Jojje OlssonDiskrepansen mellan retorik och verklighet blir allt större när det kommer till Kina och klimatet. Trots att Peking försöker ge intryck av att vara ett globalt föredöme på detta område, och president Xi Jinpings nyligen avlagda löfte om att landet ska vara klimatneutralt år 2060, så ökade Kinas utsläpp av koldioxid under fjolåret med 1,5 procent.
Detta enligt landets officiella statistik som släpptes för bara två dagar. Carbon Brief analyserar de nya siffrorna, och framhåller att ökningen är särskilt anmärkningsvärd av två anledningar.
Dels skedde ökningen under ett år som karakteriserats av COVID-19 och ekonomisk tillbakagång, vilket lett till att utsläppen minskat betydligt i andra stora ekonomier. Dels minskade även Kinas utsläpp med tre procent under fjolårets första halvår.
Men under andra halvåret 2020 såg det diametralt annorlunda ut. Då ökade nämligen Kinas utsläpp av koldioxid med 4 procent, jämfört med samma period året innan, vilket sammantaget ger en ökning med 1,5 procent på årsbasis.
Detta, menar Lauri Myllyvirta, chefsanalytiker vid Centre for Research on Energy and Clean Air (CREA), är en konsekvens av att kinesiska myndigheter i syfte att säkra den ekonomiska tillväxten för helåret 2020 beviljade ekonomiska stimulanspaket till industrier med hög grad av förorening:
The sharp rebound in China’s energy use and emissions output reflects the pattern of “dirty recovery” that has been emerging since mid-2020. Policymakers doubled down on the old playbook of stimulating the dirtiest and most energy-intensive sectors – construction, heavy manufacturing – to offset weakness elsewhere.
This pattern is readily apparent from the statistics on steel production: crude steel output grew 7% in 2020 and steel products by 10%, some four times as fast as GDP.
Steel production is the largest emitting sector for CO2, as well as air pollutants. It is also a key indicator of construction volumes as most steel is used for construction projects.
Myllyvirtas text i Carbon Brief visar hur Kinas konsumtion av kol, olja och gas som en konsekvens av detta ökade kraftigt under fjolårets andra halvår, Xi Jinpings löfte om klimatneutralitet år 2060 till trots.
Det påpekas även hur kinesiska myndigheters strategi för att säkra tillväxten i kölvattnet av COVID-19 därmed skiljer sig från många andra regeringars.
Istället för att försöka få igång konsumtionen med hjälp av extra pengar eller andra förmåner för landets hushåll, är det investeringar i kol och infrastruktur som gäller.
Denna trend framstod som tydligt redan förra månaden, då en rapport från CREA visade att Kina under fjolåret byggt ett nytt stort kolkraftverk varje vecka.
Rapporten – som jag skrev närmare om här på InBeijing – visade vidare hur Kina i fjol färdigställde kolkraftverk med tre gånger så hög kapacitet som resten av världen tillsammans, och även har långt mer kolkraft under byggnation eller planering än hela omvärlden.
En särskilt oroande trend är enligt Carbon Brief att konsumtionen av kol och utsläppen av koldioxid i Kina under 2020 ökade särdeles snabbt under det fjärde kvartalet.
I februari och mars noterade landet en utsläppsminskning på 10 procent, på grund av lockdowns och andra åtgärder i syfte att stoppa spridningen av COVID-19.
En utsläppsökning på 3 procent under tredje kvartalet, växte sedan ytterligare under årets sista månader för att säkerställ en tillräckligt stor ekonomisk tillväxt.
Nedanstående diagram från Carbon Brief visar hur Kinas ökning av koldioxidutsläpp under andra halvåret är den i särklass störsts på fem år:
Likaledes visar Carbon Brief i sin rapport Med hjälp av liknande diagram inte bara samma oroande utveckling för konsumtion av kol och olja, utan även vad gäller en försämrad energiintensitet under andra halvåret 2020.
Sammantaget ger de nya siffrorna – som alltså kommer från Kinas myndigheter – vid handen att det blir svårt för Kina att uppnå de löften man avgett i Parisavtalet, och framför allt Xi Jinpings löften om klimatneutralitet till år 2060.
Lauri Myllyvirta framhåller samtidigt vikten av den kommande femårsplanen (2021-2025), vilken utstakas under årets sammanträde av Kinas parlament som påbörjas senare denna vecka.
Jag kommer givetvis följa den nationella folkkongressens sammanträde närmare här på InBeijing, samt vilka signaler det ger för klimatet.
De med extra intresse av just denna fråga, kan så länge även följa Myllyvirta på Twitter, där han de senaste dagarna bland annat postat följande kommentarer:
This reflects the pattern of "dirty recovery" that I've been highlighting since mid-2020 – policymakers doubled down on the old playbook of stimulating the dirtiest and most energy-intensive sectors – construction, heavy manufacturing – to offset weakness elsewhere.
— Lauri Myllyvirta (@laurimyllyvirta) February 28, 2021
There's a lot of talk about building low carbon and green economy but there's essentially nothing about controlling or stopping the ongoing expansion of high-carbon fossil fuel and heavy industry infrastructure.
— Lauri Myllyvirta (@laurimyllyvirta) February 24, 2021
By this logic, a heroin addict who increases coffee consumption faster than heroin consumption is chipping away at the addiction.
— Lauri Myllyvirta (@laurimyllyvirta) February 28, 2021
RELATERAD LÄSNING: ”Tullar på koldioxid är Kinas värsta mardröm” (dec 2021)
