Statistik som visar hur expansionen av Kinas kolkraft under 2000-talet omöjliggjort en global minskning av kapaciteten. Se diagrammet i sin helhet längre ner i texten.

Ny rapport blottlägger expansion av kolkraft och ökade utsläpp i Kina

Allt sedan Donald Trump tog USA ut ur Parisavtalet 2017, har kinesiska myndigheter försökt framställa sig själva som klimatets verkliga förkämpe. Detta gjordes på nytt i september i fjol, då president Xi Jinping i ett tal inför FN:s generalförsamling offentliggjorde målsättningen att Kina ska vara klimatneutralt till år 2060.

Men när det gäller Pekings löften är det alltid viktigt att titta närmare på diskrepansen mellan retorik och verklighet. Så även – eller snarare särskilt – på miljöområdet.

En ny rapport från Centre for Research on Energy and Clean Air (CREA), en fristående forskarorganisation med säte i Helsingfors, visar med hjälp av siffror och statistik att diskrepansens är oroande stor.

Rapporten, med rubriken ”China Dominates 2020 Coal Plant Development”, ger vid handen hur Kina under 2020 byggde mer än tre gånger så mycket mer kolkraft som resten av världen tillsammans, eller motsvarande färdigställandet av ett nytt stort kolkraftverk varje vecka.

Vidare påbörjade Kina byggnationen av kolkraftverk vars kapacitet i gigawatt är fem gånger större än kapaciteten i de kolkraftverk som började byggas i alla världens övriga länder. I rapportens inledning listas följande fem punkter i detalj:

* Kina färdigställde kolkraftverk med en kapacitet av 38,4 gigawatt under 2020, jämfört med 11,9 gigawatt i resten av världen.

* Kinas operativa kolkraftverk ökade under 2020 sin kapacitet med 29,8 gigawatt, medan kapaciteten för kolkraftverk i övriga världen minskade med 17,2 gigawatt. Utvecklingen i Kina innebär alltså en global nettoökning av kapaciteten för kolkraft.

* Kina påbörjade under 2020 byggnationen av kolkraftverk med en kapacitet på 73,5 gigawatt, jämfört med de 13,9 gigawatts kapacitet i de kolkraftverk som började byggas i världens resterande länder.

* Kinesiska lokala provinsmyndigheter gav 2020 tillstånd till planerade kolkraftverk med sammanlagd kapacitet på 36,9 gigawatt, vilket var mer än tre gånger den kapacitet på 11,4 gigawatt som samma myndigheter godkände under 2019.

* Sammantaget innebär detta att Kina i nuläget har kolkraftverk med en kapacitet på 247 gigawatt under utveckling. Det är 21 procent mer än vid slutet av 2019, och nästan sex gånger så mycket som kapaciteten i alla Tysklands kolkraftverk.

CREA noterar att så gott som hela ökningen av kapaciteten i Kinas kolkraft skedde under andra halvåret 2020, vilket hänger samman med myndigheternas ambition att snabbt säkerställa tillväxten i kölvattnet av COVID-19.

Utvecklingen i Kina under fjolårets sista sex månader, innebär en totalökning på 12,5 gigawatt av kapaciteten bland världens alla operativa kolkraft till 2 059 gigawatt. Mer än hälften av denna kapacitet återfinns i Kina.

Som nedanstående diagram visar, så är detta heller inte första gången som Kina på egen hand ser till att världens kolkraft ökar. Tvärtom så har detta nu skett tre år i rad:

Varje enskilt år under hela 2000-talet har kolkraftens kapacitet minskat i USA och EU, medan Kinas ökat kraftigt. Om man tar bort Kina ur bilden, skulle den globala kapaciteten ha minskat såväl 2018 som 2019 oh 2020.

Som diagrammet visar så räcker det alltså inte att stanna kvar i Parisavtalet för att utsläppen ska minska. Det krävs även åtgärder för åstadkomma minskningen. Något även som visas av att såväl kapaciteten i USA:s kolkraft som landets utsläpp har minskat varje år sedan man lämnade avtalet.

Exempelvis rapporterade Bloomberg förra veckan hur koldioxidutsläppen i Kina ökade med 0,5 procent under 2020, COVID-19 till trots. Samtidigt minskade utsläppen i USA i fjol med 12,5 procent, och i EU plus Storbritannien med 7,5 procent. Även Indiens utsläpp minskade 2020 med 8,1 procent.

För att återgå till CREA:s rapport, så fastslår organisationen att Kinas utveckling inte alls ligger i linje med Xi Jinpings hyllade löfte om klimatneutralitet år 2060.

För att denna målsättning ska kunna uppnås, menar rapporten att Kinas operativa kolkraftverk måste minska sin kapacitet från dagens 1 095 gigawatt till 680 gigawatt senast år 2030. Men snarare lobbar mäktiga aktörer inom landet kol- och energisektor för att öka denna kapacitet med ytterligare drygt 200 gigawatt under den kommande femårsplanen 2021-2025.

Denna oroande trend kan ses i diagrammet nedan, som visar en tydlig ökning under fjolåret av såväl föreslagna byggprojekt av kolkraft som projekt vilka redan har fått tillstånd:

Mängden föreslagen kolkraft var större Kina i fjol än någon gång de senaste fem åren. Mängden som fick tillstånd var också störst sedan 2015. Detta bådar inte särskilt gott för framtiden.

Det allra mest olyckliga i denna historia av ökade utsläpp och växande antal nya kolkraftverk i Kina, är att expansionen inte baseras på efterfrågan. Med lite politisk vilja skulle det alltså gå att hejda utbyggnaden.

CREA påpekar exempelvis hur en begränsning av tillstånden för nya kolkraftverk kunde märkas kring 2016, då ekonomin gick relativt starkt. Men 2019, då Kinas tillväxt började gå trögare, gav centralregeringen i Peking tillstånd till allt fler lokala myndigheter att i sin tur godkänna och påbörja byggnationen av fler kolkraftverk.

Då kolkraftverk garanterar kortsiktig tillväxt på ett helt annat vis än grön energi, förklarar CREA under rubriken ”Coal Plants as Economic Stimulus” hur denna olyckliga trend har accelererat ytterligare i tider av COVID-19:

The growth in coal plant development in China is often based not on demand, but on misguided economic incentives from the central government.

In 2016, new coal plant permits were ​restricted throughout most of the country by the central government, following a 2014–2016 province-level permitting boom that threatened to overwhelm the countryʼs 2020 coal power cap of 1,100 GW.

Yet as the economy slowed in 2019, the central government began increasing the number of provinces allowed to greenlight new coal plants, reaching​ 25 of 31 provincial grids by 2020. The central government also expanded local lending quotas in 2020 and encouraged investment to offset the economic impact from COVID-19.

Kort sagt: om valet står mellan ekonomisk tillväxt och klimatet, så kommer Kinas kommunistparti alltid att välja tillväxten eftersom denna är grundläggande för att säkerställa partiets maktmonopol.

Rapporten innehåller dock även ett par ljuspunkter, låt vara relativt små sådana. Dels så har investeringarna och utbyggnaden av förnyelsebar energi i Kina också ökat. 119 gigawatt vindkraft och solenergi är nu anslutet till Kinas kraftnät, jämfört med 56 gigawatt i slutet av 2019.

Dels har en ny inspektionsgrupp etablerats på central nivå, som i slutet av januari gav Kinas nationella energimyndighet häftig kritik för att man tillåtit den pågående expansionen av kol att fortsätta. Särskilt skarp kritik gavs för att myndigheten inte följt riktlinjerna om att minska luftföroreningarna i de folkrika städerna på landets östkust genom en övergång till energikällor med mindre utsläpp.

Analytiker uttrycker hopp om att denna inspektionsgrupp är ett tecken på att centrala myndigheter planerar strama åt tillstånden för nya kolkraft som utfärdats av lokala myndigheter, i alla fall de projekt som ännu inte påbörjats. Läs mer om detta i artikeln ”China Slams Own Energy Agency Over Failed Environmental Policies” från Sixth Tone.

CREA understryker dock att de verkligt viktiga signalerna om framtiden för Kinas kolkraft kommer ges i landets nya ekonomiska femårsplan för 2021-2025, som förväntas presenteras i mars i år. Lauri Myllyvirta organisationens chefsanalytiker, framhåller dock samtidigt på Twitter att de viktigaste siffrorna presenteras först senare i år:

Sammanfattningsvis måste vi alltså vänta ytterligare innan vi vet hur expansionsplanerna för Kinas kolkraft de kommande åren ser ut.

Men tanke på att Kina ökade sina utsläpp under fjolåret, och samtidigt byggde tre gånger mer kolkraftverk än resten av världen samt påbörjade kolkraftverk med en kapacitet fem gånger större än övriga världen, så ringer den kinesiska regimens klimatlöften synnerligen ihåligt.

Det är viktigt att dessa löften synas, snarare än att retoriken tas för sanning och fokus istället läggs i oproportionerlig utsträckning läggs på de redan minskande utsläppen i USA och EU.

Ytterligare en hint om hur högt kinesiska myndigheter prioriterar utsläppsminskningar, ges i artikeln ”Kina: Inget klimatsamarbete vid kritik om mänskliga rättigheter” som jag skrev här på InBeijing för ett par veckor sedan.