Jojje OlssonLitauen har de senaste månaderna framstått som den nation i Europa vilket allra tydligast tagit ställning mot Kinas framfart.
I maj skrev Kinamedia om hur landets utrikesminister Gabrielius Landsbergis meddelande att Litauen lämnar ”17+1”, det samarbete där Kina och sjutton Central- och Östeuropeiska länder diskuterar investeringar och andra former av ekonomiskt eller politiskt samarbete utanför EU:s ramar.
Landsbergis uppmanade vidare övriga länder att också lämna 17+1, i syfte att möjliggöra en sammanhållning där EU:s 27 medlemsländer kan bedriva en gemensam utrikespolitik mot Kina.
Tidigare samma månad antog Litauens parlament en resolution som benämner övergreppen mot etniska minoriteter i Xinjiang som “folkmord” och brott mot de mänskliga rättigheterna.
Resolutionen, som antogs med röstsiffrorna 88-1, uppmanade även FN att utreda förhållandena kring Xinjiangs fångläger samt Europakommissionen att på nytt granska relationerna med Peking.
Vid sidan av detta av detta har regeringen i Vilnius även retat upp Peking genom att förra månaden donera 20 000 doser vaccin till Taiwan, samt i mars i år meddela att man kommer öppna ett handelskontor i huvudstaden Taipei.
Handelskontoret i fråga ska slå upp portarna i oktober eller november, och är enligt Litauens minister för ekonomi och innovation ett bevis på den nära vänskap som frodats mellan länderna sedan de båda blev demokratier på 1990-talet.
I den senaste upplagan av Kinamedia nyhetsbrev denna vecka noterades vidare hur Litauens president och utrikesminister efterlyser ett slut på den tyska och franska dominansen i EU:s relation med Kina.
Man vill istället se att relationen med Kina förs i ett mer ”enat format”, för att Peking inte ska kunna diktera villkoren genom att utnyttja ekonomiska intressen i Paris och Berlin, skriver Politico:
The Franco-German dominance of EU-China relations should end and be replaced with a ”united format” and a summit with President Xi Jinping involving all 27 EU leaders, the Lithuanian foreign minister told POLITICO.
The call from Gabrielius Landsbergis came a day after Lithuanian President Gitanas Nausėda called on European Council President Charles Michel to organize such a summit this year.
För att åstadkomma detta uppmanar president Nausėda till reguljära ”27+1-möten” att äga rum, vilka ska föregås av en strategisk diskussion om Kina mellan EU:s samtliga 27 medlemsländer.
Hur kommer det sig då att ett litet land med blott 2,8 miljoner invånare vågar tala klarspråk och sätta sig upp emot Pekings politiska ambitioner på ett vis som ingen annan europeisk nation törs?
South China Morning Post framhöll under gårdagen att även om Litauen är mest frispråkigt i denna fråga, så har alla tre baltiska länder de senaste åren varit lika orädda är det gäller att trampa Peking på tårna.
Bland annat tog Estland emot Dalai Lama redan 2011, vilket även Lettland gjorde 2018. Trots kinesiska protester, fortsatte Lettland på samma bana när landets parlament året därpå anordnade ett möte mellan tibetanska exilpolitiker också parlamentariker från en rad olika länder.
Estland införde tidigt en lag som bannlyste Huawei från landets 5G-nät, och samtliga tre baltiska länder fanns bland de 21 nationer som förra månaden gemensamt fördömde tillslaget som tvingade den regeringskritiska tidningen Apple Daily i Hongkong att stänga ner.
En av anledningarna till detta är att de tre baltstaterna är de tre europeiska nationer som tagit emot minst direktinvesteringar från Kina. Enligt Politico har endast omkring 100 miljoner euro av kinesiska investeringar hittat till respektive land åren 2000-2019.
Denna summa utgör bara några enstaka procentenheter av vardera lands BNP.
Litauens utrikesminister Gabrielius Landsbergis har mycket riktigt uttryckt målsättningen att landet inte ska bli ekonomiskt beroende av Kina, eftersom det för med sig risken för politiska påtryckningar från Peking.
Begränsat ekonomiskt utbyte frigör alltså de baltiska ländernas händer när det gäller det politiska samarbetet med ett alltmer repressivt Kina.
Ytterligare en anledning till deras relativt tuffa hållning, sägs vara den egna erfarenheten under sovjetiskt styre, vilket gjort länderna mer uppmärksamma på stora auktoritära stater vars ambition är att utöva inflytande i mindre demokratier.
Så sent som 1989 formade två miljoner invånare i de tre länderna en mänsklig kedja för att symbolisera viljan till självständighet från Sovjetunionen; en handling som 2019 återupprepades av tusentals demonstranter i Hongkong.
Ett litet land som Litauen, vilket är medlem i såväl EU som NATO, kan mycket väl påverka hur andra större västländer förhåller sig till Kina. Bland annat genom att tjäna som exempel hur politiska hot från Pekings håll ofta är skrämseltaktik som inte omsätts i handling.
Kinesiska tidningen Global Times varnade nyligen för ”möjliga kontraåtgärder” mot Litauen, på grund av landets ”naiva provokation” i att närma sig Taiwan.
Samtidigt är det dock inte särskilt mycket som Peking kan göra för att straffa Litauen, som verkar klara sig bra utan ett alltför omfattande ekonomiskt samarbete med kinesiska aktörer.
