”Vargkrigarkonstnären” och hans politiska satir, del 1

/

Detta är den första av två texter där Karl Stäringe presenterar och kortfattat analyserar några av de satiriska teckningarna från den kinesiske grafiska konstnären Wuheqilin.

En av Kinas mest trendiga politiska konstnärer just nu är Fu Yu (付昱), en 30 år gammal animatör och grafisk konstnär som under pseudonymen Wuheqilin (乌合麒麟) blivit viral tack vare sina patriotiska och symboltunga verk.

Han blev katapulterad in i sitt kändisskap i samband med teckningen ”Peace Force” (和平之师) – se bilden ovan – som föreställer en australiensisk soldat med kniven mot strupen på ett afghansk barn.

En självutnämnd ”vargkrigare”, förklarar Wuheqilin i en intervju med den nationalistiska tabloiden Global Times hur han anser att västerländska nationer har ett ”monopol på global information och sociala medier”, och påstår sig med sin konst vilja leda vägen för att fler ska stå upp emot denna ”kulturella invasion” som Kina står inför.

Han beskriver det som att en ”aldrig tidigare sedd styrka av främmande makter” attackerar ”oss” online.

Enligt Reuters är det oklart om Wuheqilin har direkta kopplingar till Kinas kommunistparti. Men detta ”oss” som han nämner i intervjun med Global Times avser heller inga distinktioner mellan det kinesiska folket och partiet/staten; ett budskap som sammanfaller med den officiella retoriken.

En kinesisk myndighetsperson som definitivt kan sägas sympatisera med Wuheqilins verk är Zhao Lijian, talesperson för Kinas utrikesministerium och en av ”vargkrigardiplomatins” mest framstående aktörer.

När Zhao på Twitter kommenterade den så kallade Brereton-rapporten – som undersökte huruvida krigsbrott begåtts av australienska soldater i Afghanistan mellan 2001 och 2016 – så bifogade han i samma tweet verket ”Peace Force”, vilket ledde till att Australiens premiärminister Scott Morrison röt ifrån och krävde en ursäkt från Peking.

Detta ledde i sin tur till en motreaktion från kinesiska internetanvändare, däribland Wuheqilin själv, som riktade sig direkt till Zhao: ”Director Zhao, so powerful!! Let’s kick some ass! Disarm them for me!!!”

Dramatiskt och hypersymboliskt bildspråk

När det kommer till politisk konst och inofficiell ”propaganda” i Kina, så är det viktigt att framhålla hur dess betydelse och relevans kan härledas från andra faktorer än enbart dess koppling till partiet eller staten.

Vad gäller Wuheqilin så signalerar hans cirka 3,3 miljoner följare på Kinas största mikroblogg Sina Weibo att det finns en efterfrågan, eller åtminstone en uppskattning, för den produkt som han skapar.

Det är även en rimligt antagande att sådana sympatier existerar inom både kommunistpartiet och statsapparaten, en hypotes som får stöd av det faktum att Zhao Lijian delat Wuheqilins material.

Wuheqilin skriver på sin Weibo att hans bilder saknar upphovsrätt och att vem som helst är välkommen att använda och sprida dem. Han inkluderar även en länk där man kan ladda ned dem utan vattenstämpel. Vi vet alltså inte om Zhao har delat bilden med eller utan vetskapen om vem som ritat den.

Däremot har Zhao tidigare delat liknande bilder vars konstnär saknat explicit anknytning till stat eller parti, till exempel delningen av en parodi på den klassiska japanska målningen ”The Great Wave of Kanagawa” av det numera borttagna Weibo-kontot ”一个热爱学习的男孩” (”En kille som djupt älskar att studera”).

Parodimålningen var ett svar på japanska myndigheters kungörelse om att man planerade släppa ut förorenat vatten från kärnkraftverket i Fukushima i havet.

Wuheqilins konstnärliga stil innehåller ofta element som kan uppfattas som stötande, till exempel våld, rasism eller korruption, inte sällan tillsammans med reflektioner över en specifik händelse inom amerikansk eller annan utländsk politik.

Ta exempelvis en titt på bilden ”White House plasterer” (白宫粉刷匠). Teckningen föreställer det ovala rummet i Vita huset, med en grotesk skepnad av något slag som tar upp majoriteten av bildens högra halva.

Med lite kontext kan vi förstå att skepnaden ska föreställa coronaviruset. Vi kan också observera två individer, Donald Trump och den dåvarande utrikesministern Mike Pompeo.

Pompeo, med sin centrala position i bilden, framställs vara i full färd med att måla viruset rött samt besmycka det med stjärnor likt den kinesiska flaggan. Texten i bildens nederkant är en uppmaning från Trump om att han bör skynda på sitt arbete då Trump, här i konversation med media, börjar tappa kontroll över situationen.

Bilden är en motattack mot narrativet om hur COVID-19 härstammar från Kina, och hävdar hur det i själva verket handlar om en komplott av USA att smutskasta Kina.

Wuheqilins stil är varierad, men hans mest framstående särdrag är att inkludera en stor mängd symboler och ofta svårupptäckta detaljer i sina verk. Till exempel ses Mike Pompeo i ”White House plasterer” stå på en stol vars tre synliga ben vilar på tre objekt: bibeln, USA:s konstitution, samt en hög med amerikanska dollar.

Symbolerna för den amerikanska tron, grundlagen och ekonomin placeras i nedvärderande positioner under stolsbenen och antyder hur Trump och Pompeo föraktar dem, eller åtminstone är villiga att utnyttja dem för sin egen vinning.

Vi kan också urskilja en grupp hundar som ”hjälper” Pompeo att måla viruset. Fyra av hundarna har blåröda koppel med stjärnor på, vilka liknar de diagonala rader med stjärnor som korsar den amerikanska sydstatsflaggan, en symbol som ofta sammankopplats med Trump-sympatisörer.

Hundarna i sig skulle kunna representera USA:s allierade, möjligtvis underrättelsealliansen Five Eyes vars medlemmar vid sidan av USA är Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Den femte hunden direkt till vänster om Pompeo saknar halsband men har i stället glasögon och frisyr likt en människa. Detta ämnar säkerligen också representera en individ som av kinesiska internetanvändare anses underkasta sig USA:s övermakt. Ett exempel skulle kunna vara demokratiaktivisten Joshua Wong från Hongkong eller Taiwans president Tsai Ing-wen.

Den sjätte hunden närmast Trump verkar till synes vara en koppling till ett annat verk från Wuheqilin, nämligen ”Crown a Jester” (为宠臣加冕) – se bild nedan – då denne har ett koppel likt det som kan ses i förgrunden i bilden, samt håller i boken ”Lie Diary” som är identisk i de båda bilderna.

En rad mindre detaljer från bilden ”White House plasterer” är hur tavlan på väggen – ”The Avenue in the Rain” av Childe Hassam – inte hängde i det Ovala rummet under Trumps mandatperiod, utan blev utbytt mot ett porträtt av USA:s sjunde president, Andrew Jackson.

Statyetten som vanligtvis står under tavlan, ”The Bronco Buster” av den amerikanske skulptören Frederic Remington, är i Wuheqilins bild utbytt mot en ”maneki neko”, eller ”lyckokatt”, vars innebörd är kopplat till ”tur” och ”lycka”, ofta i samband med pengar.

Presidentens skrivbord är i bilden täckt av en rad objekt. Bland annat ett flertal papper med ordet ”Chinese” skrivet och understruket, två dunkar med blekmedlet Clorox, samt en telefon av det kinesiska märket TCL.

Blekmedlet är troligtvis en referens till faktumet att Donald Trump uppmanat till grundlösa och rent utav farliga metoder för att bekämpa COVID-19, något som direkt ledde till att vissa personer konsumerade desinfektionsmedel eller dylikt.

Vissa detaljer är tvetydiga och mer svårtolkade. Notera till exempel fotbollen vid fötterna av en av hundarna som fläckats av den röda målarfärgen.

Se också den pappkartong från vilken man klippt ut sex stjärnor. Två stjärnor verkar ha knycklats till och slängts på golvet – enbart fyra stjärnor kvarstår, en för lite för att avbilda den kinesiska flaggan.

Bildanalysen av Wuheqilins verk fortsätter i nästa del.