Efter att bland annat Australien och Nya Zeeland på senare tid har börjat öppna upp sina gränser och acceptera nödvändigheten av att leva sida vid sida med COVID-19, framhålls det allt oftare hur Kina nu är det sista landet att bedriva en så kallad ”nolltolerans” mot viruset.
Gränsen är fortfarande helt stängd för utlänningar som inte har arbets- eller uppehållstillstånd. För de som har tillstånd att vistas i Kina gäller en tre veckor lång karantän i hotell eller myndigheternas faciliteter vid inresa, samtidigt som det är i princip omöjligt att ta emot besök eller ordna med visum ens till partner eller närmaste familjemedlemmar.
Dessa regler har i mer eller mindre samma utsträckning gällt under 18 månaders tid, och myndigheterna har heller inte presenterat någon tidsplan för eventuella lättnader.
Det är därför inte konstigt att många börjar se sig om efter alternativ, särskilt när flera andra länder börjar öppna upp. Nu i veckan citerade Financial Times Ker Gibbs och Alan Beebe, ordförande för Amerikanska handelskammaren i Shanghai respektive Peking, som varnade för en ”massutvandring” från Kina.
Tidningen citerar vidare en ny undersökning av 338 företag som är medlemmar i Amerikanska handelskammaren. Av dessa upplever över 70 procent svårigheter med att locka utländsk personal till Kina eller få dem att stanna. Den vanligaste anledningen till detta uppges vara restriktioner i samband med COVID-19.
De båda ordföranden planerar själva att lämna landet inom en snar framtid. Gibbs understryker den viktiga roll som öppenhet, utländskt kapital och expertis spelat i Kinas snabba utveckling. Nu pekar han på svårigheten att ens locka chefer till landet, samtidigt som utländska studenter ”nästan försvunnit helt och hållet”.
Det råder ingen tvekan om att kinesiska myndigheters hantering av pandemin har varit framgångsrikt. Trots världens största befolkning har Kina – enligt officiella siffror – haft mindre än 100 000 insjuknade och knappt 5 000 döda i COVID-19.
De imponerande talen har – vid sidan av stängda gränser – säkerställts genom bland annat testning, smittspårning och lokala lockdowns. Metoderna framstår för många utomstående som hårdhänta, men samtidigt har den låga smittspridningen tagits som intäkt för den kinesiska regimens regeringsduglighet.
At ändra kurs skulle vara att erkänna bristerna i den modell som partiet Bland andra New York Times framhåller hur nationalism blivit en av drivkrafterna för att stå fast vid nolltoleransen mot viruset:
For many Chinese, the low case numbers have become a source of national pride. Xi Jinping, China’s leader, has repeatedly pointed to the country’s success in containment as proof of the superiority of its governance model.
(…)
As the virus barreled across the rest of the world, that narrative changed. China’s strict lockdowns and mass testing campaigns, once criticized as heavy handed, became models for other countries. As deaths mounted in western democracies, Mr. Xi repeatedly emphasized how quickly China had flattened its caseload. Outrage about the initial response to Wuhan gave way to at-times strident nationalism.
Tidningen exemplifierar denna nationalism med en kinesisk expert på infektionssjukdomar, som tidigare i år blev kallad för ”utländska aktörers lakej”, när han föreslog att även Kina måste lära sig att leva med viruset i framtiden.
Myndigheterna i Hongkong – ett regionalt finanscentrum länge känt för sin dynamik och kreativitet – har tagit efter Pekings strategi med nolltolerans. Stadens näringsliv har under flera veckor uppmanat till lättnader vid gränsen samt den tre veckor långa karantän i något av Hongkongs ökänt dyra hotellrum som gäller för alla inresande.
I slutet av oktober gick dock regeringschefen Carrie Lam tvärtom ut och meddelade att en rad undantag som tidigare gällt för den tre veckor långa karantänen upphör, samt att alla patienter som återhämtat sig från COVID-19 måste stanna ytterligare två veckor på sjukhuset.
Konsekvenserna är liknande även i Hongkong. Wall Street Journal citerar en näringslivsorganisation som efter att ha frågat över 150 finansföretag konstaterade att 73 procent upplevde svårigheter att locka till sig eller behålla personal med särskild kompetens.
Enligt samma undersökning överväger 48 procent av utländska företag att flytta delar av sin personal eller viktiga ansvarsområden bort från Hongkong, på grund av osäkerhet kring när uppöppning eller lättnader kommer ske.
Vidare har enligt Financial Times antalet amerikanska företag som nu har sitt regionala högkvarter i Hongkong minskat med 10 procent sedan i fjol till 254, vilket är den lägsta noteringen på 18 år.
De utbredda restriktionerna kan i Kinas fall framstå som stränga med tanke på att över 75 procent av befolkningen är fullt vaccinerad. I Hongkongs fall kan skärpningen också verka omotiverad med tanke på att staden sedan pandemins början endast haft drygt 12 000 smittade och 213 döda, med bara några enstaka nya fall under hösten.
Bland andra Wall Street Journal citerar Carrie Lam säga att medan internationellt resande och affärer med utlandet är viktiga, så är Kina mycket viktigare i jämförelse. Kopiering av Pekings stränga påbud bör alltså ses i ljuset av att Hongkongs myndigheter mer än någonting annat prioriterar att gränsen till fastlandskina så snabbt som möjligt kan öppna på nytt.
I Kinas fall handlar den fortsatt hårda kontrollen om att vad vill undvika smittospridning och annan oreda inför ett par viktiga evenemang som ska äga rum i huvudstaden nästa år.
Peking står värd för vinterolympiaden i februari, och nästa höst även för den viktiga partikongress där Xi Jinping – som inte lämnat Kina på över 21 månader – förväntas utses till kommunistpartiets generalsekreterare för en tredje ämbetsperiod.
Även om chefen vid Kinas center för hantering av smittsamma sjukdomar nyligen sade att Kina borde börja öppna upp efter att 85 procent av befolkningen är vaccinerad, så kan de alltså ändå dröja längre ändå. Något som kan anas genom de oerhört strikta restriktionerna efter landets största utbrott någonsin av Delta-varianten, som spridits över norra Kina de senaste veckorna.
Myndigheterna har å sin sida ännu inte hintat om när en eventuell öppning kan komma att ske. Financial Times intervjuar analytiker som menar att ”nolltolerans” – med nuvarande gränsrestriktioner och karantän – reserestriktioner kan komma att gälla till slutet av nästa år.
I början av augusti publicerade Kinamedia artikeln ”Vad händer om Kina aldrig öppnar upp efter pandemin?”, en artikel översatt från The Wire China om de långsiktiga konsekvenserna om världens största land fortsätter hålla sina gränser stängda.
LÄSTIPS:
”China doubles down on zero-Covid as it battles most widespread outbreak since Wuhan” (CNN)
”Departing US business chiefs warn of expat exodus from China” (Financial Times)
”Why China Is the World’s Last ‘Zero Covid’ Holdout” (New York Times)
”China Sticks to Covid-Zero Policies, Despite Rising Pressure to Ease Restrictions” (Wall Street Journal)
”Hong Kong doubles down on Covid restrictions to fall into line with mainland China” (The Guardian)
