Intervju: Det här är Sveriges nya nationella kunskapscentrum om Kina

Under de senaste åren har Kinas roll som global aktör blivit alltmer framträdande – en utveckling som också påverkar Sverige på flera sätt. För att öka den samlade kunskapen om Kina beslöt regeringen 2019 att inrätta ett ”Nationellt kunskapscentrum om Kina”.

Centrumet, som fortfarande är under uppbyggnad, leds av Björn Jerdén. Kinamedia fick en pratstund med Jerdén och frågade bland annat om hans syn på utvecklingen i Kina, relationen till Taiwan och det faktum att han i fjol personligen utsattes för sanktioner av den kinesiska regimen.

Åsa Fridman: Berätta lite kort om bakgrund och uppgifter för Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK).

Björn Jerdén: Rent formellt är NKK resultatet av regeringens skrivelse ”Arbetet i frågor som rör Kina” som överlämnades till riksdagen 2019. I skrivelsen tas en mängd olika frågor upp som rör säkerhets- och försvarspolitik, handel och ekonomi, klimat- och miljöfrågor, Kina som multilateral aktör, mänskliga rättigheter, bistånd, teknologi, digitalisering och forskning och utbildning.

Lite förenklat kan man säga att samtidigt som Sveriges exponering gentemot Kina på relativt kort tid har ökat avsevärt, så har kunskapen om Kina inte riktigt hängt med. Regeringen identifierade därför ett behov av att satsa mer långsiktigt på att öka den svenska Kinakunskapen i alla lager av samhället. Inrättandet av NKK är en stor satsning, både när det gäller svenska mått, men även med internationella.

Även om NKK ingår i Utrikespolitiska institutet, som vi har ett nära samarbete med, så är vi en separat del. Vår främsta uppgift är att bedriva policyrelevant analys, baserad i forskning, och fungera som rådgivare åt beslutsfattare. Även om vi primärt vänder oss till Regeringskansliet och statliga myndigheter har vi också nära samarbeten med till exempel riksdag, kommuner, regioner, näringsliv, fackföreningar och civilsamhället.

ÅF: NKK är under uppbyggnad och ska vara färdigt 2023. Berätta!

BJ: Det här en helt ny verksamhet så det tar så klart tid att bygga upp en fungerande form och organisation. Vi började 2021 och kommer vara färdiga till 2023, då vi uppskattningsvis kommet att vara mellan tolv och femton anställda, varav huvuddelen är analytiker med olika specialinriktningar.

ÅF: Hur är ert arbete organiserat?

BJ: Tillsammans med Utrikespolitiska institutet, UD och en expertgrupp bestående av representanter från olika intressegrupper, gör NKK en verksamhetsplan med frågor som vi har identifierat som viktiga för svenska intressen. Utifrån verksamhetsplanen genomför vi sedan olika forskningsrapporter och andra typer av kunskapsstöd.

Exempelvis skrev vi nyligen en rapport om svenskt vänortsutbyte med Kina som vi tror att bland annat regioner och kommuner kan ha nytta av. Men visst kan vi ta oss an uppdrag från privata företag i den mån vi har kunskap, och också kan äga processen. Idag har vi cirka 15 till 20 olika projekt på gång inom olika områden.

ÅF: Vad är NKK:s roll i en situation där oförberedda och ”akuta” frågor uppkommer?

BJ: Det är en jätteviktig fråga som vi arbetar mycket med just nu. Målet är att skapa en organisation som både kan arbeta djupt och långsiktigt, men samtidigt har flexibilitet att agera snabbt på aktuella frågeställningar. Det är bara på så sätt som vi kan erbjuda våra uppdragsgivare vad de behöver.

ÅF: Berätta lite om din egen roll.

BJ: Jag tycker verkligen att det jag gör är superkul! Jag är i grunden inte sinolog, utan statsvetare med fokus på internationella relationer. Det som gör det så spännande att jobba med Kina är bland annat att det är väldigt svårt att sia om framtiden. Det finns inte många enkla svar, vilket är en intellektuell utmaning.

ÅF: Innan vår intervju har du precis haft lektion i kinesiska och du har studerat i Taiwan. Har du alltid velat arbeta Kinarelaterat?

BJ: Inte alls [skratt]! Det var nog faktiskt främst en slump … från början var jag mer intresserad av Mellanöstern. Men samtidigt är det ju så att ju mer man studerar om något, ju mer intresserad blir man.

ÅF: Efter ett EU-beslut om att införa sanktioner mot fyra kinesiska individer som anklagas för att ha utsatt uigurer för människorättsbrott, införde Kina som svar sanktioner mot dig och nio andra personer. Blev du förvånad?

BJ: Absolut! Det tillhör inte till vanligheten att man utfärdar officiella sanktioner mot enskilda forskare. Men jag kan ju se logiken ur kinesisk synvinkel.

ÅF: Vad har sanktionerna för konsekvenser?

BJ: Rent konkret innebär det att varken jag eller min familj kan resa till Kina. Och det är inget jag räknar med att kunna göra den närmaste framtiden. Sedan påverkar det även mina möjligheter att ha kontakt med kinesiska motparter, utan att det eventuellt skulle kunna innebära svårigheter för dem.

Hur det påverkar NKK:s arbete vet jag inte riktigt i dagsläget. Sanktionerna är ganska otydligt utformade, så det får framtiden utvisa.

ÅF: Vad har du för tankar angående Kinas framtid?

BJ: Med största sannolikhet kommer Xi Jinping bli omvald nu i höst och den politiska inriktningen som Kina påbörjat att fortsätta. Jag tror också att de ökade spänningarna i relationerna mellan Kina och USA kommer att fortsätta eller till och med öka.

Sedan finns det stor osäkerhet vad det gäller den ekonomiska utvecklingen och Kinas ambition att utvecklas till en ledande teknologimakt i kombination med en avsevärt lägre tillväxt.

ÅF: Och på utvecklingen i Taiwan?

BJ: Jag är väl inte jätteoptimistisk. I den nära framtiden tror jag att Kina kommer att acceptera det nuvarande status quo. Långsiktigt är jag mera orolig. Det som Kina säger sig vilja ha, det vill säga en fredlig återförening, känns alltmer orealistisk, och ligger längre och längre bort ifrån verkligheten.

Xi Jinping har lite målat in sig i ett hörn med sitt löfte om att knyta återföreningen till löftet om Storkinas renässans som ska vara uppfyllt år 2049. Den här utvecklingen är verkligen inte särskilt ljus.

ÅF: Hur tror du att utvecklingen kommer att påverka Sveriges förhållningssätt gentemot Kina?

BJ: Jag tror Sverige måste vara beredd på att de spänningar vi sett kommer att bli en långvarig trend, och kanske till och med kommer att försämras.

Samtidigt är det viktigt för svenska intressen att man upprätthåller och även fördjupar vissa kontakter med Kina. Än mer kommer det att handla om att hitta en balans mellan vilka kontakter med Kina som ska utvecklas, och vilka ska avvecklas. Något som kommer att kräva både kunskap och erfarenhet.

ÅF: Hur är, i dina ögon, den allmänna kunskapen om Kina idag?

BJ: Jag tycker nog att den allmänna kunskapen har förbättrats, inte minst inom media, där det skrivs betydligt mer om Kina idag än för fem år sedan. Sedan finns det en stor utvecklingspotential. Kina är något många har starka åsikter om, och åsikterna kan lätt bli ganska onyanserade.

Så det finns absolut behov av mer fördjupade och mer nyanserad kunskap. Det finns också en trend av att allt färre studenter vill läsa kinesiska, vilket är oroväckande. Här måste samhället tänka brett och långsiktigt för att se till att det framöver också finns tillräcklig med personer med kompetens och kunskap om Kina.

Björn Jerdén har en doktorsexamen i statsvetenskap från Stockholms universitet och en magisterexamen i internationella relationer från Malmö högskola. Han har gästforskat vid National Chengchi University, Taiwan National University, National Chen Kung University och Harvard University. 2016-2020 var han chef för Asienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet.

Följ Björn Jerdén och NKK på Twitter: @kinacentrum och @bjornjerden.