Bild från det inslag som SVT Sport först plockade bort från nätet, men som nu ligger uppe igen efter att man fått kritik för att beslutet utgör självcensur.

SVT återpublicerar tidigare bortplockat inslag om vinter-OS i Peking 2022

Som de flesta läsare här sannolikt redan noterat, så blev det ett väldans rabalder sedan SVT Sport i efterhand på SVT Play censurerat en del av ett inslag om en eventuell bojkott av vinter-OS i Peking nästa år, som bland annat innehöll intervjuer med mig och kulturminister Amanda Lind.

Vilket jag förklarade närmare på InBeijing för ett par dagar sedan, så berodde det enligt uppgifter från sportavdelningens medarbetare på att SVT Nyheter hört av sig med synpunkter på att Kina i inslaget kallas för diktatur.

Någon på nyhetsavdelningen hade även invändningar mot beskrivningen att Hongkongs demokrati ”krossas”, samt den helt korrekta återgivningen att flera aktörer klassificerat vad som pågår i Xinjiang för ett folkmord.

”Då blev sportredaktionens ledning nervös, och det ena ledde till det andra, alltså att inslaget togs bort från webben samt att Sportspegeln plockades bort från SVT Play”, berättade en av de anställda på SVT Sport.

Det enda som är värre än att censurera eller ägna sig åt andra eftergifter mot diktaturer, är att begå sådana misstag och sedan försöka låtsas som att allt står rätt till. Detta var också precis vad SVT till en början försökte göra, efter att bland annat Expressen och Jönköpings-Posten uppmärksammat det inträffade.

I ett tondövt försök till förklaring – vars retorik på sina ställen påminde om de kinesiska myndigheter man ville undvika att reta upp – anklagade Åsa Edlund Jönsson, chef på SVT Sport, mig för att ljuga.

Under rubriken ”Fakta om ett avpublicerat inslag”, lyckades hon i en relativt kort text använda ordet ”fakta” en handfull gånger samt ett par gånger hävda att jag far med osanning, allt utan att precisera närmare på vilka punkter.

Detta kontraproduktiva försök till krishantering – liksom skrivet från elfenbenstornets allra högsta topp – retade icke överraskande upp flera svenska journalister och medier som skrivit om saken. Bland andra Erik Thyselius förklarade i texten ”Kinesisk krishantering på SVT” varför:

Att inte skriva ut namnen på de berörda är anmärkningsvärt och kan lätt tas som intäkt för nonchalans gentemot Olsson och de övriga inblandade. Desto noggrannare är Jönsson när hon länkar till inslagen från SVT med en kritisk Kinavinkel. (Den uppmärksamme noterar att Kina beskrivs som en ”kommunistisk enpartistat” och inte diktatur i ett inlägg vars syfte det är att påvisa SVT:s integritet gentemot Peking).

Centrala frågor förblir däremot obesvarade: exakt vad i inslaget var oprecist, svepande och saknade källhänsvisningar? Det får vi inte veta. Bloggen skapar ett intryck av att vara en del i en pågående krishantering snarare än ett försök till upplysning. Dessutom går det inte att skaka av sig känslan av att ett delsyfte med inlägget är att försöka sänka Olssons trovärdighet som journalist.

Sportchefens text fick även mig att ilskna till. Att anklagas för lögnaktigheter i en journalistisk fråga är allvarligt. Därför krävde jag via Twitter en förklaring om exakt vad det är jag skulle ha ljugit om:

Eftersom jag hade bevis i form av korrespondens med medarbetare på SVT Sport – som inte heller de var helt nöjda över att deras inslag plockats bort – så tänkte jag naturligtvis inte finna mig i ovanstående anklagelser.

Det verkar nu som att även SVT under helgen insett det olämpliga med sitt agerande. Under dagen kontaktades jag nämligen av en av personerna som hade med inslaget att göra, som via mail beskrev vad man uppfattat vara felaktig information från mitt håll.

Detta handlar främst om detaljer, och behöver inte utvecklas vidare här. Låt oss bara säga att det råder delade meningar exempelvis om borttagningen av inslaget bör benämnas som ”censur” eller inte, samt vem som egentligen sagt vad eller kontaktat vem.

Än viktigare än dessa detaljer, så meddelade vederbörande att SVT Sport nu har återpublicerat inslaget som man tidigare i veckan plockade bort från SVT Play, uppdaterat med ”källhänvisningar” kring övergreppen i Xinjiang och Hongkong.

Inslaget kan nu – fram till 21 mars – ses i sin helhet via denna länk.

Jag har fortfarande inte hört ett enda ord från Åsa Edlund Jönsson, hon som i bemästrande ton anklagade mig för att ljuga, men hennes text på Sportbloggen har längst ner nu följande tillägg:

När programmet redigerades i efterhand, efter att interna rutiner inte följts, gjorde vi bedömningen att journalistiken och kritiken mot Kina fortsatt tydligt framkom i den artikel och de intervjuer som låg kvar på svt.se. Med facit i hand borde vi hanterat den digitala publiceringen av Sportspegeln på ett annat sätt för att undvika eventuella misstolkningar om exempelvis självcensur.

Därför har vi nu återpublicerat Sportspegeln som den sändes ut söndagen den sjunde mars men gjort uppdateringar i programmet med tydliga källhänvisningar, hänvisningar som borde funnits med redan vid förstapubliceringen. Sportspegeln kommer av rättighetsskäl (sportbilder) att finnas tillgänglig till och med den 21 mars.

Där finns även en länk till en bloggpost med rubriken ”SVT dansar inte efter någons pipa”, skrivet av en divisionschef på SVT vid namn Anne Lagercrantz. Hon inleder texten med att kalla Kina för en kommunistisk diktatur, och berättar sedan på ett sakligt vis om svårigheterna med att rapportera kring landet.

I och med detta anser jag det inte nödvändigt att göra verklighet av budskapet i mina tweets och publicera de uppgifter jag fått från anställda på SVT Sport, angående att nyhetsavdelningen tog kontakt med dem för att uttrycka missnöje med inslagets innehåll.

Visserligen vidhåller divisionschef Anne Lagercrantz ”inga påtryckningar” föregått beslutet att ta bort inslaget från SVT Sport.
Likaledes menar den ansvarige utgivaren att ingen från SVT Nyheter kontaktat honom i ärendet. (Vilket säkerligen stämmer – enligt de uppgifter jag har fått så var det inte nödvändigtvis just den ansvarige utgivaren som kontaktades.)

Men jag avser inte vara småaktig. Saken har redan fått nog med uppmärksamhet, samt tagit nog med tid från mina övriga arbetsuppgifter och för all del från den tid av veckan som tydligen kallas för ”helg”.
En sista tanke är att allt detta enkelt hade kunnat undvikas, om SVT bara från början medgett att det blivit fel istället för att gå till attack.

Framför allt hade det kunnat undvikas om man till en början hade låtit bli att ta bort inslaget, vilket utan tvivel skedde på grund av att någon inom SVT var obekväm med tanken på att eventuellt reta upp Kina.
Låt oss hoppas man från SVT:s håll tänker till lite extra nästa gång, i synnerhet på den sista punkten.

Senaste nytt på Kinamedia