Jojje OlssonI takt med att missnöjet över Kinas nolltolerans mot Covid-19 ökar bland befolkningen, så tilltar även censuren mot sådana åsikter i medier och på internet.
Det bisarra i situationen kan exemplifieras av att Zhong Nanshan, Kinas främsta expert på Covid-19, tidigare denna månad skrev en artikel i det engelskspråkiga magasinet National Science Review, med budskapet att landets strategi framöver måste överges till fördel för ett uppöppnande som möjliggör att ekonomin och samhället kan fortsätta utvecklas.
När en kinesisk översättning av denna artikel dök upp i landets medier tidigare denna vecka, så censurerades den omedelbart.
Att censuren är omfattande märks i min kommunikation med vänner i Kina. Ett av många exempel kom under gårdagen i form av ett meddelande på Facebook Messenger från en av dem.
Efter att jag tagit emot meddelandet, så skickade hon ännu ett meddelande och noterade att den ursprungliga texten nådde mig två dagar för sent. Det hör enligt henne till vanligheterna att meddelande som skickas via utländska tjänster ”fastnar” innan de faktiskt skickas iväg, om alls.
Enligt uppgift så fungerar VPN och liknande mjukvaror som behövs för att kringgå Kinas brandvägg nu mer skakigt än på länge. Ungefär som det tidigare brukade vara ett par dagar om året i samband med politiska toppmöten i Kina, med skillnaden att dessa störningar nu pågår konstant.
Min vän sade vidare att stämningarna i samhället och på sociala medier är extremt obehaglig. Fristående medier eller användare som på olika vis kritiserar myndigheternas åtgärder mot Covid-19 eller ens uppmärksammat att dödsfall inträffar i Shanghai antingen censureras eller attackeras.
Istället frodas ett narrativ om att nolltoleransen – som i ökad utsträckning tillskrivits Xi Jinping personligen – är den enda rätta vägen. ”Deprimerande, skrämmande och oroande” var ord min vän använde för att sätta ord på atmosfären, och avslutade sedan med att berätta hur hon i själva verket är ”väldigt rädd” för att alls ha kontakt med mig just nu.
Censuren beror på att myndigheternas ambition att fortsätta bemöta viruset med nuvarande nolltolerans.
Tidigare i veckan uteslöt landets hälsominister Ma Xiaowei några som helst lättnader i kontrollen av viruset innan den viktiga partikongressen i höst, där Xi Jinping förväntas utses till ledare för en kontroversiell tredje mandatperiod. Tvärtom sade Ma att ännu hårdare åtgärder är att vänta, för att undvika ett större utbrott av Covid-19.
Detta följdes av ett uttalande från Wu Zunyou, chefsepidemiolog vid Kinas center för att motverka smittsamma sjukdomar, alltså ungefär att likställa med en kinesiska Anders Tegnell. Han uppmanande landets invånare att ”mentalt förbereda sig” på en lång kamp mot Covid, och samtidigt ha förtroende för att denna kamp går att vinna.
Den rådande situationen har gett upphov till så kallad ”Covid-shaming”. Det innebär dels att personer som misstänks vara positiva eller varit i kontakt med någon som testat positivt, sätts i karantän eller förs till isolering efter att deras grannar rapporterat saken till myndigheterna.
Dels innebär det konflikter som uppstår mellan grannar, i familjer, bland personer från olika delar av landet eller mellan de som tidigare varit Covid-positiva, då åtgärderna mot viruset kommer på tal.
Bara i Shanghai har 400 000 nya fall av Covid-19 registrerats sedan förra månaden. Men som jag ingående förklarade i veckans upplaga av Kinamedia nyhetsbrev, så är denna oreda ingalunda begränsad till Shanghai.
Sammanlagt beräknas omkring 400 miljoner kineser nu omfattas av någon form av lockdown.
Det är lätt att förstå varför, om man läser gårdagens artikel ”China’s Covid shutdowns go far beyond Shanghai” i New York Times.
Där beskrivs hur staden Wuhu med 2,4 miljoner invånare plötsligt stängdes ner på grund av att ett enda fall upptäckts. En mindre stad vid namn Qindong gick ett ännu märkligare öde till mötes. Den stängdes ner utan att ett enda fall där observerats; det räckte att en invånare bekräftats ha haft kontakt med en smittad person i en annan stad.
Som Kinamedia tidigare noterat, så har alla dessa ingrepp fått temperamentet att koka över på många håll. Från Shanghai har rapporter kommit om att motståndet från vanliga invånare i vissa fall gör det svårt för tjänstemännen att implementera åtgärderna.
Den smått humoristiska inspelningen nedan av ett telefonsamtal mellan en tysk man och en tolk som förmedlar myndigheternas instruktioner visar på den irritation som råder.
Mannen och hans familj är alla Covid-negativa, men ska ändå tas till myndigheternas faciliteter för karantän. Han kallar situationen för ska och vanära för Shanghai, Kina och kommunistpartiet och tillägger att hela världen just nu skrattar åt Kina:
Have a listen to this conversation in English between a #German man and somebody passing on a message from officials in #Shanghai wanting him to go to a centralised isolation centre. It gives you an idea of how #China’s “zero #Covid” system is coming apart causing great distress. https://t.co/qhjIlJ2Rdz
— Stephen McDonell (@StephenMcDonell) April 20, 2022
Föga förvånande så har även denna inspelning censurerats, sedan den började cirkulera på Kinas sociala medier.
Givetvis så finns även flera historier från kineser som har råkat illa ut. Merparten censureras, men flera når innan den västerländska medier, där de inte bara får vara kvar utan även kan läsas på engelska av omvärlden.
En historia som sticker ut är den kinesiska advokat bosatt i USA som spenderade 70 000 kronor på flygbiljetter för att hälsa på sina föräldrar under det kinesiska nyåret. Men under de tre månader han spenderade i Kina, tvingades han sitta i karantän och isolering alla dagar utan två.
Detta sedan han själv testat positivt trots negativt test innan avresa – samt att en person han suttit på samma buss som under sin första dag i frihet testat positivt. Advokaten fick lämna Kina utan att ha lyckats träffa sina föräldrar.
En längre redogörelse från en invånare i Shanghai publicerades under gårdagen i The Guardian. Den innehåller flera intressanta och anmärkningsvärda detaljer om allt från matbrist till de psykologiska effekterna som ovissheten för med sig.
Den anonyma artikelförfattaren var en av många kineser som 2020 återvände till Kina från utlandet, delvis på grund av rädsla för den bild av virusets utbredning i väst som målades upp i kinesiska medier. Nu har hen istället suttit i karantän en handfull gånger, och är fast i vad som beskrivs som ”en nolltolerans-lockdown utan slut”.
Det finns dock inget kaos som inte också för med sig en humoristisk dimension. För en fingervisning om hur långt man går för att genomdriva ”nolltoleransen” mot Covid-19 i Kina, se testerna på hundar och höns nedan:
Chicken testing. pic.twitter.com/59XIy3huL6
— 💙💛 RF Parsley (@sanverde) April 19, 2022
