Detta är den andra av två texter där Karl Stäringe presenterar och kortfattat analyserar några av de satiriska teckningarna från den kinesiske grafiska konstnären Wuheqilin. Del 1 publicerades tidigare denna vecka.
Bilden ovan, ”Pretender God” (伪神), är det första verket från den grafiske konstnären Fu Yu (付昱), som under pseudonymen Wuheqilin (乌合麒麟) blivit känd för sina politiska satirmålningar.
Hans verk ämnar vanligtvis föreställa (och ifrågasätta) en viss aspekt eller händelse inom amerikansk politik eller samhälle, som i fallet ovan där demonstranter från Hongkong (notera klädseln samt gatstenarna) kan ses buga inför Frihetsgudinnan, här modifierad till att hålla en brandbomb och ett tangentbord i stället för originalets fackla och stentavla.
Den här texten är en fortsättning på bildanalysen jag påbörjade i del 1, och kommer behandla två av Wuheqilins mer nyliga verk där båda – likt ”White House plasterer” (白宫粉刷匠) som presenterades i första delen – riktar kritik mot USA och dess allierade.
Den första av dessa heter ”Tjugonde januari, en helt vanlig kväll i Los Angeles” (1月20日洛杉矶平淡无奇的夜晚) och laddades upp på Wuheqilins kinesiska mikroblogg Sina Weibo 11 augusti 2021.
Bilden föreställer en kvinna och ett barn ur den lägre samhällsklassen sittandes runt ett bord. Detaljerna för genast tankarna till teman som exempelvis coronapandemin, socioekonomiska klyftor och politisk apati.
När Wuheqilin laddar upp bilden så använder han sig av taggen #美国抗疫八个全球第一 (”USA:s åtta världsettor inom bekämpningen av pandemin”). Att kritisera USA och landets misslyckanden vad gäller hanteringen av pandemin har varit en genomgående strategi hos kinesiska statliga medier, som strävat efter att avleda skulden för virusets utbrott, ifrågasätta dess faktiska ursprung och så vidare.
Enligt statlig kinesisk media så har USA gjort sig förtjänt av åtta ”världsettor” vad gäller pandemin:
1) Värsta misslyckandet med att bekämpa pandemin, 2) mest politiskt skuldbeläggande land, 3) störst skuld till smittspridningen, 4) mest politiskt splittrande land, 5) landet som utnyttjat valutor mest, 6) det mest turbulenta landet under pandemin, 7) landet som ägnar sig mest åt desinformation och, 8) det land som främst engagerat sig i ”ursprungsspårningsterrorism”.
Pandemin är ett av de mest sannolika teman i bilden då flera referenser går att urskilja, bland annat hur barnet i bilden verkar genomgå en blodtransfusion. Vid bordets bortre kortsida sitter vad som ser ut att vara en liksäck vilken sannolikt representerar barnets förälder och kvinnans avlidne partner. Vad som troligtvis är samma man går också att urskilja i porträttet på bordet framför kvinnan.
Värt att notera är att Wuheqilin vid flera tillfällen tidigare publicerat verk där han kritiserar USA för dess rasism och våld mot svarta invånare.
Orsaken till den avlidne mannens död är därför tvetydig, även om bildens kontext tyder på att det handlar om pandemin. Kritiken som Wuheqilin för fram är dock alltjämt fokuserad på konsekvensen av mannens död – kvinnan och barnet lämnas ensamma kvar i fattigdom och misär, och detta på grund av USA:s misslyckanden.
Den dramatiska och chockartade stil som ofta kännetecknar Wuheqilins verk återkommer i ”Hemfärdsskepp” (归舟). Det föreställer den nyligen frigivna Meng Wanzhou – telekomjätten Huaweis finansdirektör och dotter till bolagets grundare – bli lyft till säkerhet av en helikopter, bokstavligen talat ur käftarna på det ”amerikanska monstret” som tar upp majoriteten av bildens vänstra halva.
Bilden publicerades på Wuheqilins Weibo-sida 26 september 2021, dagen efter Mengs hemkomst genom en statligt sponsrad flygresa från Vancouver till Peking. Hans inlägg ackompanjerades av orden ”välkommen hem” (欢迎回家).
”Hemfärdsskepp” består till största delen av ett monster – en Leviatan/megalodon-liknande blandning av marulk, haj, val, bläckfisk eller dylikt – vars kropp är färgad likt den amerikanska flaggan. Dess skepnad kan ses stiga ur havet i ett försök att sluka Meng som med nöd och näppe undslipper med hjälp av en kinesisk räddningshelikopter (orden ”Kina” (中国) och ”räddning” (救援) står skrivna på helikopterns utsida).
Havet under monstret tar formen av ett lönnlöv – en tydlig koppling till Kanada – och kantas av vattenfall som efterliknar Niagarafallen, en plats på gränsen mellan USA och Kanada som ofta ses som en symbol för de båda ländernas vänskap och samarbete.
Helikoptern liknar till utseendet modellen Avicopter AC313, Kinas första inhemskt utvecklade civila räddningshelikopter, här målad helt i rött och med en guldfärgad stjärna över vindrutan.
Helikoptern symboliserar i detta fall nationen Kina, Kinas kommunistparti och det kinesiska folket, som alla enligt både partiet och Meng själv gått till väldiga längder för att få hem henne till fosterlandet.
I luften strax intill Meng, här hängandes från helikopterns livräddningssele, går det att urskilja en elektrisk fotboja. Att Meng blivit fri från denna symboliserar slutet på hennes över 1 000 dagar långa husarrest.
Att Meng nu är fri och ”äntligen kommit hem” måste ses i kontexten av att hennes arrestering i Kanada – med hot om utlämning till USA – ledde till att två kanadensiska medborgare, Michael Kovrig och Michael Spavor, greps i Kina och senare åtalades för spioneri.
Mengs husarrest begränsade henne till Vancouver och hennes två lyxvillor i staden, medan Kovrig och Spavor befann sig i interneringsanläggningar under svåra förhållanden och med begränsade, periodvis obefintliga, möjligheter till konsulärt stöd.
Att de båda sedan tilläts lämna Kina som direkt konsekvens av Mengs frigivning ledde till att både medier och analytiker fick bekräftat vad man så länge anklagat Peking för att göra, nämligen bedriva en så kallad ”gisslan-diplomati”, och gav upphov till diskussion om huruvida Kina kommer använda sig av en liknande taktik även i framtiden.
Det officiella narrativet från Kinas sida har varit att Kovrig och Spavor släpptes på grund av medicinska skäl, och detta först efter att de redan erkänt till brotten som de anklagades för. Fallet med de båda sägs vara helt frånskilt från Meng Wanzhou, som enligt Kinas utsagor utsatts för enorma ”orättvisor.”
Det som Wuheqilin illustrerar med sin bild ”Hemfärdsskepp” är slutet på Mengs långvariga lidande, helt avskrivet sin kontextuella koppling till Kovrig och Spavor och den ”gisslan-diplomati” som låg bakom det hela.
