Att klädföretag flyttar delar av sin tillverkning från Kina till Vietnam var en trend redan innan pandemin. Nu börjar även fler elektronikföretag göra likadant. (Bild: ILO Asia-Pacific, CC BY-NC-ND 2.0 via Twitter)

Därför flyttar många företag nu produktionen från Kina till Vietnam

Förra månaden rapporterades det om hur Apple snabbat på sina planer att diversifiera företagets investeringar från Kina, där man har merparten av sin produktion, till andra asiatiska länder – särskilt Indien och Vietnam.

Det var delvis en reaktion på Kinas stränga restriktioner mot Covid-19, som lett till att en fabrik ägd av Foxconn, Apples största leverantör, stängdes ned och personalen låstes in i fabriken efter att viruset upptäckts bland personalen.

Kaoset som följde när många anställda lämnade fabriken visade för Apple och andra företag hur osäkert det kan vara att investera i Kina. Enligt uppgifter till Wall Street Journal skickade Foxconn efter detta ett varnande brev till Kinas ledning om hur restriktionerna mot Covid-19 riskerar drabba landets centrala position i världen leveranskedjor.

Lior Susan, grundare av Eclipse Venture Capital som investerar i start-ups med fokus på hårdvaror, förklarar för New York Times att ”Tillverkningsimperiet i Kina är skakat (…) Mer och mer kapital inom tillverkning kommer lämna Kina och hitta andra alternativ.”

Kina har länge varit det mest populära produktionslandet bland multinationella företag. Men den senaste tidens pandemirestriktioner och geopolitiska oroligheter, samt en åldrande befolkning, har lett till att allt fler företag ser sig om efter andra mer stabila alternativ.

Tack vare en geografisk position nära Kina och sin billiga arbetskraft, är Vietnam ett av de mest lockande alternativen när företag diversifierar sina produktionskedjor. Vietnam uppfyller dessutom flera kriterier där Kina uppvisat brister.

Färre oförutsägbara restriktioner

Vietnam skiljde sig redan i början av pandemin från Kina genom att införa relativt milda restriktioner. Vid utbrottet av deltavarianten av Covid-19 infördes dock restriktioner liknande de i Kina i april förra året, med bland annat nedstängningar, karantän vid inresa och krav på att fabriker skulle husera arbetarna i sina lokaler.

Både USA och EU:s handelskammare kritiserade nedstängningarna i september samma år. Restriktionerna ledde till att en rad multinationella företag – bland annat IKEA, Adidas, Nike och Toyota – upplevde störningar i produktionen.

Men medan Kinas nyligen införda lättnader av restriktionerna kom först efter landsomfattande demonstrationer, så skrotade Vietnam de flesta restriktionerna i maj i år när nolltoleransen inte längre ansågs nödvändig. Över 80 procent av befolkningen hade då vaccinerat sig, till skillnad från i Kina där graden av vaccinerade bland äldre fortfarande är lägre än så.

Vietnam har dessutom infört skattelättnader och en rad andra åtgärder för att bli mer attraktivt för utländska investerare, och var innan pandemin en av de snabbast växande ekonomierna i Asien. Landet har också varit öppet för frihandelsavtal. 2020 ingicks ett sådan med EU, och Vietnam har även gått med i de regionala frihandelsavtalen CPTPP och RCEP.

Kina är å andra sidan inte lika måna om att locka investeringar, och tvekar inte för att hamna i politisk konflikt med andra länder.

När Kina infört åtgärder för att skydda sin egen marknad har det mötts av motåtgärder utomlands, som när Kina anklagats för prisdumpning. USA och andra länder har även infört sanktioner mot bland annat övergreppen mot etniska minoriteter i Xinjiang, vilket är ett problem för de företag som siktar på att exportera varor som riskerar hamna i korselden.

Vidare har Kina i år börjat kräva att medlemmar av kommunistpartiet ska installeras även i utländska företag, något som kan komma att påverka företagens beslutsfattning.

Vietnam brister visserligen också när det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter, men när det gäller utrikeshandel är dess kommunistiska och auktoritära karaktär inte lika markant som i dagens Kina.

Mindre geopolitiska spänningar

Företagsflykten från Kina var redan en trend innan pandemin utbröt. I skuggan av den växande geopolitiska rivaliteten mellan Kina och USA, har Kina kommit att framstå som en mindre säker investering då företags produktionskedjor riskerar drabbas av att de kan tvingas ta politisk ställning för endera sidan.

Särskilt Donald Trumps handelstullar mot Kina 2018 satte saker i rörelse, och Kinas ”gränslösa vänskap” med Ryssland efter invasionen av Ukraina har fått ännu fler företag att blicka åt andra håll.

Detta har gjort begreppet ”friendshoring” populärt, som innebär att man lägger om sin ”offshore”-produktion (utländsk produktion) till mer vänligt sinnade länder.

När det kommer till vem som är ”vän” till Vietnam så är USA på många vis ett betydligt mer korrekt svar än Kina. Flera opinionsundersökningar visar att USA är mer populärt än Kina bland den vietnamesiska befolkningen. Bilden av Kina är mer negativ på grund av bland annat historiska konflikter och Kinas inskränkningar i Vietnams ekonomiska zon i Sydkinesiska havet.

Vietnam är visserligen en av få kommunistiska stater, som dessutom gränsar till Kina. Men som Kinamedia nyligen skrev närmare om i samband med ett vietnamesiskt statsbesök till Kina i november, så bedriver Vietnam en pragmatisk snarare än dogmatisk utrikespolitik.

Detta gäller inte minst i relationen till Kina, som visserligen ligger ideologiskt nära, men som samtidigt är Vietnams största säkerhetshot på grund av territoriella konflikter.

Vietnam kan därmed ses som ett säkrare alternativ för aktörer som vill minska beroendet av Kina på grund av geopolitiska orsaker. Något som dock komplicerar det hela är Vietnams nära försvarssamarbete med Ryssland.

Sedan 2000 har Vietnam importerat nära 80 procent av sin vapenmateriel från Ryssland. Det har gjort Vietnam till ett av de mer passiva länderna när det kommer till att fördöma Rysslands invasion av Ukraina, och ibland har man till och med tagit Rysslands ställning.

Men även den politiska ledningen i Hanoi verkar ha insett det problematiska i att förlita sig på Ryssland. Under en vietnamesisk vapenmässa häromveckan förklarade flera tjänstemän och experter att Vietnam kommer försöka diversifiera sin vapenimport till andra länder och samtidigt även öka sin inhemska vapenproduktion.

Billigare alternativ

Till syvende och sist är det ändå ofta prislappen som bestämmer, och även där har Vietnam blivit ett alltmer lukrativt alternativ än Kina. En anledning till att Kina en gång fick epitetet ”världens verkstad” var dess enorma mängd av billig arbetskraft.

Men demografiska förändringar har gjort Vietnam mer attraktivt. Kinas befolkning blir allt äldre, medan den vietnamesiska fortsätter ha en låg medianålder.

Vietnam har dessutom världens femtonde största befolkning på 99 miljoner, och i takt med att Kinas växande välstånd har gjort landets arbetskraft dyrare så innebär Vietnams fortsatt låga löner större konkurrenskraft som produktionsland.

Det har gjort att lågprisindustrier som klädindustrin gradvis har flyttat till Syd- och Sydostasien. Adidas, Nike och Puma har alla överfört stora delar av sin tillverkning till Vietnam, vilket exempelvis gjort att landet nu har världens näst största export av skor efter Kina.

Vietnam ligger också lägligt till geografiskt. En stor majoritet av världens handelsvolym, drygt 80 procent, färdas över havet, varav en tredjedel transporteras genom Sydkinesiska havet.

Det gör Vietnam till ett kostnadseffektivt alternativ till Kina även när det kommer till frakt, särskilt då Kina stängde ned en terminal i en av världens största hamnar i Ningbo under två veckor i augusti efter ett utbrott av Covid-19.

Men Kina förblir för stunden oslagbart som ”världens verkstad”. En viktig anledning till detta är Kinas i det närmaste fullständiga leveranskedja. Medan en produkt med olika material eller komponenter annars förutsätter att dessa importeras från olika delar av världen, kan Kina leverera produkter som för det mesta är inhemskt producerade. Det möjliggjorde exempelvis för Kina att dominera världens produktion av ansiktsmasker under pandemin.

Tillsammans med dess enorma befolkning innebär detta att Kina förblir det viktigaste produktionslandet för en lång tid framöver. Dock gör uppskattningar gällande att företag kan komma att förflytta så mycket som 20 till 30 procent av sin produktion bort från Kina, vilket i sin tur skulle innebära ett betydligt minskande av Kinas globala politiska och ekonomiska inflytande.

USA:s förbud mot Kina att importera viktiga halvledarkomponenter som infördes i oktober hotar dessutom Kinas fulländade leveranskedja. Ledande taiwanesiska chiptillverkare har meddelat att man kommer följa sanktionerna, och i veckan rapporterades att de i sammanhanget mycket viktiga länderna Japan och Nederländerna kommer göra likadant.

Företag som tillverkar smartphones och andra mer teknologiskt avancerade produkter kan därmed komma att följa i Apples fotspår och förflytta delar av produktionen till Vietnam. Samsung har redan sedan tidigare etablerat sig som Vietnams största utländska investerare, och hjälpt landet att bli världens näst största exportör även av smartphones.

Senaste nytt på Kinamedia