Jojje OlssonUnder gårdagen blev Rysslands president Vladimir Putin första utländska statschef på närmare två år att träffa sin kinesiska motpart Xi Jinping, då den senare inte lämnat Kina eller träffat tillresta dignitärer sedan strax efter utbrottet av Covid-19.
Redan på förhand sade den ryska ambassadören i Kina att en ”överraskningsgåva” väntade på Putin när han anländer för att närvara vid invigningen av pågående vinter-OS i Peking.
Det är oklart om denna gåva syftade på det nya olje- och gasavtal innebär ryska intäkter på omkring 1 000 miljarder kronor de kommande årtiondena, eller det diplomatiska stöd som Xi erbjöd i konflikten kring Ukraina.
Detta stöd bestod i sedvanliga formuleringar kring respekt för suveränitet och fördömanden av den så kallade ”kalla kriget-mentalitet” som man menar att väst uppvisar. Men budskapet innehöll denna gång också uppbackning för Putins krav om att NATO inte får utvidgas.
Det gemensamma uttalandet efter mötet mellan de båda ledarna – som här kan läsas i sin helhet – innehöll bland annat följande stycke:
The sides oppose further enlargement of NATO and call on the North Atlantic Alliance to abandon its ideologized cold war approaches, to respect the sovereignty, security and interests of other countries, the diversity of their civilizational, cultural and historical backgrounds, and to exercise a fair and objective attitude towards the peaceful development of other States.
Uttalandet kan tyckas motstridigt; i samma mening som Kina och Ryssland motsätter sig att fler länder blir medlemmar i NATO, så uppmanar man även till respekt för andra länders suveränitet och intressen.
Budskapet går även stick i stäv med den utrikespolitiska linje som Peking ofta framhåller att man agerar efter, nämligen att aldrig lägga sig i andra länders så kallade interna angelägenheter.
Icke desto mindre är det viktigt att greppa innebörden av uttalandet. Att Kina motsätter sig en utökning av NATO:s medlemsstater, innebär alltså i praktiken att världens största land vill förhindra att Sverige blir medlem av västerlandets viktigaste försvarsallians.
Ska vi nu alltså räkna in risken för repressalier inte bara från Ryssland utan även från Kina, när vi fattar våra beslut kring europeisk säkerhetspolitik? Kommer den kinesiska ambassaden i Stockholm motarbeta aktörer som förespråkar ett svenskt NATO-medlemskap?
Gårdagens gemensamma uttalande måste tas för vad det är: en tydlig kinesisk ambition att styra Sveriges utrikespolitik.
