Bild frÄn premiÀren av den nationalistiska filmen "1921" tidigare denna sommar. Trots att filmen var menad att hylla kinesiska ledare, sÄ drabbades den av en bojkott frÄn nationalister som tyckte att skÄdespelarna var för unga för att kunna portrÀttera ledarna pÄ ett bra vis.

Hur mÄr egentligen kinesisk film?

18 oktober, 2021

I dag för 70 Är sedan pÄgick Koreakriget för fullt. I dag för 110 Är sedan hade Xinhairevolutionen pÄgÄtt i nÄgra dagar, och skotten i Wuchang som initierade denna hÀndelse blev början pÄ slutet för Qingdynastin och den definitiva Àndpunkten för det kinesiska kejsardömet.

I dag för…

Det eviga sökandet efter ett starkt IP-vÀrde (Intellectual Property) för en filmserie verkar Àntligen ha burit frukt inom Kinas filmindustri. Ett datum inom en snar framtid anvÀnds för att se om man kan göra en film för att hylla en hÀndelse som tidigare har intrÀffat pÄ samma datum.

Vem kunde ana att det skulle bli de “röda filmerna”, de filmer som betecknas “main melody” (äž»æ—‹ćŸ‹), de sĂ„ kallade propagandafilmerna som utgör den nya kinesiska filmvĂ„gen?

Den senaste kinesiska krigsfilmen “The Battle at Lake Changjin” ligger redan pĂ„ fjĂ€rde plats pĂ„ listan över filmer med största intĂ€kter nĂ„gonsin i Kina. Med tanke pĂ„ att filmen hade premiĂ€r för bara drygt tvĂ„ veckor sedan, sĂ„ finns det fortfarande en en möjlighet att den klĂ€ttrar Ă€nnu högre upp pĂ„ denna lista.

Den nya krigsfilmen ”The Battle at Lake Changjin” innehĂ„ller förutom nationalistisk propaganda en historieskrivning av Koreakriget som inte riktigt sammanfaller med bilden i vĂ€st eller i Sydkorea.

PĂ„ elfte plats ligger “My People, My Country”, som redan har fĂ„tt tvĂ„ uppföljare med likartat ideologiskt och tematiskt innehĂ„ll. Dels “My People, My Homeland” som ligger pĂ„ plats 15 gĂ€llande intĂ€kter och som jag recenserade pĂ„ Kinamedia, dels “My Country, My Parents” som ligger kring plats 50 pĂ„ listan över inspelade intĂ€kter.

Vad betrĂ€ffar de tvĂ„ nya filmerna “Wolf Warrior 2” och “Operation Red Sea” – som ligger pĂ„ första respektive Ă„ttonde plats i intĂ€kter – kanske dessa tvĂ„ inte kan rĂ€knas som renodlade sĂ„ kallade main melody-filmer, Ă€ven om det nationalistiskt prĂ€glade innehĂ„llet helt klart pĂ„minner om denna kategori.

Krigsfilmer och main melody-filmer Ă€r populĂ€ra, men ibland dyker det upp en komedi som gör stor succĂ©. Speciellt om Shen Teng (æČˆè…Ÿ) spelar huvudrollen som i “Hi Mom” (nummer 2 pĂ„ den historiska intĂ€ktslistan) och “Hello Mr.Billionaire” (nummer 18 pĂ„ samma lista).

Det hĂ€r med att vara skĂ„despelare Ă€r dock inte alltid det lĂ€ttaste, framför allt inte i Kina. Filmen “1921” fick kritik för att vara alldeles för kommersiell. Exempelvis skapade anvĂ€ndningen av unga stjĂ€rnor i filmen reaktioner över portrĂ€tteringen av Kinas forna ledare, vilket ledde till krav pĂ„ bojkott frĂ„n nationalistiska internetanvĂ€ndare.

Vidare har det varit helt tyst kring en av landets allra största skĂ„despelerskor, Zhao Wei (蔔薇), Ă€ven kĂ€nd som Vicky Zhao, sedan i augusti. Hennes filmer har försvunnit frĂ„n tv-tablĂ„er och streamingtjĂ€nster, och hon stĂ„r dessutom Ă„talad för ekonomisk brottslighet.

Dessutom har Zhao misstÀnkliggjorts för sina nÀra band till Alibabas Àgare Jack Ma.

Privatlivets inverkan pÄ kinesiska skÄdespelares karriÀrmöjligheter och framtid syntes dock Ànnu tydligare i fallet med Zheng Shuang, som i slutet av sommaren dömdes till över 400 miljoner kronor i böter för skattebrott.

Zheng Àr ökÀnd för sina stökiga privata relationer, vilka innefattar sÄvÀl skilsmÀssor som resor till USA för att skaffa barn med hjÀlp av surrogatmammor. Beteenden som gÄr stick i stÀv mot de moraliska förebilder som det styrande kommunistpartiet vill att dagens skÄdespelare ska vara.

SkÄdespelerskan Zheng Shuang dömdes nyligen till 400 miljoner kronor i böter, vilket sannolikt hÀnger samman med att myndigheterna ogillar hennes stökiga privatliv.

De senaste analyserna av biljettförsÀljningen i Kina frÄn Nikkei Asia och South China Morning Post (SCMP), visar att detta inte Àr nÄgot bra Är för Hollywood och att marknadsandelarna för utlÀndska filmer pÄ kinesiska biografer minskar för varje Är.

De senaste tvÄ Ären gÄr förvisso att skylla pÄ den vÀrldsomspÀnnande pandemin. Men Hollywoods nedÄtgÄende trend i Kina mÀrktes Àven tidigare Àn sÄ. FrÄn att ha haft cirka 46 procent av marknaden 2017, stod Hollywood i fjol för endast 20 procent av de sÄlda biobiljetterna i Kina.

Men av allt att döma verkar den kinesiska filmmarknaden Ă€ndĂ„ mĂ„ bra utifrĂ„n ett marknadsperspektiv. Och om man ska tro den kinesiska filmbyrĂ„n (China Film Administration, äž­ć›œç””ćœ±ć±€) har Ă„rets sommar varit den nĂ€st bĂ€sta sommaren nĂ„gonsin nĂ€r det kommer till hur nöjd publiken har varit med de filmer som visats.

Tre av de filmer som finns bland publikens fem favoriter Ă€r “1921”, “The Pioneer” och “Chinese Doctors”.

“The Pioneer” och filmens inslag av propaganda har jag tidigare nĂ€mnt hĂ€r pĂ„ Kinamedia.

“Chinese Doctor” Ă€r rent konceptuellt rĂ€tt lik nationaldagsfirande-trilogin, som ovannĂ€mnda ”My People, My Country” med uppföljare kallas av nyhetsbyrĂ„n Xinhua, eftersom filmtitlarna pĂ„minner om varandra och samma skĂ„despelare dyker upp i de olika filmerna.

Först kom “Chinese Pilot” och sedan “Chinese Doctors”, som bĂ„da har Zhang Hanyu i huvudrollen. BĂ„da filmerna mĂ„lar ut det vanliga folket som en massa vilken fĂ„r panik och blir vĂ„ldsamma, men sedan vaggas till ro och rĂ€ddas av filmens protagonister. “Chinese Doctors”, som handlar om Wuhan under lockdown i januari 2020, Ă€r en röra av brandtal, slowmotion-scener och otaliga positivt laddade klimax som pĂ„gĂ„r i tvĂ„ timmar.

I ”Chinese Doctors” kan kinesiska doktorer som agerar efter myndigheternas direktiv ses rĂ€dda en uppskrĂ€md allmĂ€nhet som röds det nya coronaviruset.

Nu nÀr vi har tagit tempen pÄ den populÀrkulturella filmen Àr det lÀge att frÄga sig vad som sker med den smalare filmen, eller den sÄ kallade arthouse-filmen.

Nu i helgen hade faktiskt filmen “Saturday Fiction” av Lou Ye (湄烹) premiĂ€r i Kina, trots att den först visades pĂ„ Venedigs filmfestival för tvĂ„ Ă„r sedan. PĂ„ tre dagar spelade filmen in cirka 16 miljoner kronor. Detta kan jĂ€mföras med “My Country, My Parents” som spelade in ca 1,7 miljarder kronor pĂ„ mindre Ă€n tre veckor.

Lou Ye har inte ens fĂ„tt tillstĂ„nd att visa hĂ€lften av sina filmer i Kina, dĂ„ innehĂ„llet i mĂ„nga av dem bedömts vara för kĂ€nsligt. Bland annat visade han “Summer Palace” utan tillstĂ„nd pĂ„ Cannes filmfestival 2006, vilket ledde till att filmen blev censurerad i Kina och Luo Ye sjĂ€lv belades med tillfĂ€lligt yrkesförbud.

MÄnga av de stora regissörerna frÄn förr som utgör en del av den sÄ kallade femte generationens regissörer, har pÄ grund av rÄdande politiska förhÄllanden Àndrat inriktning pÄ sina filmers tematiska innehÄll under de senaste Ärtiondet.

Chen Kaige (é™ˆć‡Żæ­Œ), som regisserade “FarvĂ€l, min konkubin” (1993), var med och regisserade den redan nĂ€mnda krigsfilmen “The Battle of Lake Changjin”. Huang Jianxin (黄ć»ș新) har i princip varit med pĂ„ ett hörn pĂ„ alla de senaste tio Ă„rens stora main melody-filmer.

Man kan hoppas att Lou Ye bryter mot denna trend, men annars verkar det som att endast Jia Zhangke (èŽŸæšŸæŸŻ), bland annat kĂ€nd för ”A Touch of Sin” (2013) som nominerades till Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes, Ă€r sann sin auteur-anda.

Det vĂ€rsta som kan hĂ€nda Ă€r nog att göra en Li Yang (李杚), regissören bakom “Blind Shaft” (2003) “Blind Mountain” (2007), tvĂ„ av de bĂ€sta kinesiska filmerna som producerats.

NĂ€r han sedan skulle avsluta sin Blind-trilogi sĂ„ gjordes detta i total besvikelse. Hans sista film “Blind Road” (2021) var den absoluta motsatsen till de första tvĂ„, dĂ€r det bara fanns totalt förblindande mörker. Nu trĂ€dde istĂ€llet Kinas statliga institutioner fram och rĂ€ddade dagen.

SÄ nu nÀr nationaldagsfirande-trilogin Àr inne pÄ sina sista dagar, vilka slags filmer kan man dÄ förvÀnta sig bli populÀra bland kinesiska biobesökare framöver?

Just nu verkar vĂ€ldigt mĂ„nga kineser se fram emot att titta pĂ„ Hollywoodfilmer. “Dune”, “Venom” och “James Bond: No Time to Die” har alla höga siffror i “vill-se” (æƒłçœ‹) kategorin pĂ„ kinesiska filmsidor.

Desto mer överraskande Ă€r att den japanska filmen “Departures” (2008) Ă€r den film som medlemmarna pĂ„ Douban – ett socialt nĂ€rverk med inriktning pĂ„ film, musik och böcker – ser fram emot mest.

Det mÄ vara för tidigt att förkunna Hollywoodfilmens kommande död i Kina. Men det kan vara vÀrt att peka pÄ hur problematiskt det Àr för amerikansk film att krÀla i stoftet endast för att blidka det kinesiska kommunistpartiets vilja. Det Àr inte första gÄngen vi köper villfarelsen att partiet kommer att reformera sig sjÀlvt, sÄ lÀnge vi ger varandra tillgÄng till respektive marknad.

Men det finns uppenbarligen vinnare Ă€ven i denna utveckling. SkĂ„despelaren Shen Teng Ă€r som sagt en av dem. Shen Teng kommer ocksĂ„ att dyka upp pĂ„ nytt under Kinas största filmvecka, den kinesiska nyĂ„rsveckan (æ˜„çŻ€) i början av februari, en vecka dĂ„ nya rekord vanligtvis sĂ€tts vad gĂ€ller biljettförsĂ€ljning.

Shen Teng Àr med i tvÄ filmer som har premiÀr denna vecka i februari. Den numera utfrysta Zhao Wei Àr dock inte med i en enda.

Rekommenderad lÀsning:

What blockbuster? China spurns Hollywood’s advances” (Nikkei Asia)
China’s box office is becoming a multimillion-dollar headache for Hollywood studios as US-China relations show no improvement” (South China Morning Post)

Kinamedias nya artiklar direkt till din inkorg

Gör som 770 andra, prenumerera du med.

Lyssna pÄ Kinamedia: Nya kalla kriget

App Icon Apple Podcasts

Translate article