Jojje OlssonBojkotten mot H&M i Kina har nu pågått i en dryg vecka. Den inleddes efter att kommunistpartiets ungdomsförbund grävt upp ett drygt år gammalt uttalande om företagets oro för tvångsarbete i Xinjiang, och spreds sedan till flera andra klädtillverkare som yttrat sig på liknande vis.
Kinesiska myndigheter är vana vid att utländska företag och organisationer lägger sig platt när liknande situationer uppstår, för att inte riskera sin närvaro på den viktiga kinesiska marknaden. Därför har omvärlden med intresse observerat hur framför allt H&M avser hantera detta debacle. Ska man stå på sig, eller blir det någon form av ursäkt även denna gång?
Rapporter i svenska medier försöker i det närmaste ge sken av det senare. Exempelvis i artikeln “H&M-chefen duckar om Kina: ‘Ber om förståelse’” i onsdags, där Svenska Dagbladet via telefon ställer inte mindre än tolv frågor om Kina till vd Helena Helmersson, som redan vid första frågan hänvisade till ett uttalande som H&M gjorde om saken tidigare samma dag.
Flera medier har hänvisat till samt återgett delar av denna intervju, alla med budskapet att Helmersson och H&M inte vill uttala sig om saken. Något som förvisso stämmer just i detta telefonsamtal, men som samtidigt ger långt ifrån hela bilden.
Tvärtom så har H&M hittills stått på sig mycket bra i den rådande situationen. Snarare än att utfärda någon ursäkt, så förklarade företaget på ett diplomatiskt vis genom ett uttalande i onsdags – vilket Helmersson hänvisade till enligt ovan – att man inte heller i framtiden planerar köpa bomull som tillverkas av tvångsarbetare.
En del av H&M:s uttalande ser ut på följande vis:
We want to be a responsible buyer, in China and elsewhere, and are now building forward-looking strategies and actively working on next steps with regards to material sourcing. Together with all relevant stakeholders, we want to collaborate to be part of the solution and jointly build a more sustainable fashion industry.
New York Times påpekar förvisso att vare sig Xinjiang eller tvångsarbete nämndes i uttalandet. Tidningen noterar vidare att H&M:s chefer inte ville kommentera saken vidare heller när företagets kvartalsrapport presenterades i veckan, förutom att uppge att omkring 20 av dess butiker i Kina för tillfället är stängda.
Men uttalandet om “ansvarsfull inköpare, i Kina och på andra platser” tas ändå som intäkt för att man inte kommer hantera Kina annorlunda när det kommer till köp av bomull och annat material.
Detta är ett långt bättre agerande än vad som är praxis gällande allt från hotellkedjor som Marriott till den amerikanska basketligan NBA – och för den delen långt mycket bättre än Investors ordförande Jacob Wallenberg och Ericssons vd Börje Ekholm, som i det närmaste bedrivit påverkan för att Huawei ska få bygga 5G i Sverige.
Det finns dock ett par oroande exempel som ger vid handen att även H&M fallit för vissa påtryckningar. Reuters rapporterar att länken till det ursprungliga uttalandet om tvångsarbete från fjolåret är borta från företagets hemsida, även om det fortfarande ligger upp på samma adress på nätet.
En märklig mellan väg kan tyckas, men så verkar i alla fall vara fallet.
Dessutom uppgav nyhetsbyrån AP för bara ett par timmar sedan att H&M har ändrat på en “problematisk karta” online, efter att man fått kritik från de lokala myndigheterna i Shanghai.
Uppgiften kommer från dessa lokala myndigheter, men innehåller inga detaljer om vilken karta det gäller. H&M svarar inte heller på närmare frågor från AP.
Vanligtvis handlar vad kinesiska myndigheter anser vara “problematiska kartor” om Taiwan eller Sydkinesiska havet. Det ska bli spännande att se vad det rör sig om i detta fall.
Oavsett vilket så är det viktiga i denna situation vad H&M gör, snarare än vad företaget inte säger. Det är inte särskilt märkligt att vd Helena Helmersson avstår från provocerande kommentarer på frågor om situationen i Xinjiang under intervjuer i samband med företagets kvartalsrapport.
Men faktumet att den ursäkt utkrävts från kinesiskt håll uteblivit, samt att H&M inte viker ner sig genom att signalera inköp av garn från Xinjiang, är långt mycket viktigare. Det kan rentav dessutom vara helt avgörande för att andra klädjättar som Nike och Adidas agerar på samma vis.
För den som tvivlar på huruvida bojkotten initierats uppifrån, eller är det spontana utfall av nationalistiska instinkter bland befolkningen som myndigheter själv vill he ske av, rekommenderas denna artikel från Wall Street Journal, som innehåller uppgifter från ett möte mellan tjänstemän vid propagandadepartementet i Peking.
Tjänstemännen menade att Xinjiang har ersatt Hongkong då det gäller känsliga frågor som får negativ uppmärksamhet utomlands, och att man därför måste vinna tillbaka narrativet om vad som sker i regionen. Den omfattande bojkotten mot H&M “firades i tysthet” av tjänstemännen, uppger Wall Street Journal.
Detta bekräftar ytterligare att bojkotten mot H&M är en del av ett större geopolitiskt spel, vilket jag tidigare i veckan skrev närmare om för Expressen.
Dock blev inte utgången vad de ovannämnda tjänstemännen hoppats på. Visserligen visar bojkotten att Kina menar allvar med att agera mot utländska företag som inte dansar efter regimens pipa när det kommer till att rättfärdiga övergreppen i Xinjiang.
Men samtidigt visar uteblivna ursäkter från flera klädtillverkare, med H&M i spetsen, att tvingas försvara folkmord är en röd linje som man inte är villig att passera, oavsett hur många miljoner potentiella kunder den kinesiska regimen använder som hävstång.
