Jojje OlssonFör andra gången på ett halvår så utspelar sig omfattande säkerhetspolitiska oroligheter i ett av Kinas västra grannländer. På många vis är riskerna denna gång högre för Peking, som delar en närmare 1 800 kilometer lång landgräns med Kazakstan, jämfört med de 80 kilometer av bergsmassiv som skiljer landet från Afghanistan.
Denna landgräns går dessutom längs med den oroliga regionen Xinjiang, där en och halv miljon etniska kazaker är bosatta.
Kazakstan är också viktigare än Afghanistan för Kinas geopolitiska ambitioner i regionen. Något som bland annat märktes av att det var i den tidigare kazakiska huvudstaden Astana som president Xi Jinping först 2013 offentliggjorde en tidig version av sitt personliga prestigeprojekt de nya sidenvägarna.
South China Morning Post återger siffror från den kinesiska ambassaden i Kazakstan som ger vid handen att Kina investerade 19,2 miljarder dollar i landet under perioden 2005-2020. Vidare beräknas 56 stycken av kinesiska aktörer stöttade projekt till ett värde av 24,5 miljarder färdigställas till år 2023.
2020 uppgick Kazakstans handel med Kina till 21 miljarder dollar, jämfört med 10 miljarder dollar med Ryssland och två miljarder dollar med USA. Kinesiska företag utvann även enligt Moscow Carnegie Center 17 procent av Kazakstans olja år 2019, medan ryska företag endast stod för tre procent.
Men när det kommer till militärt och säkerhetspolitiskt inflytande, så visar de våldsamma protesterna mot den kazakiska regimen att Kina fortfarande ligger långt efter Ryssland i Centralasien.
Demonstrationerna i Kazakstan, som utlöstes av höjda bensinpriser och resulterat i minst 164 döda, påbörjades 2 januari.
Redan 6 januari skickades tusentals ryska fallskärmstrupper in i landet, efter att den kazakiska regeringen gjort en formell förfrågan till säkerhetspakten Collective Security Treaty Organization, där Ryssland dominerar och Kina inte ens är medlem.
Enligt Wall Street Journal tyder det mesta på att det kinesiska ledarskapet blev tagna på sängen av oroligheterna i Kazakstan. I klar kontrast till Moskvas snabba och beslutsamma reaktion så intog Peking en hållning som gick ut på att vänta och se.
Först 7 januari, efter att ryska trupper redan anlänt till Kazakstan, gjorde Xi Jinping och det kinesiska utrikesministeriet de första uttalandena om situationen:
China’s Xi Jinping slams “color revolution” by “foreign forces” in a message to Kazakhstan’s President Tokayev, pledging “necessary support”: “You took forceful measures at a critical moment, rapidly calmed down the situation, showed a statesman’s responsibility and commitment.”
— Stuart Lau (@StuartKLau) January 7, 2022
China has noticed that Kazakhstan is taking a series of measures to counter terrorism and defend stability. China supports all its efforts in quelling the situation and firmly opposes external forces that incite violence and chaos in the region, FM spokesperson Wang Wenbin said. pic.twitter.com/t0P59ZDGj4
— Global Times (@globaltimesnews) January 7, 2022
Vid en första anblick kan det framstå som en utmärkt lösning för Peking att ryska trupper tar hand om säkerhetsläget, medan kinesiska företag och myndigheter kan berika sig genom handel och utvinning av kazakiska naturresurser.
Som Kinamedia tidigare rapporterat, så har ju relationen mellan Kina och Ryssland blivit allt bättre på senare tid, särskilt givet de båda auktoritära ländernas geopolitiska konflikt med USA.
Men situationen är inte fullt så enkel. Bristen på tillförlitlighet är stor mellan de båda länderna, som senast 1969 utkämpade regelrätta gränsstrider. Ryssland ser dessutom Centralasien som sin egen bakgård, och ser inte helt oproblematiskt på Kinas ökade närvaro i regionen.
Analytikern Niva Yau – som är baserad i Kirgizistan och som jag tidigare intervjuat för Expressens räkning om Kinas relation till talibanerna – säger till Wall Street Journal att Ryssland kan dra nytta över sin militära närvaro i Kazakstan genom att exempelvis skaffa sig en hävstång över Kinas investeringar i landets energisektor:
A worst-case scenario for Beijing, Ms. Yau says, would have Moscow taking advantage of the situation to push Kazakhstan to allow the Eurasian Economic Union, a trading bloc of former Soviet states favored by Moscow to counterbalance the European Union, to impose tariffs on oil and gas originating from and transiting through Kazakhstan. Such a move, which would apply to supplies from Turkmenistan and Uzbekistan bound for China, would be aimed at increasing Russia’s leverage over China’s energy purchases from Central Asia, she said.
Hon understryker även att Kazakstan – Asiens fjärde största land med en yta större en Grönland – är en mycket viktig hubb för handel och resande, som Kina inte vill ska falla under rysk kontroll.
Det är dock viktigt att notera att det här finns olika uppfattningar om anledningen till Pekings passiva hållning i förhållande till Moskva. En Kinaexpert från Carnegie Moscow Center säger till Wall Street Journal att Kina helt enkelt saknar de resurser som Ryssland besitter för detta uppdrag.
Experten i fråga framhåller att det bara är ryska militären som förfogar över välförberedda fallskärmstrupper bekanta med Kazakstan som dessutom talar samma språk som lokalbefolkningen.
Andra röster gör gällande att Peking inte alls är intresserade att lägga sig i kazakisk inrikespolitisk maktkamp, och gärna ser att ryska trupper gör grovjobbet för att garantera landet stabilitet. Oavsett vem som kommer ut vinnande ut demonstrationer och politiskt kaos, så kan ett samarbete med Kina inte undvikas givet landets ekonomiska makt.
Ändå framstår det som sannolikt att utvecklingen fått Kina att omvärdera sårbarheten av sina investeringar i Kazakstan och nyligen även Afghanistan.
I takt med att de nya sidenvägarna rullats ut, har Peking känt sig allt tryggare i medvetenheten om att man har flera ekonomiska hävstänger att spela ut i regionen. Nu framstår det snarare som att de omfattande kinesiska investeringarna i Kazakstan fortsätter fungera på rysk nåder.
Kanske var det därför som Kina sent omsider i går erbjöd den kazakiska regeringen hjälp med att bekämpa inte bara de utländska aktörer som landets president Kassym-Jomart Tokayev påstår ligger bakom oroligheterna.
Bland andra South China Morning Post uppmärksammar hur Kinas utrikesminister Wang Yi i ett telefonsamtal med sin kazakiska kollega under gårdagen dessutom erbjöd hjälp i kampen mot terrorism, separatism och religiös extremism.
Detta är en referens till kampanjen mot uigurer och andra etniska minoriteter som Kina driver i regionen Xinjiang, som alltså delar gräns med Kina. Ironiskt nog har denna kampanj resulterat i ett mycket dåligt rykte för Kina bland den kazakiska befolkningen.
I Kazakstan bor nämligen hundratusentals etniska uigurer som emigrerat från Kina under flera generationer. Dessutom har över 100 000 etniska kazaker de senaste årtiondena flyttat till Kazakstan för att undkomma förföljelserna i Kina.
Wall Street Journal framhåller hur flera protester hållits utanför Kinas diplomatiska beskickningar i Kazakstan de senaste åren, som ett direkt svar på behandlingen av kazaker och uigurer i Xinjiang.
Analytiker säger vidare till tidningen att även om relationen med Moskva är komplicerad av historiska anledningar, så är inställningen till Ryssland mer positiv bland den kazakiska befolkningen jämfört med Kina, mot vilket inställningen istället präglas av misstänksamhet och rädsla.
Vid sidan av att oroligheterna i Kazakstan kan spilla över till Xinjiang, så har den kinesiska ledningen alltså anledning att vara ängsliga för Rysslands klara övertag vad gäller militär och säkerhetspolitik i ett område där Kinas investeringar är så pass stora.
