Demonstrationer i Tokyo mot den ryska invasionen av Ukraina, som fått såväl befolkning och myndigheter i Japan att visa större intresse än kanske någonsin tidigare att ta strid för de världsordning som sedan andra världskriget garanterat Japans säkerhet. (Bild: Syced, CC0, via Wikimedia Commons)

Japan satsar allt på att försvara efterkrigstidens världsordning

Denna artikel publicerades först den 4 september på East Asia Forum under rubriken “Japan doubles down on defending the post-war order“. Denna översättning publiceras i enlighet med Creative Commons licensavtal.

Japan följer helt med i västvärldens svar på Rysslands invasion av Ukraina. De strategiska konsekvenserna för Tokyo är ansenliga. Japans långvariga försök att nå ett formellt fredsavtal med sin granne i norr har nått vägs ände.

Vladimir Putins aggressioner har också fått debatten om landets egna strategi och framtida militära beredskap att ta fart i Japan. Viktigast av allt är att det japanska folket också har börjat se denna kris som en utmaning mot efterkrigstidens ordning, vilken de förlitat sig på för sin egen säkerhet.

När Ryssland invaderade Ukraina den 22 februari i år var Japans premiärminister Kishida Fumio snabb att ta ställning. Kishidas kabinett meddelade att man, tillsammans med G7-länderna, skulle införa sanktioner mot Ryssland och började samtidigt förbereda ekonomiskt stöd till Ukrainas regering. Under veckorna som följde bidrog Japan med humanitärt bistånd till evakuerade ukrainska invånare, men också med materiellt stöd till Ukrainas försvarsmakt.

Detta utgör en betydande strategisk förändring. Japans förre premiärminister Abe Shinzo lyckades inte förhandla fram något fredsavtal gällande territoriella konflikter efter andra världskriget med Putin, och Japans ansträngningar för att stärka de bilaterala relationerna misslyckades.

Japans diplomatiska ansträngningar gentemot Ryssland fokuserade på möjligheten att nå en kompromiss i den territoriella dispyten om ögruppen Kurilerna och förbättra den bilaterala relationen. Men det övergripande målet var bredare än så. Abe ville försöka lirka bort Ryssland från ett strategiskt partnertskap med Kina.

De diplomatiska ambitionen med Ryssland intensifierades efter att Japan och Kina kom i konflikt med varandra över ögruppen Senkaku i Östkinesiska havet, vilket resulterade i att Kinas kustbevakning och militär ökade sina aktiviteter i och omkring Japans territorialvatten. Abe hoppades att han, genom att stärka relationen till Putin, skulle kunna erbjuda Ryssland ett alternativ till samarbete med Kina.

2018 ifrågasatte Putin offentligt idéen om att Kurilerna alls låg på förhandlingsbordet. Ryssland gick så långt att de förstärkte sitt försvar på ögruppen.

Japanska direktinvesteringar i Ryssland minskade från 757 miljoner dollar 2012 — när Abe kom till makten — till 429 miljoner dollar 2020, när det stod klart att Putin inte hade någon ambition att underteckna ett fredsfördrag.

Tokyo har inte haft anledning att oroa sig för något direkt hot från Moskva. Ett fördjupat militärt samarbete mellan Ryssland och Kina gör det dock svårt för Japan att avfärda möjligheten att de två staterna kommer samarbeta vid en framtida konflikt. Det japanska flygvapnets styrkor har också skickat upp stridsflygplan för att bemöta intrång av ryska flygplan över 200 gånger om året sedan 2008, samtidigt som man ingripit vid ännu fler intrång av kinesiska militärflygplan i sydväst.

Sedan började kinesiska och ryska styrkor öva tillsammans. Ryska fartyg passerade vattnen kring den med Kina omstridda ögruppen Senkaku 2016. År 2019 avvek ryska flygplan från en gemensam övning mellan Ryssland och Kina och gick in i luftrummet ovanför ögruppen Takeshima — ett av Sydkorea och Japan omtvistat område — i ett medvetet försök att förvärra spänningarna mellan de två USA-allierade länderna.

Ryssland och Kina inledde också årliga gemensamma flygövningar med bombflygplan som kan bestyckas med kärnvapen över Japanska havet. Dessa övningar genomfördes senast under Quad-toppmötet i Tokyo då USA:s president Joe Biden besökte staden.

Den japanska befolkningen har stöttat Kishidas åtgärder för att försvara efterkrigstidens status quo. Ledarartiklar i medier och opinionsundersökningar visar ett överväldigande medhåll för denna inramning av Japans intressen. I mars 2022 uttryckte 85 procent av japanerna sitt stöd över Kishidas reaktion på invasionen av Ukraina.

Tokyos ställningstagande rörande den ryska invasionen speglar också de allt djupare strategiska relationerna mellan Japan och Europa. Japan har fördjupat sin samverkan med EU och utvecklat sitt partnerskap med Nato. Europeiska länder ser nu också kopplingarna mellan problemen i området kring Indiska oceanen och Stilla havet och sina egna säkerhetspolitiska och ekonomiska målsättningar. Diplomatiskt har europeiska länder intresse del i att motverka spridningen av kärnvapen i förhållande till Nordkorea, liksom i att slå vakt om den fria sjöfarten i internationella vatten.

Tokyo satsar på diplomati som ska säkra europeiskt stöd i händelse av liknande aggressionshandlingar i området kring Indiska oceanen och Stilla havet. Under sitt tal vid Natos toppmöte i Madrid den 29 juni i år menade Kishida att ”rysk aggression mot Ukraina inte är ett problem enbart för Europa, utan en kränkande handling som underminerar själva grunden för den internationella ordningen”.

I takt med utvecklingen av kriget i Ukraina, har fokuset på de kollektiva försvarsbestämmelserna som finns inskrivna i Natos artikel 5 öppnat för nya möjligheter till konsultation mellan Japan och andra allierade i Asien och Stillahavsområdet.

Kishida Fumios administration kommer att färdigställa en omfattande strategisk översyn i slutet av 2022, och en ny nationell säkerhetsstrategi ska offentliggöras. Rysslands invasion av Ukraina kommer spela en viktig roll i Japans bedömning av den geopolitiska navigering man nu måste förbereda sig för.

Men även Kina kommer spela en viktig roll. För Japan skulle acceptansen av aggression likt den som Ryssland utövat öka risken för att även Kina tar tillfället i akt att agera militärt. Putins vidhållande av en alternativ rysk historeskrivning för att rättfärdiga sin invasion har tydliga paralleller med president Xi Jinpings syn på Kinas territoriella anspråk.

Den ryska invasionen har också påverkat den nya tioåriga försvarsplan som ska staka ut kursen för Japans militära framtidsplaner. Japan måste nu oroa sig mer än någonsin för att Moskva och Peking kommer att gå samman mot landet.

De tilltagande provokationerna från Kinas militär gentemot USA och andra länder spär på oron för stabiliteten i Taiwan-sundet under de kommande månaderna och åren. De skarpa militärövningar som Kina genomförde efter att USA:s talman Nancy Pelosis besökt Taiwan visar på ett uppsving kapaciteten att synkronisera olika vapenslag och verka över större ytor i syfte att kontrollera vatten och luftrum kring Taiwan.

Japan kommer att göra stora satsningar på sin militära förmåga och vidare undersöka hur man kan svara mot en samling allt mer fientliga grannar. Det var en risk Kishida var villig att ta i och med strategin att stärka stödet för efterkrigstidens “regelbaserade världsordning”, och det är en risk som Japan inte kan undvika när spänningarna över Taiwan-sundet fortsätter öka.

Artikeln är skriven av Sheila A. Smith vid tankesmedjan Council of Foreign Relations.

Texten är översatt av Petra Lindblom och redigerad av Jojje Olsson.

Se nedan en tråd på Twitter som ingående förklarar den olösta territoriella konflikten mellan Japan och Ryssland sedan andra världskrigets slut: