Bearbetad extern textDenna text publicerades först 24 maj på engelska i The Conversation under rubriken “China finances most coal plants built today – it’s a climate problem and why US-China talks are essential“. Den är skriven av Jeff Nesbit, och översatt till svenska under licensvillkor i enlighet med Creative Commons.
Medan världens länder växlar upp inför ett mycket viktigt år vad gäller klimatförhandlingar, så blir det allt tydligare hur framgångarna hänger på en enda fråga: när kommer Kina överge sitt beroende av kolkraft och sluta finansiera koleldade kraftverk utomlands?
Kina står för över en fjärdedel av de globala koldioxidutsläppen, och landet har det senaste decenniet spenderat hundratals miljarder kronor på att bygga kolkraftverk i 152 länder genom infrastrukturprojektet de nya sidenvägarna. Omkring 70 procent av alla kolkraftverk som byggs i världen är nu beroende av kinesisk finansiering.
Detta innebär problem för klimatet. International Energy Agency varnar i en ny rapport att om världen hoppas uppnå nollutsläpp innan 2050 – vilket betraktas som nödvändigt för att uppnå målsättningarna i Parisavtalet – så ska inga nya investeringar göras i utvinning av fossila bränslen eller nya koleldade kraftverk som inte lagrar koldioxid geologiskt.
Kort efter att rapporten publicerats uppmanade G7, bestående av världens ledande industriella demokratier, 21 maj i år till ett totalstopp för internationell finansiering av ännu icke färdigställda kolprojekt.
Kina finansierar över 70 procent av alla kolkraftverk som byggs globalt i dag, enligt en analys av Quartz baserad på data från Refinitiv Eikon. Sydkorea och Japan har nu upphört med denna typ av projekt:
USA:s särskilda klimatsändebud John Kerry tillfrågades uttryckligen om Kinas framsteg gällande klimatförändringarna när han hördes av den amerikanska kongressens utrikesutskott i mitten av maj.
Kinas president Xi Jinping benämnde klimatförändringarna som en ”kris” under ett världstoppmöte om klimatförändringar några veckor tidigare, men Kerry berättade samtidigt hur samtal mellan de två länderna blev ”väldigt upphettade” när Kinas insisterande att finansiera koleldade kraftverk runtom i världen kom på tal.
Även om han inte sade det rakt ut, så klargjorde Kerry USA:s ståndpunkt: Kinas klimatlöften kommer inte att betraktas som trovärdiga eller legitima innan landet upphör med finansieringen av kol i utlandet. ”Vi har ytterligare fem månader på oss att få dem att godta något som vi hoppas att man kan betrakta som legitimt,” sade han. ”Vi är inte där än.”
Kina och USA står tillsammans för 43 procent av de globala koldioxidutsläppen. De båda länderna samarbetade för att ro Parisavtalet i hamn. De kommer nu behöva driva på varandra för att det ska bli framgångsrikt.
Kol stängs ner inrikes, men byggs på nytt utrikes
Kina har släppt ut mest koldioxid i världen de senaste 20 åren. Under det senaste årtiondet ansvarar lander för 28 procent av världens koldioxidutsläpp. Den siffran har inte förändrats, trots Kinas snabba tillväxt inom förnyelsebar energi och ren teknik.
En av de största anledningarna är kol, det mest koldioxid-intensiva fossila bränslet som finns. Kol stod för 58 procent av Kinas totala primära energiförbrukning så sent som 2019 – trots att kolanvändningen rasade på andra håll i världen.
Kina har för närvarande 1 058 kolkraftverk i bruk, vilket grovt räknat motsvarar hälften av alla kolkraftverk i världen. För att infria ens sina egna blygsamma klimatmål så måste landet stänga mer än hälften av dem, enligt en ny undersökning av TransitionZero, en tankesmedja baserad i USA.
Men kommer man att göra det?
Kina har incitament att minska sina utsläpp. På grund av kvävande luftföroreningar i några av dess största städer, har landet de senaste åren stängt igen dussintals äldre anläggningar för kol och stöttat projekt för förnyelsebar energi, såväl inrikes som globalt.
Men dessa framsteg till trots, så bygger Kina fortfarande nya kolkraftverk.
De har också fattat det strategiska beslutet att exportera sin mäktiga industri- och tillverkningssektor världen över genom sina nya sidenvägar. Japan och Sydkorea, som är traditionella finansiärer av utländska kolprojekt, har börjat överge dessa projekt vilket fått Kina att se nya möjligheter.
Så gott som alla de 60 nya kolkraftverk som planeras i Eurasien, Sydamerika och Afrika – totalt 70 gigawatt kolkraft – finansieras nästan uteslutande av kinesiska banker.
Det är tydligt att Kina går en svår balansgång mellan energisäkerhet och oro över den ekonomiska tillväxten. Därför överraskades analytiker när Xi i slutet av 2020 meddelade att Kina kommer vara koldioxidneutralt år 2060, ett decennium tidigare än planerat, samt säkerställa att landets koldioxidutsläpp når sin topp före 2030.
Ett sådant åtagande skulle kräva enorma investeringar i förnyelsebar energi, elektriska fordon och teknik som avskiljning och lagring av koldioxid. Inget av detta blir enkelt för Kina. Enligt nya rapporter från International Energy Agency och andra organisationer, har landet inte kommit särskilt långt med att minska sina utsläpp.
Samtal mellan USA och Kina
Erfarna klimatförhandlare tittar främst på hur Kina hanterar kol i dag, snarare än på de löften som ligger ett eller två årtionden in i framtiden.
Klimatrelationen mellan USA och Kina var av avgörande betydelse för Parisavtalet menar Todd Stern, före detta amerikansk klimatförhandlare. Att inte lyckas återuppliva detta engagemang ”skulle ha allvarliga konsekvenser för det nationella säkerhetsläget i USA och hela världen.”
Länder med högst koldioxidutsläpp från fossila bränslen. 2019 stod världens sex största utsläppare av koldioxid tillsammans för 51 procent av jordens befolkning och 67 procent av de totala koldioxidutsläppen från fossila bränslen.
Strax innan det nyligen genomförda världstoppmötet om klimatet, kom USA och Kina överens om att återige samarbeta i klimatfrågan, varpå USA:s president Joe Biden tillkännagav nya ambitiösa klimatplaner.
Men ord är inte detsamma som handling. Omvärlden kommer förvänta sig att de båda länderna förbinder till mätbara åtgärder inför FN:s klimattoppmöte i november. Alla länder förväntas stärka sina löften i år – förhoppningsvis tillräckligt för att hålla den globala uppvärmningen inom kontroll.
Jag arbetade i både George W. Bushs och Barack Obamas administrationer, och har varit inblandad i frågor om klimatförändringar under flera års tid. Det står klart att om Kina och USA inte intar ledarrollen, så kommer världen att misslyckas med Parisavtalets målsättningar för klimatet.
Kina har flera skäl att samarbeta gällande klimatförändringar
Kina har redan börjat planera för en värld där klimatförändringar gör att grundläggande naturresurser som vatten och mat blir otillräckliga. När Kina till exempel uppfattade ett växande hot mot landets förmåga att på egen hand odla nog med sojabönor, delvis på grund av klimatförändringarna, så gick man från att praktiskt taget inte importera några sojabönor alls till att importera över hälften av alla sojabönor som säljs globalt.
Kina ser också ekonomiska möjligheter i lösningen av klimatkrisen. De utvinner råvaror som är nödvändiga för batterilösningar som utgör kärnan i globala industrier för förnyelsebar energi; bygger billiga elfordon så snabbt de kan för inhemska och utländska konsumenter; och subventionerar aktivt tillverkning av solpaneler samt exporterar dessa paneler till hela världen.
Kina förlorade kapplöpningen inom den tekniska revolutionen som präglade den globala ekonomin på 1900-talet. Man tänker inte förlora den revolution inom förnyelsebar energi och ren teknik som kommer prägla detta århundrade.
Men inte ens denna nödvändighet har fått Kina att avstå från att finansiera världens beroende av kolkraft. Något som får klimatförhandlare att hoppas att Kina ska göra mer än att blott avge framtida löften. Att sluta finansiera kol utomlands vore ett viktigt första steg i den riktningen.
Jeff Nesbit är forskare anknuten till Yale-universitetets program Climate Change Communications. Texten är översatt av Petra Lindblom och redigerad av Jojje Olsson.
RELATERAD LÄSNING: ”Tullar på koldioxid är Kinas värsta mardröm” (dec 2021)
