje OlssonI går rapporterade Reuters att Kinas ledare Xi Jinping kan komma att besöka Ryssland redan nästa vecka, där han förväntas träffa Vladimir Putin för samtal med fokus på kriget i Ukraina.
Detta är ett tydligt steg i Kinas ambition att agera medlare i denna konflikt. En ambition som ställdes utom rimligt tvivel då Kina i slutet av februari presenterade ett positionspapper med tolv punkter ämnade att finna en politiskt lösning på striderna i Ukraina.
En rad medier misstog upphetsat innebörden av detta dokument. SVT:s Kinakorrespondent kallade det exempelvis för en ”fredsplan”, trots att även kinesiska myndigheter och medier var noga med att använda termen ”positionspapper för en politisk lösning på Ukrainakrisen”.
En anledning till att det inte kan kallas fredsplan är att dokumentet i fråga inte innehöll några som helst konkreta förslag på hur en fred ska åstadkommas.
Där återfanns istället främst självklarheter eller tom retorik, som att kärnvapen ska undvikas och att alla sidors rättmätiga intressen ska respekteras. (Noterbart är dock hur sanktionerna mot Ryssland fördömdes, samtidigt som ingenting sades om ryska trupper bör dras tillbaka från ukrainskt territorium.)
Positionspappret bör snarare ses som ett av många steg i ledet att skapa kredibilitet för att medla i Ukraina.
Ytterligare ett sådant steg kom i helgen, då Kinas toppdiplomat Wang Yi tillsammans med representanter från Iran och Saudiarabien presenterade ett avtal enligt vilket de två ärkefienderna ska normalisera sina diplomatiska relationer.
De båda länderna ska nu åter öppna ambassader i respektive huvudstad och främja handel samt säkerhetspolitiskt samarbete; en utveckling som Kina har mycket att vinna på.
Dels skapas en mer stabil omgivning för den olja som man importerar från regionen, dels är det fördelaktigt med goda relationer mellan två icke-demokratiska stater som båda kan tänkas vara på Kinas sida i det kalla kriget mot USA och väst.
Men givetvis var uppvisningen också menad att ge ökad kredibilitet för Kinas potentiella roll som ”fredsmäklare” i Ukraina. Flera kinesiska medier och diplomater var snabba att dra kopplingar likt de i tweeten nedan:
Success of the Beijing talks between #Iran and #Saudi Arabia is a victory of peace. China is always on the side of peace and will continue to play a constructive role in seeking settlement to hotspot issues. Sincerely hope that peace talks for #Ukraine will come at an early date. pic.twitter.com/QAtPWIdecT
— 王鲁彤 Wang Lutong (@WangLutongMFA) March 13, 2023
Att Kina sedan startskottet av den upptrappade ryska invasionen av Ukraina har gjort allt för att framställa sig som en neutral part i denna konflikt kan också ses som en del av den långsiktiga ambitionen att utöva inflytande över hur den ska avgöras.
I själva verket har Kina dock varit långt ifrån neutralt. Till att börja med så har man i FN och andra internationellt sammanhang vid upprepade tillfällen röstat och agerat på ett vis som gynnat Ryssland. Samtidigt har man också aktivt deltagit i spridningen av rysk propaganda.
Detta innefattar allt från förstärkning av uppgifter om västerländska laboratorium för biologiska vapen i Ukraina, till att ständigt prångla ut narrativet om att Natos expansion utlöste konflikten genom att tvinga in Ryssland i ett hörn.
Det är också värt att notera hur kinesiska myndigheter eller medier varit noga med att aldrig använda termerna ”krig” eller ”invasion”, utan istället föredrar den ryska retoriken om en särskild militär operation eller som i sitt positionspapper det neutrala uttrycket ”Ukrainakrisen”.
Vidare har Kina aktivt hjälpt Ryssland med så kallad ”defensiv” militär utrustning under kriget, och överväger enligt rapporter från såväl amerikanska myndigheter som tyska medier att förse den ryska militären med ammunition och drönare.
Och som CNN rapporterade i veckan så fortsätter Kina och Rysslands djupa försvarssamarbete vid sidan av kriget i Ukraina. Detta innefattar utökade militärövningar mellan länderna, liksom fortsatt samarbete mellan statliga kinesiska och ryska bolag inom försvarssektorn trots att de senare utsatts för västerländska sanktioner.
Den som vill veta mer om Kinas agerande i denna fråga kan med fördel lyssna på samtalet nedan i Sinica Podcast med Evan Feigenbaum och Alexander Gabuev:
Ännu mer häpnadsväckande är kanske att Xi Jinping ännu inte sedan den upptrappade ryska invasionen av Ukraina i februari i fjol har pratat med Ukrainas president Volodomyr Zelensky ens på telefon. I samband med publiceringen av Kinas positionspapper, sade Zelensky att han gärna ville prata med Xi Jinping om saken.
Enligt uppgifter från Wall Street Journal i går så ska nu detta ske – men först efter att Xi har varit i Moskva och återigen träffat Putin:
Chinese leader Xi Jinping plans to speak with Ukrainian President Volodymyr Zelensky for the first time since the start of the Ukraine war, likely after he visits Moscow next week to meet with Russian President Vladimir Putin, according to people familiar with the matter.
(…)
A direct conversation with Mr. Zelensky, if it happens, would mark a significant step in Beijing’s efforts to play peacemaker in Ukraine, which have so far been met with skepticism in Europe. It would also bolster Beijing’s credentials as a global power broker after it facilitated a surprise diplomatic breakthrough between Saudi Arabia and Iran last week.
Som tidningen mycket riktigt påpekar så är detta ett försök att dra nytta av det diplomatiska momentum som avtalet mellan Iran och Saudiarabien givit Kina.
Resan sker vidare också omedelbart efter att Xi Jinping under det parlamentsmöte som avslutades i går utsetts till president för en kontroversiell tredje mandatperiod.
I ljuset av den ovanligt raka retoriken mot USA som Xi Jinping och hans utrikesminister Qin Gang levererade under detta möte, framhåller Wall Street Journal vidare hur Pekings nya diplomatiska offensiven återspeglar en kinesisk övertygelse om att kunna ersätta den nuvarande modellen för internationella relationer som man anser leds av Washington.
Men den som sätter sitt hopp till Kina som medlare i kriget om Ukraina måste vara införstådd med att det värsta som kan hända Peking är att Vladimir Putins ställning försvagas som ett resultat av denna konflikt.
Fokus från Pekings håll ligger snarare på att tvinga fram en överenskommelse som enligt rådande omständigheter är så fördelaktig för Ryssland som möjligt – ett tungt ansvar för alla som reflexmässigt tar Kinas retorik för godo och i god tro bejakar landets ambition att ”mäkla fred” i Ukraina.
