För en knapp månad sedan skrev Kinamedia om det sanktionskrig som uppstod mellan väst och Kina, sedan EU tillsammans med USA, Storbritannien och Kanada infört sanktioner mot fyra tjänstemän och en lokal säkerhetsbyrå som ansågs ansvarig för övergreppen mot etniska minoriteter i Xinjiang.
Kina kontrade med att införa ännu mer omfattande sanktioner mot drygt 20 individer i dessa områden och länder, inklusive den svenska forskaren Björn Jerdén.
Dessa sanktioner motiverades inte med brott mot mänskliga rättigheter, utan istället med att vederbörande personer skadat Kinas intressen och nationella suveränitet genom att sprida lögner och desinformation.
Just innan helgen lät Kinas ambassad i Reykjavik vidare veta att man infört sanktioner mot en isländsk medborgare, som även denne anklagas för att ”allvarligt skada Kinas nationella suveränitet och intressen” genom att sprida lögner och desinformation. China Daily skriver följande om saken:
The Chinese embassy in Iceland on Friday announced sanctions against an Icelandic individual for spreading lies and disinformation on so-called human rights issues in China’s Xinjiang without naming the person.
”Based on nothing but lies and disinformation, Iceland follows EU’s unilateral sanctions on relevant Chinese individuals and entity, citing the so-called human rights issues in Xinjiang,” the embassy said in a statement.
”China has decided to impose reciprocal sanctions on one individual on the Icelandic side who seriously harms China’s sovereignty and interests by maliciously spreading lies and disinformation.”
Händelsen snappades snart upp av bland annat Reuters som, inte heller namnger islänningen. I kontrast till de sanktioner som utfärdades mot individer i EU och Storbritannien, så valde Kina alltså denna gång att inte offentliggöra namnet.
Vem är då denne islänning vars aktiviteter utgör ett allvarligt hot mot världens största lands nationella suveränitet?
Jo, det visar sig vara Jónas Haraldsson, en pensionerad advokat som de senaste åren ägnat delar av sin tid att skriva artiklar i den isländska tidningen Morgunblaðið med drygt 20 000 läsare.
Haraldsson berättar själv för lokala medier om hur isländska utrikesministeriet tillkallade honom för att berätta att han nu är svartlistad från Kina, samt att hans eventuella tillgångar i landet är frysta.
Historien har plockats upp av bland annat Taiwan English News, som översätter delar av intervjuerna som Haraldsson gjort med isländska medier:
The most likely explanation for him being blacklisted in China is his writing in Morgunblaði, Haraldsson told Iceland news outlet Vísir .
He has been writing about various issues related to China for the past six years, but says he is mainly surprised that they bothered to stand on this, Vísir reported.
“I have written a lot of articles over the years. Among other things about the Chinese, complaining about the embassy and everything around it – the mess there, and wanted to get rid of it. Which succeeded in the end,” Haraldsson told Vísir.
Tydligen var Haraldssons bostad belägen bredvid den tidigare kinesiska ambassadbyggnaden på Island, som lämnades att förfalla när ambassaden flyttade till en ny adress.
Haraldsson berättar att han under sina år som skribent i Morgunblaðið även skrivit om bland annat kinesiska turisters uppförande på Island samt om COVID-19, med förslaget att länder som drabbats hårt av viruset skulle kunna söka skadestånd från Kina.
Detta räckte alltså för att svartlista och sanktionera Haraldsson, som själv beskriver det hela som ”absurt”.
Han understryker att det till skillnad från Kina råder yttrandefrihet på Island, och framhåller den ”helt annorlunda mentaliteten” i Kina på detta område.
Han påminner även om hur detta är en ”standardmetod” som kinesiska myndigheter använder för att skrämma folk som tjänar pengar eller på andra vis är beroende av Kina i sitt arbete.
Själv uppger Haraldsson dock att han inte ser några som helst problem med att bli svartlistad och sanktionerad av Kina, eftersom han inte planerat åka dit och heller inte har några pengar eller tillgångar i landet.
Han uppger även att han är ”självklart är stolt” över att vara den enda islänning som kinesiska myndigheter kunde hitta att ”spotta på”.
LOVE Jónas Haraldsson's concluding statement in the other article:
"I'm the only Icelander the Chinese thought it was worth spitting on. Of course I am proud!"https://t.co/E4fUsCN1jn
Go Haraldsson!
— Magnus Fiskesjö (@Magnus_Fiskesjo) April 20, 2021
Även isländska myndigheter har uttryckt sitt missnöje och sin förvåning över saken, skriver Iceland Monitor som ges ut av Morgunblaðið:
“We were very surprised that this should be directed toward and Icelandic citizen who was simply exercising his constitutional right of freedom of speech,” Minister for Foreign Affairs Guðlaugur Þór Þórðarson tells mbl.is. “It is unacceptable for him to be treated this way.”
(…)
“It was pointed out to them, too, that in Iceland, freedom of speech is guaranteed,” Sveinn explains. “This individual is in no way responsible for governmental acts, to which Chinese authorities might be opposed.”
Som China Daily enligt ovan uppger, så beror Kinas beslut att sanktionera Jónas Haraldsson på att Island gjort gemensam sak med EU i att utfärda sanktioner mot tjänstemän som begått övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i Xinjiang.
Kinesiska myndigheter hymlar alltså inte ens med att det handlar om hämndsanktioner, utan framhåller till och med detta faktum i det offentliga uttalandet om åtgärderna mot Haraldsson.
Det är svårt att tänka sig ett mer illustrativt exempel på oskyldiga individers ökade risker att hamna i kläm när politiska meningsskiljaktigheter uppstår mellan Kina och andra länder.
